Tamaulipaskråka

Från Wikipedia
Tamaulipaskråka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljKråkfåglar
Corvidae
SläkteCorvus
ArtTamaulipaskråka
C. imparatus
Vetenskapligt namn
§ Corvus imparatus
AuktorPeters, 1929
Utbredning

Tamaulipaskråka[2] (Corvus imparatus) är en fågel i familjen kråkfåglar inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer huvudsakligen i östra Mexiko, men ses regelbundet i allra sydligaste Texas i USA. Med helsvart dräkt och relativt liten storlek är den utseendemässigt i stort sett identisk med likaledes mexikanska sinaloakråkan, men lätena skiljer sig markant. IUCN kategoriserar den som livskraftig.

Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]

Tamaulipaskråkan är en liten (34–38 cm) och slank kråka med rätt liten näbb, avsevärt mindre än andra kråkor i dess utbredningsområde. Fjäderdräkten är helsvart med purpur-, blå- och grönglans. I den studsande flykten syns att stjärten är relativt lång. Lätet beskrivs som ett mycket grovt och nasalt kväkande "brraaaarp", ofta angivet i serier. Närbesläktade sinaloakråkan är i stort sett identisk, men lätet är kraftigt avvikande.[4][5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer i nordöstra Mexiko, från östra Nuevo León och Tamaulipas söderut till sydöstra San Luis Potosí, nordöstra Hidalgo och norra Veracruz. Den förekommer regelbundet också i allra sydligaste Texas i närheten av staden Brownsville, men häckning har ännu inte konstaterats där.

Arten behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Tidigare behandlades dock tamaulipaskråkan och sinaloakråka som en och samma art. Genetiska studier visar att dessa två är systerarter och tillsammans nära släkt med fiskkråkan.[6]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Tamaulipaskråkan hittas i låglänt buskig jordbruksmark, öppna skogslandskap samt kring byar och städer. Liksom många andra kråkfåglar är den en allätare. Den ses födosöka i smågrupper kring odlade fält och intill soptippar. Fågeln häckar i lösa kolonier. Äggläggning har noterats i början av april och nyligen flygga ungar i maj.[5]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till 200 000 vuxna individer.[7]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2020 Corvus imparatus . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 287. ISBN 0-679-45120-X 
  5. ^ [a b] Marzluff, J. (2020). Tamaulipas Crow (Corvus imparatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/60787 27 april 2020).
  6. ^ Jønsson, K.A., Fabre, P.H. & Irestedt, M. (2012) Brains, tools, innovation and biogeography in crows and ravens. BMC Evol. Biol. 12: 72. doi: 10.1186/1471-2148-12-72.
  7. ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019. Hämtas från: http://pif.birdconservancy.org/ACAD Arkiverad 29 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine..

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]