Patientnära ultraljud

Från Wikipedia
Semi-portabel konsol för patientnära ultraljud med tre olika ultraljuds-prober.

Patientnära ultraljud eller Pocus (efter engelskans: Point-of-care ultrasound) är en ultraljudsbaserad undersökningmetod som används inom flera medicinska specialiteter. Med termen patientnära ultraljud avses vanligen undersökningar med små, ibland helt handhållna system, långt mindre än traditionella ultraljudskonsoler.[1] Begreppet kan också kopplas till spridningen av ultraljudsdiagnostik bortom dess historiska miljö, röntgenavdelningen. Metoden introducerades kring millennieskiftet och fick ökad spridning under 2010-talet.[2]

Patientnära ultraljud användes tidigt inom akutsjukvård och har introducerats inom bland annat traumasjukvård, intensivvård, obstetrik och reumatologi.[1] FAST-protokollet inom traumasjukvård är ett exempel på en vida etablerad och standardiserad metod anpassad för patientnära ultraljud.[2] Eftersom teknologin är billigare än tidigare ultraljudsapparater har metoden möjliggjort tillgång till ultraljudsundersökning inom sjukvårdssystem med begränsade ekonomiska resurser.[1]

Moderna system erbjuder åtminstone acceptabel bildkvalitet och i de allra flesta fall färgdoppler. Smartphone och surfplattebaserade lösningar som utnyttjar pekskärmens funktionalitet har blivit vanligare.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Det första handhållna ultraljudssystemet utvecklades med stöd av DARPA 1998 för militärt bruk. År 2000 hade tre amerikanska tillverkare tagit fram egna portabla ultraljudssystem.[3] Under de följande åren publicerades de första vetenskapliga artiklarna om patientnära ultraljud. De tidiga systemen hade många brister i form av begränsad batteritid, avsaknad av dopplermätning, begränsat lagringsutrymme och kommunicerade inte heller med röntgenavdelningarnas bildhanteringssystem.[1] Metodens ökade spridning under åren som följde skedde parallellt med den teknologiska utvecklingen.[2] Tillgänglighet, portabilitet och lägre kostnader påskyndade spridningen.[1][3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Lee, Linda; DeCara, Jeanne M. (2020-09-17). ”Point-of-Care Ultrasound” (på engelska). Current Cardiology Reports 22 (11): sid. 149. doi:10.1007/s11886-020-01394-y. ISSN 1534-3170. PMID 32944835. PMC: PMC7498117. https://doi.org/10.1007/s11886-020-01394-y. Läst 19 januari 2022. 
  2. ^ [a b c] Smallwood, Nicholas; Dachsel, Martin (2018-06). ”Point-of-care ultrasound (POCUS): unnecessary gadgetry or evidence-based medicine?” (på engelska). Clinical Medicine 18 (3): sid. 219. doi:10.7861/clinmedicine.18-3-219. PMID 29858431. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/labs/pmc/articles/PMC6334078/. Läst 19 januari 2022. 
  3. ^ [a b] McGahan, John P; Pozniak, Myron A; Cronan, John; Pellerito, John S; Lee, Kenneth S (2015-03). ”Handheld ultrasound: threat or opportunity?”. Applied Radiology 44 (3): sid. 20. Läst 19 januari 2022.