World Cup 1980 (snooker)

Från Wikipedia
World Cup
Turneringsinformation
TypLagtävling
ArenaNew London Theatre
PlatsLondon
LandEngland
Prispengar£ 31 555
Till segraren£ 9000 (£ 3000 per person)
Regerande mästareWales
Vinnare
VinnareWales
FinalistKanada

World Cup 1980 (State Express World Cup) var en lagtävling i snooker för tremannalag, som spelades i New London Theatre, London, England. Sex lag deltog i turneringen. Den totala prissumman var £ 31 555, varav £ 9000 gick till det segrande laget (Wales).

Format[redigera | redigera wikitext]

De sex lagen delades in i två trelagsgrupper. Varje gruppmatch avgjordes i bäst-av-15 frames (varje spelare spelade 5 frames, 3 mot en av spelarna i motståndarlaget och 1 mot var och en av de två andra), alla frames spelades klart även om matchen var avgjord. De två högst placerade lagen i varje grupp gick vidare till slutspel, även där avgjordes matcherna i bäst-av-15, men "döda" frames spelades inte.

Irländska republiken och Nordirland ställde upp med ett gemensamt irländskt lag, bestående av nordirländarna Alex Higgins och Dennis Taylor, samt irländaren Patsy Fagan[1] .

Gruppspel[redigera | redigera wikitext]

Grupp A[redigera | redigera wikitext]

Wales Wales 10 - 5 Kanada Kanada
Kanada Kanada 9 - 6 Resten av världen
Resten av världen 2 - 13 Wales Wales

Tabell[redigera | redigera wikitext]

  V F Frames
Wales Wales 2 0 23 - 7
Kanada Kanada 1 1 14 - 16
Resten av världen 0 2 8 - 22

Grupp B[redigera | redigera wikitext]

England England 11 - 4 Irland (ö) Irland
Australien Australien 8 - 7 England England
Irland (ö) Irland 10 - 5 Australien Australien

Tabell[redigera | redigera wikitext]

  V F Frames
England England 1 1 18 - 12
Irland (ö) Irland 1 1 14 - 16
Australien Australien 1 1 13 - 17

Slutspel[redigera | redigera wikitext]

  Semifinaler:
Bäst av 15 frames
Final:
Bäst av 15 frames
                     
   Wales Wales 8  
 Irland (ö) Irland 7  
   Wales Wales 8
   Kanada Kanada 5
 England England 5
   Kanada Kanada 8  

Det segrande walesiska laget bestod av Ray Reardon, Terry Griffiths och Doug Mountjoy. Finalmotståndarna Kanada ställde upp med Cliff Thorburn, Kirk Stevens och Bill Werbeniuk[2]. Kanada ledde finalen med 5-4, men Wales vann fyra frames i rad, och matchen med 8-5.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Everton, Clive (1981). Guinness Book of Snooker. Enfield: Guinness Superlatives. sid. 102. ISBN 0-85112-230-2 
  2. ^ Chris Turner's snooker archive Arkiverad 16 februari 2012 hämtat från the Wayback Machine.