Richard Holbrooke
| Richard Holbrooke | |
 | |
| Tid i befattningen 7 september 1999–20 januari 2001 | |
| President | Bill Clinton |
|---|---|
| Företrädare | Bill Richardson |
| Efterträdare | John Negroponte |
| Född | Richard Charles Albert Holbrooke 24 april 1941 New York, New York, USA |
| Död | 13 december 2010 (69 år) Washington D.C., USA |
| Politiskt parti | Demokraterna |
| Alma mater | Brown University (B.A.) |
| Yrke | diplomat |
| Maka | Larrine Sullivan (1964–1972) Blythe Babyak (1977–1978) Kati Marton (1995–2010) |
| Barn | 2 |
Richard Charles Albert Holbrooke, född 24 april 1941 på Manhattan i New York i New York, död 13 december 2010 i Washington, D.C., var en amerikansk diplomat. Han var bland annat chefsförhandlare i fredsprocesserna i Bosnienkriget, vilka ledde fram till Daytonavtalet 1995. Han var även USA:s 22:a FN-ambassadör.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Holbrooke avlade kandidatexamen i historia vid Brown University 1962, efter att ha blivit antagen till lärosätet via ett stipendium.[1][2]
Han var redaktör för tidskriften Foreign Policy åren 1972–1977. Han var även kolumnist i The Washington Post.[2] I samband med presidentvalet i USA 1976 arbetade han för demokraternas kandidat Jimmy Carters presidentkampanj. Han arbetade sedan i Carters administration som rådgivare i utrikespolitiska frågor. Efter att Carter förlorade presidentvalet 1980 började Holbrooke under 1980-talet arbeta på Wall Street för bland annat investmentbanken Lehman Brothers.[2]
Under 1990-talet återvände Holbrooke till politiken och Washington, D.C. Åren 1993–1994 var han USA:s ambassadör i Tyskland samt president Bill Clintons sändebud i Kosovo. Därefter var han chefsförhandlare i försöken att nå fred i Bosnienkriget, vilka ledde fram till fredsfördraget Daytonavtalet i november 1995. Förhandlingarna kring Daytonavtalet brukar betraktas som hans främsta yrkesgärning.[3][2] Med sin roll i Daytonavtalet diskuterades han även som en kandidat till Nobels fredspris.[2] Han har skrivit boken To End a War (1998) om sin tjänstgöring i samband med Bosnienkriget.[2]
Holbrooke utsågs av president Bill Clinton till USA:s FN-ambassadör under perioden 1999–2001. Han tjänstgjorde även åren 2009–2010 som USA:s representant i Afghanistan och Pakistan under president Barack Obama.[2]
Han diskuterades som en kandidat till att bli USA:s utrikesminister både 1997 (inför utnämningen av Madeleine Albright) och 2009 (inför utnämningen av Hillary Clinton).[2]
Holbrooke avled den 13 december 2010 på George Washington University Hospital i Washington D.C. efter komplikationer från en operation den 11 december till följd av brusten kroppspulsåder.[2][4]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Sciolino, Elaine (19 juni 1998). ”A Tough Man (Some Say Brutal) for a Tough Job”. The New York Times. https://www.nytimes.com/1998/06/19/world/man-in-the-news-richard-c-holbrooke-a-tough-man-some-say-brutal-for-a-tough-job.html?. Läst 23 juli 2017.
- ^ [a b c d e f g h i] McFadden, Robert D. (13 december 2010). "Strong American Voice in Diplomacy and Crisis". The New York Times. Läst 23 juli 2017.
- ^ "Dokumentär: Richard Holbrooke – min pappa diplomaten" Arkiverad 5 maj 2016 hämtat från the Wayback Machine.. UR. Läst 23 juli 2017.
- ^ ”Richard Holbrooke, U.S. Diplomat, Dead at 69”. ABC News. http://abcnews.go.com/Politics/richard-holbrooke-american-diplomat-dead-69/story?id=12373323. Läst 14 december 2010.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Richard Holbrooke.
| ||||||||||||
