Serbisk-ortodoxa kyrkan

Från Wikipedia

Serbisk-ortodoxa kyrkan
Српска православна црква
Srpska pravoslavna crkva
Sankt Savas kyrka i Belgrad, Serbien.
FörkortningSvenska: SOK
Serbiska: СПЦ/SPC
Region och utbredningSerbien Serbien
Bosnien och Hercegovina Bosnien och Hercegovina
Kosovo Kosovo
Montenegro Montenegro
USA USA
Australien Australien
Sydafrika Sydafrika
Grundad1219
GrundareSankt Sava
TypKristet samfund
Juridisk statusAktiv
Medlemmar8 miljoner
Officiella språkSerbiska
Kyrkslaviska
Hans Helighet ärkebiskop av Peć, metropolit av Belgrad och Karlovci, serbisk patriarkPorfirije
Ansluten tillÖstortodox kristendom
Östlig kristendom
WebbplatsПочетна - Српска Православна Црква (spc.rs)

Serbisk-ortodoxa kyrkan, eller Serbiska ortodoxa kyrkan, förkortat SOK,[1] (serbiska: Српска православна црква, förkortat СПЦ/Srpska pravoslavna crkva, förkortat SPC) är en autokefal östortodox kristen kyrka som är Serbiens nationella kyrka.

Serbisk-ortodoxa kyrkan har omkring 8 miljoner anhängare.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Mosaik föreställande Sankt Sava, som grundade SOK.

Serberna i södra Europa var osäkra under långa tider på vilken kyrka de skulle följa, antingen den romersk-katolska eller östortodoxa kyrkan.[3]

När Sankt Sava blev ärkebiskop över de östortodoxa kristna i Serbien 1219, samlade han de serbiska furstarna bakom Konstantinopels ekumeniska patriarkat och skapade en enhetlig kyrka. Därför räknas Sankt Sava som SOK:s grundare.[4]

När Kungariket Serbien växte och fick mer makt, och särskilt under Stefan Uroš IV Dušan från 1331, som var kejsare 1346–1355, gjorde ärkebiskopen i Peć området till ett patriarkat.[2][3]

Osmanska riket[redigera | redigera wikitext]

Den serbisk-ortodoxa kyrkans största blomstring inträffade under perioden före turkarnas erövring. I och med den slutliga turkiska erövringen 1459 blev större delen av de serbiska landområdena en del av Osmanska riket.

Efter patriark Arsenije II:s död 1463 valdes ingen efterträdare. Patriarkatet avskaffades därmed de facto och hamnade under Konstantinopels ekumeniska patriarkats jurisdiktion. Den turkiske sultanen, Süleyman I, återupprättade det serbiska patriarkatet 1557.

På grund av att SOK deltog i flera uppror mot turkarna avskaffade turkarna patriarkatet återigen 1766. Än en gång kom kyrkan under Konstantinopels ekumeniska patriarkat. Men detta var också en period då många kristna konverterade till islam för att undvika stränga skatter som infördes av turkarna som hämnd för uppror och fortsatt motstånd.

Många serber med sina hierarker emigrerade till södra Ungern där kyrkan fick självstyre. Ärkebiskoparnas säte flyttades från Peja, Kosovo till Sremski Karlovci, Serbien.[5]

Efter Osmanska riket[redigera | redigera wikitext]

Den serbisk-ortodoxa kyrkan fick slutligen sin självständighet och blev autokefal 1879, året efter att Serbien erkänts som en självständig stat av stormakterna under den tiden.[5]

Efter första världskriget[redigera | redigera wikitext]

Efter första världskriget förenades alla serber under en kyrklig myndighet, patriarkatet återupprättades 1920 och den fullständiga patriarkaliska titeln blev ''Ärkebiskop av Peć, metropolit av Belgrad och Karlovci och serbisk patriark''.[5]

Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Under andra världskriget genomgick SOK svåra prövningar då många biskopar, präster och cirka 1,7 miljoner östortodoxa kristna dödades av bland annat tyska och kroatiska styrkor (se Ustaša). Hundratals kyrkor förstördes också.[5]

Kommunismen[redigera | redigera wikitext]

Under kommunismen genomgick serbisk-ortodoxa kyrkan nya prövningar. Religiös undervisning i skolorna förbjöds, kyrkans egendom konfiskerades och kyrkans inflytande i samhället minskade.[5]

Jugoslaviska krigen[redigera | redigera wikitext]

Under de jugoslaviska krigen dog ungefär 10 000 SOK och över en miljon blev tvungna att fly. Över 700 kyrkor och viktiga platser förstördes eller skadades.[6]

Efter Natos flygbombningar av Jugoslavien 1999 tvingades ännu fler människor på flykt från Kosovo, där kyrkan har sina rötter.[6]

Från 1999 till 2005 tvingades ungefär 250 000 personer från sina hem och några tusen blev dödade eller tagna som gisslan. Runt 150 kyrkor, kloster och andra platser förstördes.[6]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Franskspråkig karta över SOK:s eparkier (stift) i länderna som tillhörde SFR Jugoslavien (juli 2022).

Europa[redigera | redigera wikitext]

Balkan[redigera | redigera wikitext]

Serbisk-ortodoxa kyrkan är uppdelad i metropolitdömen och eparkat. Kyrkan är främst representerad i Serbien, Montenegro, nord-östra Bosnien och Hercegovina (Serbiska republiken) och övriga delar av forna SFR Jugoslavien.

Efter Nordmakedoniens självständighet uppstod en konflikt mellan den serbisk-ortodoxa kyrkan och den makedoniska ortodoxa kyrkan som ledde till att patriarken tillsatte en ärkebiskop i landet, med säte i staden Ohrid. Genom serbiska emigranter har kyrkan också spridits över stora delar av världen.

Storbritannien och Skandinavien[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Serbisk-ortodoxa stiftet i Storbritannien och Skandinavien

SOK är en av de största ortodoxa kyrkorna i Sverige och har totalt 8 församlingar.[7] Stockholm är huvudsätet för biskopen öv

er stiftet som består av Storbritannien och Skandinavien.

Under slutet av 1960-talet kom stora grupper av serber till Sverige som arbetskraftsinvandrare. Den första serbisk-ortodoxa församlingen i Sverige, Helige Nikolaos, grundades i Västerås 1971.[7]

Vårfrukyrkan i Kortedala, Göteborg.
Sankt Sava serbisk-ortodoxa kyrka i Stockholm.
Detaljer av takmålningar i Serbisk-ortodoxa kyrkan i Malmö 2006.

USA och Kanada[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Serbisk-ortodoxa stiftet i USA och Kanada

De första serbisk-ortodoxa kristna invandrade till USA i slutet av 1700-talet, men den första stora vågen kom under 1800-talets sista fjärdedel och 1900-talets första fjärdedel. Många flydde på grund av religiös och/eller etnisk förföljelse i Österrike-Ungern och Osmanska riket. Andra flyttade dit på grund av ekonomi.[8]

Den första serbisk-ortodoxa församlingen grundades i orten Jackson i Kalifornien, där Sankt Savas kyrka byggdes byggdes 1894. Denna kyrka står fortfarande (2019) kvar och är också den äldsta kyrkan i USA tillhörande SOK. Strax därefter grundades andra församlingar på platser som Galveston, Texas, Pennsylvania, Ohio, Michigan, Illinois, Indiana, Minnesota och Montana.[8]

Strax före andra världskrigets utbrott 1939 hade en församling utnämnt biskop Dionisije Milivojevic till ledare för stiftet i USA och Kanada. I slutet av kriget anlände en stor våg av flyktingar, däribland många präster.[8]

Under 1990-talet ökade invandringen igen på grund av de jugoslaviska krigen.[8]

Idag (2019) finns det över 120 församlingar, 11 kloster, tre stift och en teologisk skola i USA. Många av dessa kyrkor är byggda i serbisk-bysantinsk stil. Några byggnader är även kopior från andra äldre byggnader, som till exempel Nya Gračanicaklostret som liknar Gracanicaklostret i Kosovo.[8]

I USA och Kanada bor det ungefär 70 000 serbisk-ortodoxa kristna.[3]

Andra länder[redigera | redigera wikitext]

Förutom de ovanämnda finns SOK i Tyskland, Frankrike, Ungern, Italien, Schweiz, Australien, Sydafrika, Argentina och Nya Zeeland.[9]

Patriark[redigera | redigera wikitext]

Kyrkan leds av en patriark vars fullständiga officiella titel är ''Hans Helighet ärkebiskop av Peć, metropolit av Belgrad och Karlovci, serbisk patriark''. Serbisk-ortodoxa kyrkans nuvarande (maj 2024) patriark är Porfirije.

Porfirije valdes till patriark den 18 februari 2021, vilket innebär att han är serbisk-ortodoxa kyrkans 46:e patriark. Han var tidigare metropolit av Zagreb och Ljubljana.[10][11]

Kalender[redigera | redigera wikitext]

Serbisk-ortodoxa kyrkan följer den julianska kalendern.[2]

Internationella relationer[redigera | redigera wikitext]

Följande organisationer är serbisk-ortodoxa kyrkan medlem i:

Helgon[redigera | redigera wikitext]

Exempel på helgon inom SOK är:

Kyrkor och kloster tillhörande SOK[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Allmäna källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Skrift om den serbisk-ortodoxa kyrkan (SOK) - Myndigheten för stöd till trossamfund”. www.myndighetensst.se. https://www.myndighetensst.se/om-oss/nyheter/nyhetsarkiv-aktuellt/2021-06-23-skrift-om-den-serbisk-ortodoxa-kyrkan-sok.html. Läst 13 augusti 2023. 
  2. ^ [a b c d e f g] ”Serbian Orthodox Church | World Council of Churches” (på engelska). www.oikoumene.org. 1 januari 1965. https://www.oikoumene.org/member-churches/serbian-orthodox-church. Läst 24 november 2023. 
  3. ^ [a b c] ”Serbian Orthodox Church | Eastern Christianity, Monasticism, Iconography | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. 21 oktober 2023. https://www.britannica.com/topic/Serbian-Orthodox-Church. Läst 26 november 2023. 
  4. ^ ”Church | Serbian Orthodox Church [Official web site”]. arhiva.spc.rs. http://arhiva.spc.rs/eng/church.html. Läst 24 november 2023. 
  5. ^ [a b c d e] ”Serbian Orthodox Church | World Council of Churches” (på engelska). www.oikoumene.org. 1 januari 1965. https://www.oikoumene.org/member-churches/serbian-orthodox-church. Läst 30 oktober 2023. 
  6. ^ [a b c] ”Serbian Orthodox Church | World Council of Churches” (på engelska). www.oikoumene.org. 1 januari 1965. https://www.oikoumene.org/member-churches/serbian-orthodox-church. Läst 26 november 2023. 
  7. ^ [a b] ”Serbisk-ortodoxa kyrkan”. Sveriges kristna råd. https://www.skr.org/medlemskyrkor/serbisk-ortodoxa-kyrkan/. Läst 13 augusti 2023. 
  8. ^ [a b c d e] ”Home”. www.serborth.org. https://www.serborth.org/. Läst 4 maj 2024. 
  9. ^ ”Serbian Orthodox Church | World Council of Churches” (på engelska). www.oikoumene.org. 1 januari 1965. https://www.oikoumene.org/member-churches/serbian-orthodox-church. Läst 24 november 2023. 
  10. ^ ”Oslobođenje - SPC dobila novog patrijarha: Ko je Porfirije Perić” (på bs-BA). www.oslobodjenje.ba. 18 februari 2021. https://www.oslobodjenje.ba/vijesti/region/spc-dobila-novog-patrijarha-ko-je-porfirije-peric-631554. Läst 26 november 2023. 
  11. ^ Hellasije (19 februari 2021). ”Porfirije (patrijarh srpski) Biografija” (på sr-RS). Biografija.org. https://www.biografija.org/religija/pravoslavlje/porfirije-patrijarh-srpski/. Läst 26 november 2023. 
  12. ^ [a b] Levushkina, R. (2020). ”SERBIAN SAINTS HAGIOANTHROPONYMS IN SERBIAN AND RUSSIAN (STRUCTURAL AND COMPARATIVE ANALYSIS)”. Onomastics of the Volga Region (1): sid. 89–95. doi:10.34216/2020-1.onomast.89-95. http://dx.doi.org/10.34216/2020-1.onomast.89-95. Läst 12 april 2023. 
  13. ^ ”Цамблаковото "Житие на свети крал Стефан Дечански" в руската ръкописна традиция”. Tarnovo Literary School 9 (1). 2011. doi:10.54664/ywdg3652. http://dx.doi.org/10.54664/ywdg3652. Läst 12 april 2023. 
  14. ^ [a b] ”List of Serbian Saints - Serbian Saints (liquisearch.com)”. https://www.liquisearch.com/list_of_serbian_saints/serbian_saints#:~:text=List%20of%20Serbian%20Saints%20-%20Serbian%20Saints%201,Venerable%20Visarion%20Saraj%20-%203%20November%20Fler%20objekt. Läst 26 november 2023. 
  15. ^ ”List of Serbian Saints - Serbian Saints”. www.liquisearch.com. https://www.liquisearch.com/list_of_serbian_saints/serbian_saints. Läst 12 april 2023. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

v • r
Medlemssamfund i Sveriges kristna råd
Katolska
Ortodoxa
Östligt ortodoxa
Orientaliskt ortodoxa
Övriga östligt kristna
Protestantiska
Lutherska
Frikyrkliga
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Serbisk-ortodoxa_kyrkan&oldid=54683703”