Kriget mot Islamiska staten

Från Wikipedia
Kriget mot Islamiska staten
Del av syriska inbördeskriget och irakiska inbördeskriget

Islamiska staten (i grått) efter erövringarna av Palmyra och Ramadi, maj 2015.
Ägde rum 7 augusti 2014–23 mars 2019 (sista IS-fästet faller)

Pågående gerillakrig (2024)

Plats Syrien och Irak med återverkningar i närliggande länder
Syfte Krossa Islamiska staten
Resultat Islamiska staten förlorar alla sina besittningar i Irak och Syrien men fortsätter med gerillakrigföring och terrorverksamhet i bl.a. Libanon, Sinaihalvön, Västafrika, Maghreb, Sahel, Jemen, Afghanistan, Somalia
Stridande
IS bekämpades av flera sins emellan antagonistiska grupperingar:
Lokala stridskrafter med USA-lett flygunderstöd
Irak Irak
Rojava (SDF)
Irakiska Kurdistan
USA USA
Frankrike Frankrike
Storbritannien Storbritannien
Med flera

Syriska regeringen med allierade
Syrien Syriska arabrepubliken
Ryssland Ryssland
Iran Iran

Turkiets insatser
Turkiet Turkiet gjorde vissa insatser mot IS men bekämpade framför allt SDF. 		Islamiska staten Islamiska staten

Kriget mot Islamiska staten syftar på de många militära insatser som påbörjades efter att Islamiska staten (även kallat IS, ISIS och Daesh) gjort stora landvinningar i Syrien och Irak, där de sommaren 2014 utropade ett kalifat.[1] Under sina erövringar begick Islamiska staten mycket grova folkrättsbrott, däribland förföljelser av minoriteter, massvåldtäkter, och folkmord. Övergreppen fick stor uppmärksamhet i omvärlden.

Islamiska staten lade snabbt under sig ett stort område efter att Iraks näst största stad Mosul fallit i islamisternas händer sommaren 2014 och IS där kommit över stora mängder krigsmateriel.[2][3] I Syrien blev kampen mot IS en del av det syriska inbördeskriget med dess komplicerade och skiftande allianser. Som mest kontrollerade IS en tredjedel av Syrien och 40 procent av Irak. Raqqa i norra Syrien gjordes till kalifatets huvudstad. Kalifatet bekämpades på marken av stora styrkor från den irakiska armén, miliser från Irakiska Kurdistan och SDF, Syriska demokratiska styrkorna, som var en allians av militära grupper med bas i Rojava i norra Syrien. Dessa marktrupper fick stort luftunderstöd och annat stöd genom en USA-ledd militär insats som inkluderade 86 länder, varav inte alla bidrog militärt.[4][5] Även den syriska Assad-regeringens trupper bekämpade IS, med stöd av Ryssland.[6] Turkiet gjorde i norra Syrien krigsinsatser som riktade sig både mot IS och det kurdiska självstyret i området.[7]

År 2015 trycktes Islamiska staten tillbaka på allvar, och började då begå flera dödliga terrordåd i Europa.[8] 2017 förlorade kalifatet flera viktiga städer, däribland Raqqah och Mosul, varpå det kollapsade.[9] Två år senare förlorade man sitt sista fäste i Irak och Syrien då Baghuz föll.[10] Efter att ha förlorat sitt territorium har Islamiska staten främst ägnat sig åt gerillakrigföring och terrorism.[11]

Parallellt med striderna i Syrien och Irak etablerade Islamiska staten sig i flera andra delar av världen, däribland i Västafrika, Nordafrika, och Jemen.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Se även: Syriska inbördeskriget

Islamiska staten är en salafistisk jihadistisk terrorgrupp.[12] Föregångaren till organisationen, Al-Qaida i Irak, bildades under Irakkriget år 2003 under vilket man genomförde flera brutal dåd.[13] Efter att ledaren Abu Musab az-Zarqawi dödats 2006 slog gruppen ihop sig med flera mindre miliser och bytte namn till Islamiska staten i Irak för att bättre återspegla dess territoriella anspråk.[13] Gruppen var initialt inte speciellt populär på grund av sin hårda behandling av lokalbefolkningen.[13] År 2010 tog Abu Bakr al-Baghdadi över organisationen, vars popularitet började öka till följd av den sunnifientliga politik som fördes av Iraks shiamuslimska premiärminister Nuri al-Maliki.[13]

När det syriska inbördeskriget utbröt år 2011 förlorade Bashar al-Assads regim snabbt kontrollen över östra Syrien, och många av de grupperna som fanns där började sedan strida med varandra.[13] Detta gjorde att islamistiska grupper, däribland Islamiska staten i Irak, relativt snabbt kunde ta kontroll över stora landområden. Man bytte då namn till Islamiska staten i Irak och Syrien (ISIS).[4] I sina besittningar påtvingade man befolkningen en strikt version av muslimsk lag.[13] Från sitt fäste i Raqqah kunde rörelsen sedan snabbt expandera, och lockade till sig många nya rekryter med hjälp av sin propaganda.[13] De oljefält man tog över i Syrien var en viktig inkomstkälla för gruppen, som kunde sälja oljan på svarta marknaden.[13]

ISIS fick stor uppmärksamhet för den brutalitet de praktiserade. Bland de brott mot mänskligheten organisationen begått återfinns religiös förföljelse av shiamuslimer och kristna,[14] massavrättningar,[15][16][17] massvåldtäkter,[18] halshuggningar av journalister,[19][20][21] samt förstörelse av flera världsarv.[22] Man utförde även ett folkmord på yazidier, i vilket över 5 000 män mördades och 7 000 kvinnor och flickor kidnappades för att användas som sexslavar.[23] Gruppen fördömdes av ett enat internationellt samfund och terrorstämplades av FN:s säkerhetsråd.[24]

Efter att den irakiska storstaden Mosul fallit i ISIS händer 10 juni 2014 var oron mycket stor för att gruppen skulle expandera ytterligare.[2][3] Den 29 juni utropade organisationen ett kalifat i de områden man erövrat.[25] Från och med då hette gruppen enbart Islamiska staten.[4]

Militära insatser i Irak och Syrien[redigera | redigera wikitext]

Marktrupper från Irak och Rojava[redigera | redigera wikitext]

Striderna i Irak genomfördes av irakiska arméns marktrupper med stöd från Iran samt kurdiska miliser i Irakiska Kurdistan. I juni 2014 bad Iraks regering om stöd från USA. Detta beviljades i augusti 2014, varefter USA tog inititativ till en stor insats med framför allt luftunderstöd för marktrupperna.[4]

I den halvautonoma kurdiskdominerade regionen Rojava i norra Syrien formerades i december 2015 Syriska demokratiska styrkorna SDF som en militär allians av i första hand kurdiska, syrianska/assyriska och arabiska styrkor i kamp mot Islamiska staten (IS). SDF stod för större delen av markstriderna mot IS i Syrien, med luftunderstöd från den USA-ledda koalitionen.[4]

USA-ledd koalition[redigera | redigera wikitext]

5 september 2014 kom 9 NATO-länder överens om att stötta en USA-ledd insats i Irak och Syrien.[26] Dessa var Australien, Danmark, Frankrike, Italien, Kanada, Polen, Storbritannien, Turkiet, och Tyskland.[26] Även Bahrain, Förenade arabemiraten, Jordanien, Nederländerna, Qatar, och Saudiarabien anslöt sig snart till den militära insatsen.[27] Senare samma år utökades koalitionen till att innefatta ett sextiotal länder, där alla dock inte bidrog militärt.[28] I denna grupp ingick bland annat Sverige.[28] Vid krigets slut hade 86 länder anslutit sig till koalitionen.[29]

Koalitionsstyrkorna kallades officiellt för Combined Joint Task Force - Operation Inherent Resolve (CJTF - OIR).[5] De grupper som stöttades av koalitionen var i Irak framför allt Iraks armé samt kurdiska miliser i irakiska Kurdistan[28], och i Syrien den arabisk-kurdiska militäralliansen syriska demokratiska styrkorna (SDF).[30] Koalitionen bidrog med luftunderstöd, träning, och krigsmateriel.[28][31][32][33] medan striderna på marken fördes av lokala miliser. I Syrien dödades totalt dödades cirka 11 000 YPG-soldater i kriget mot IS.[34]

Flera länder skickade även ett i sammanhanget mindre antal soldater, däribland USA, Tyskland, Italien, och Kanada.[35][36][37][38] Sammanlagt skickade dessa länder drygt 10 000 soldater till området.

Rysslandsledd insats till stöd för Assadregeringen[redigera | redigera wikitext]

Bashar al-Assads regim fördömdes av omvärlden för sina brott mot mänskliga rättigheter i samband med syriska inbördeskriget[39], men åtnjöt ett fortsatt stöd från bland annat Iran och Ryssland.[40] Då Islamiska staten fortsatte att expandera längre in i Syrien och i maj 2015 lyckades erövra Palmyra blev det uppenbart att Damaskusregimen riskerade att falla.[6] I september samma år annonserade Ryssland att man samarbetade med Iran, Irak, och Syrien i kriget mot Islamiska staten. Det stod snart klart att insatsen framför allt inriktades mot områden som inte hölls av IS utan av andra syriska rebeller som bekämpade Assad.[41] I september 2018 hade Ryssland kvar två baser i Syrien.[6][42] Syrian Observatory for Human Rights rapporterar att totalt 8700 civila i ryska attacker och att Ryssland förlorade 264 ryska och inhyrda soldater.[43]

För Ryssland handlade insatsen främst om att stärka Assadregimen, dels på grund av Syriens stora oljetillgångar som man hoppades kunna ta del av, men också för att bryta den politiska isolering man hamnat i sedan annekteringen av Krim 2014.[44] Iran var ute efter att öka sitt inflytande i området med hjälp av lojala miliser och på så vis etablera en militär närvaro i Syrien.[44] Man oroade sig också för att en fientligt sinnad regim skulle ta över om Assad avsattes.[44]

Turkisk invasion av norra Syrien[redigera | redigera wikitext]

Turkiet förhöll sig inledningsvis relativt passivt i förhållande till IS och kriget i Syrien. I januari 2014 publicerade den turkiska tidningen Cumhuriyet rapporter om att den turkiska säkerhetstjänsten MIT smugglade vapen till islamistiska rebellgrupper i Syrien. De turkiska myndigheterna förnekade sådant stöd och de två ansvariga journalisterna anklagades för spioneri.[45]

Trots att USA och andra Nato-allierade från början av 2014 bekämpade IS i norra Syrien tvekade Turkiet inledningsvis att medverka eftersom den USA-ledda alliansen kämpade tillsammans med den kurdiska milisen YPG, som av Turkiet betraktades som terrorister och identiska med PKK. Först i juni 2014 tillät Turkiet alliansen att använda turkiska flygbaser för attacker mot IS. Situationen komplicerades av att Turkiet i november 2015 sköt ned ett ryskt stridsflygplan. Planet ingick i den ryska offensiv som påstods rikta sig mot IS men som snarare vände sig mot andra grupper som med stöd av Turkiet bekämpade Assad.[46]

Under 2015 och 2016 genomförde IS ett antal självmordsbombningar i Turkiet.[46][47] Den 24 augusti 2016 invaderade Turkiet norra Syrien för att tillsammans med sina allierade i Fria syriska armén befria en gränsstad från IS. President Erdogan deklarerade att insatsen var del en större kampanj för att bekämpa både IS och det kurdiska självstyret som man ansåg var ett hot mot Turkiets säkerhet.[7] Sedan dess har Turkiet genomfört ytterligare militära insatser som efter kalifatets fall riktat sig helt mot det kurdiskdomierade självstyret. Hösten 2022 ockuperade Turkiet tillsammans med sina syriska allierade cirka 8 835 kvadratkilometer av Syrien.[48][49][50]

Förlopp i Irak och Syrien[redigera | redigera wikitext]

2014[redigera | redigera wikitext]

Islamiska staten då kalifatet utropades, juni 2014.

Andra halvan av 2014 var då islamiska staten började expandera på allvar. 10 juni faller Mosul i Islamiska statens händer, varpå gruppen avrättar 600 shiitiska fångar i Badoushfängelset.[51] Dagen därpå faller Tikrit, 15 mil norr om Baghdad.[52] Shiamuslimska Iran skickar 2 000 soldater till Irak, som också styrs av shiiter, och hjälper landet återta större delen av Tikrit.[53][54] Situationen var dock fortfarande ansträngd, och 18 juni ber Iraks regering USA om hjälp i form av flygattacker mot Islamiska staten,[55] något som dock kommer att dröja. 29 juni utropas kalifatet, och Islamiska staten kräver att "alla muslimer ska svära trohet till kalifen, ledaren Abu Bakr al-Baghdadi.[1]

Därefter fortsatte framgångarna för Islamiska staten. 17 juli tog man kontroll över ett stort gasfält i Homs i Syrien och dödade 270 personer, de flesta regeringssoldater.[56] 2-3 augusti erövrade man städerna Sinjar, Wana och Zummar i norra Irak från kurdiska styrkor, två oljefält, och ett kraftverk.[57] Samma vecka föll Mosuldammen i islamisternas händer. Dammen är byggd på en instabil grund och därför kräver ständigt underhåll.[58] Om dammen slutade fungera, eller saboterades, skulle det kunna leda till en flodvåg på 20 meter som uppskattades kunna leda till en halv miljon dödsfall.[58] USA sade sig vara "extremt bekymrade" över utvecklingen.[58]

Inledningsvis uppskattade USA att antalet IS-krigare var 10 000, men i september 2014 deklarerade CIA att detta var en för låg siffra och uppskattade antalet till 20 000 - 31 500. I november samma år uppskattade en irakisk-kurdisk ledare att antalet IS-krigare var åtminstone 200 000 och att allt fler anslöt sig, både från krigsområdet och ditresta från andra länder.[59][60][42]

USA:s president Barack Obama tillkännager att landet genomfört begränsade luftangrepp i Irak, 7 augusti 2014.

7 augusti annonserar USA:s president Barack Obama att han godkänt "begränsade" amerikanska bombningar av Islamiska staten. Detta för att förhindra att den kurdiska huvudstaden Erbil skulle falla, men också för att stoppa det folkmord Obama menade var på väg att genomföras mot Yezidier och andra minoriteter i Sinjarbergen.[61] Obama, som hade byggt mycket av sin presidentkampanj på motstånd till Irakkriget, försäkrade dock att han inte tänkte låta USA dras in i ännu ett krig i Irak.[61] 18 augusti återtog Irak Mosuldammen.[62] Islamiska staten fortsatte dock att uppvisa strategisk kompetens på slagfältet, och i slutet av augusti hade man erövrat hela Raqqah-provinsen från den syriska armén.[63] 5 september kom USA och nio andra NATO-länder överens om att inleda en koalition mot gruppen, till vilken flera länder senare anslöt sig till.[26][27] Samma månad erövrade Islamiska staten den syriska gränsstaden Kobane, vilket fick 66 000 personer att fly till Turkiet.[64] Detta följdes av intensiva bombningar av staden av den USA-ledda koalitionen, som nu dragits in i kriget på allvar.[65] I november enades Islamiska staten och dess tidigare rivaler Nusrafronten, den andra stora salafist-jihadistiska organisationen i Syrien, om att sluta bekämpa varandra för att kunna fokusera på Assads regim och på den västerländska koalitionen.[66] Under slutet av 2014 nådde det nybildade kalifatet sitt territoriella zenit då man kontrollerade över 100 000 kvadratkilometer och var hem åt nästan 12 miljoner människor.[67]

2015[redigera | redigera wikitext]

2015 bjöd på såväl segrar som bakslag för Islamiska staten. Efter fyra månaders strider, den 26 januari, lyckas kurdiska styrkor med den USA-ledda koalitionens hjälp återta Kobane.[68] Islamiska staten avancerade dock på flera håll, bland annat i nordöstra Syrien där man tagit flera assyriska byar, bränt ned kyrkor, och tagit över 200 assyrier som gisslan.[69] I april erövrade man det palestinska flyktinglägret Jarmuk i utkanten av den syriska huvudstaden Damaskus.[70] I maj avancerade man i såväl Irak och Syrien och erövrade Ramadi och den antika staden Palmyra.[71][72] I Palmyra sprängde man flera världsarv,[73] och det var också stadens fall som sägs ha övertygat Rysslands regering om att den syriska regimens överlevnad stod på spel,[40] varefter de också involverade sig i kriget.[74][75]

De många fronterna fick till slut Islamiska staten att börja krackelera, och mot slutet av året hade kurderna lyckats återta Sinjar[76] samtidigt som Irak återerövrat oljefältet Baiji[77], en av gruppens viktigaste inkomstkällor.[78] Efter att organisationen genomfört ett terrordåd i Paris där 129 personer dödades förkunnade den franske presidenten Francois Hollande att Frankrike nu låg i krig,[79] varefter landet påbörjade en bomboffensiv mot Islamiska statens huvudstad Raqqah.[80]

2016[redigera | redigera wikitext]

Irakiska styrkor återtar Fallujah.

Till följd av de hårda striderna som nu pågick på flera platser i Irak och Syrien fick den Islamiska staten erfara flera motgångar. Med hjälp av den USA-ledda koalitionen lyckades den irakiska armén återerövra stora landområden, däribland städerna Hit, Bakhdida, och Falluja.[81][82][83] Understödda av ryska flygbombningar lyckades den syriska armén återta flera städer i provinsen Homs, inklusive Palmyra.[84] Under sommaren lyckades syriska demokratiska styrkorna (SDF) framgångsrikt befria Manbij genom Manbijoffensiven. I augusti invaderade Turkiet norra Syrien med det uttalade målet att befria området från terrorgrupper som hotade landets säkerhet, vilket man menade var både Islamiska staten och kurdiska YPG.[7] Senare samma år erövrade Turkiet staden Dabiq från Islamiska staten.[85] Staden var av begränsat strategiskt värde för båda sidor, men symboliskt mycket viktig för Islamiska staten då en sunnimuslimsk profetia förutspår att den skall vara skådeplats för en apokalyptisk slutstrid mellan kristna och muslimer.[86]

I september förkunnade Irak att Islamiska staten inte längre kontrollerade några irakiska oljefält.[87] Under hösten påbörjades slaget om Mosul[88], och samtidigt inledde kurdiska styrkor en offensiv norr om Raqqah.[89] Enligt FN:s flyktingorgan använde Islamiska staten mänskliga sköldar för att stoppa fiendens frammarsch.[90] Efter att de kurdiska styrkorna närmat sig Raqqah inledde de tillsammans med den USA-ledda koalitionen en operation som syftade till att isolera staden inför en eventuell invasion.[91] Efter ett år av motgångar lyckades Islamiska staten återta Palmyra, då den syriska armén var upptagen i strider mot syriska rebeller i Aleppo.[92]

2017[redigera | redigera wikitext]

Islamiska statens huvudstad Raqqah föll i oktober 2017 och var totalförstörd efter flera år av bombningar.

Trots segern i Palmyra var Islamiska staten svårt trängd på grund av flera offensiver, och kalifatet stod inför en kollaps. I februari föll staden al-Bab i turkiska händer efter tre månaders strider,[93] och i mars tog kurderna kontrollen över Taqbah-flygplatsen endast 40 km från huvudstaden Raqqah.[94] Samma månad föll Palmyra åter i syriska arméns händer.[95] I juni mötte man sin dittills största motgång då den man förlorade slaget om nyckelstaden Mosul efter ett halvårs strider.[96] Striderna krävde 9 000 civila dödsoffer och resulterade i att staden låg i ruiner.[97][96] 6 juni inleddes slaget om kalifatets huvudstad Raqqah,[98] som huserade över 300 000 civila, och efter blodiga strider med över 1 000 döda civila föll staden slutligen den 18 oktober.[99] Under striderna blev Mayadin ny huvudstad, men även den föll i oktober samma år.[100] I december hade Islamiska staten förlorat 95% av sitt territorium och Irak deklarerade att ISIS var besegrat inom Irak.[4][101]

2018[redigera | redigera wikitext]

När det blev uppenbart att den Islamiska statens dagar var räknade uppgav USA att de tänkte ha en fortsatt militär närvaro i Irak och Syrien även långt efter att organisationen krossats, för att förhindra Syrien och Iran från att erövra de områden som man tillsammans med sina kurdiska allierade befriat.[102] Enligt experter hade dock gruppen fortfarande upp till 10 000 lojala krigare.[103] Under våren lanserade SDF en USA-stöttad offensiv som syftade till att krossa de sista utposteringarna som Islamiska staten hade på gränsen mellan Irak och Syrien.[104]

2019[redigera | redigera wikitext]

USA-ledda koalitionens bombningar av ett IS-fäste på ön Qanus i Tigrisfloden, 10 september 2019.

I februari började SDF belägra staden Baghuz, det sista området som kontrollerades av Islamiska staten. Efter tio veckors strider, som var mer intensiva och tog längre tid än väntat, föll staden.[105] Den 23 mars utropade SDF och dess internationella partners en "total seger" över Islamiska staten,[106][101] som sedan dess har varit utan territorium i Irak och Syrien. USA drog tillbaka större delen av sin insats, men fastän IS saknade territoriell kontroll så fanns många aktiva IS-krigare kvar och IS fortsatte sin verksamhet genom gerillakrigföring och terrorism.[107][108]

Natten till den 27 oktober dödades organisationens ledare, kalif Abu Bakr al-Baghdadi, i en operation utförd av amerikanska specialstyrkor i nordvästra Syrien.[109] Han efterträddes av Abū Ibrāhīm al-Hāshimi al-Qurashi.

Efterspel[redigera | redigera wikitext]

Trots att Islamiska staten förlorat allt sitt territorium gör de alltjämt anspråk på ett globalt kalifat, och även om deras aktivitet har minskat så fortsätter de att begå attacker på flera håll i världen, inklusive i Irak och Syrien. Dessa attacker är dock begränsade jämfört med deras tidigare förmåga.[110]

Flera faktorer talar (2023) emot att IS skulle kunna koppla greppet om regionen likt man gjorde 2014. Vid tiden för deras erövringar var den irakiska armén försummad och inbördeskrig rådde i Syrien, vilket bäddade för en snabb expansion.[111] Sedan dess har dock den syriska regeringen kopplat greppet om de icke-kurdiska delarna av sitt territorium, samtidigt som Irak rustat upp rejält. Islamiska staten har heller inte tillgång till den stora mängd vapen man kom över i samband med Mosuls fall. Utöver detta har demografiska förändringar skett i de områden gruppen drivits ut från, då många av dess sympatisörer fördrivits från dessa, vilket innebär att Islamiska staten inte längre har något lokalt stöd. Andra faktorer som talar emot en återkomst är avsaknaden av finansiering, samt att salafismens popularitet minskat.[111]

Det finns samtidigt en risk att Turkiets fortsatta offensiv i norra Syrien kan gynna IS genom att de kurdiska miliser som bekämpat IS är upptagna av strider mot turkiska styrkor. I de kurdiskt kontrollerade områdena i Syrien finns stora fångläger med (sommaren 2022) nästan 12 000 internerade IS-krigare och 60 000 kvinnor och barn med IS-koppling. Om det inte sker någon internationell lösning på vad som ska ske med fångarna och SDF inte lyckas bevaka lägren tillräckligt finns risken att IS-krigare och ungdomar som vuxit upp i lägren tar sig ut och förstärker de IS-grupper som fortfarande agerar i området.[112][108]

Förluster[redigera | redigera wikitext]

Hur många som dödades och skadades under kriget mot Islamiska staten är mycket svårt att fastslå., delvis för att vissa uppgifter inte går att skilja från dem sm gäller andra delar av det syriska inbördeskriget. Nedanstående siffror gör inte anspråk på att vara heltäckande.

Uppskattade siffror för hela regionen och perioden[redigera | redigera wikitext]

Den USA-ledda koalitionen uppskattade hösten år 2017 att 80 000 IS-krigare hade dödats i Irak och Syrien.[113] Den brittisk-baserade organisationen Airwars uppskattar att mellan 8 200 och 13 275 civila dog i den USA-ledda koalitionens bombattacker i Irak och Syrien. Av dessa har 1437 bekräftats av koalitionen.[114]

Irak 2014–2015[redigera | redigera wikitext]

Projektet Iraq Body Count rapporterar 2015 att över 20 000 civila dödades i krigshandlingar under 2014 och ytterligare över 16 000 under 2015. De flesta offren dödades av IS, men många dödades också av irakiska armén och den USA-ledda koalitionens bombningar. Ungefär hälften av de döda civila var tillfångatagna och sedan avrättade av Islamiska staten eller i vissa fall av andra aktörer. Iraq Body Count befarar att siffrorna är ännu högre, då man inte kan utesluta att det finns ännu okända massgravar.[115]

Även siffrorna för de stridande parternas förluster är mycket osäkra. Iraq Body Count anger för perioden juni 2014-december 2015 att över 4000 soldater från irakiska armén och dess allierade har dödats och dessutom över 1500 soldater från kurdiska säkerhetsstyrkor och peshmerga. Under samma tid dödades ungefär 13 000 IS-krigare i Irak.[115]

Syrien[redigera | redigera wikitext]

The Syrian Observatory for Human Rights (SOHR) publicerade 2021 siffror över inbördeskrigets offer till och med maj samma år. Bland de siffror som specifikt rör kriget mot IS finns följande:[43]

  • 13 000 döda ur SDF och syrisk-kurdiska styrkor
  • 3 600 döda medlemmar från irakiska Kurdistans arbetarparti som slogs tillsammans med SDF
  • 900 döda internationella medverkande i SDF:s styrkor
  • Minst 3200 civila och soldater försvunna i IS:s fängelser.
  • 9 100 civila dödade av IS
  • 41 000 döda IS-medlemmar

SOHR noterar svårigheten med att få fram korrekta siffror, och i och med det syriska inbördeskrigets komplicerade flerfrontskaraktär är det troligt att även andra dödsoffer härrör från kriget mot IS.

Flyktingar[redigera | redigera wikitext]

IS erövringar skapade på kort tid 3,3 miljoner flyktingar enbart i Irak. Den autonoma kurdiska delen av Irak hade i januari 2015 tagit emot 233 000 flyktingar från Syrien och 667 000 från övriga delar av Irak. Antalet flyktingar i grannländerna och asylsökande till Europa blev rekordhöga under 2014 och 2015, vilket berodde på både IS och det syriska inbördeskriget.[116]

Aktiviteter utanför Irak och Syrien[redigera | redigera wikitext]

Se även: Islamiska staten

Sedan kalifatet utropades 2014 har Islamiska staten etablerat sig på flera platser utanför Irak och Syrien. Oftast handlar det om redan existerande jihadistgrupper som svurit trohet åt kaifen Bakr al-Baghdadi och på så vis blivit "provinser" i den Islamiska staten. Sådana grenar finns eller har funnits i bl.a. Afghanistan,. Egypten, Jemen, Libyen och Nigeria. Grenarna är dock inte alltid centraliserade och kopplingarna mellan dem är relativt okänd då tillförlitlig information är svår att få tag på. Mycket av informationen är baserad på organisationens egna propaganda.[117] Mindre grenar av Islamiska staten finns eller har funnits i ett 20-tal länder. Utöver de som listas ovan är dessa bland annat Algeriet, Azerbajdzjan, Bangladesh, Burkina Faso, Filippinerna, Indien, Indonesien, Israel, Kamerun, Kongo, Libanon, Mali, Mozambique, Niger, Ryssland, Saudiarabien, Somalia, Sudan, Tchad, Tunisien, och Turkiet.[118]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”ISIS declares creation of Mideast caliphate across Iraq and Syria - CBS News” (på amerikansk engelska). www.cbsnews.com. 29 juni 2014. https://www.cbsnews.com/news/isis-declares-creation-of-mideast-caliphate/. Läst 5 mars 2024. 
  2. ^ [a b] James Bell. ”In countries near Syria, widespread fear about the spread of violence, extremists” (på amerikansk engelska). Pew Research Center. https://www.pewresearch.org/short-reads/2014/06/16/in-countries-near-syria-widespread-fear-about-the-spread-of-violence-extremists/. Läst 5 mars 2024. 
  3. ^ [a b] 1615 L. St NW (10 september 2014). ”Growing Concern about Rise of Islamic Extremism at Home and Abroad” (på amerikansk engelska). Pew Research Center - U.S. Politics & Policy. https://www.pewresearch.org/politics/2014/09/10/growing-concern-about-rise-of-islamic-extremism-at-home-and-abroad/. Läst 5 mars 2024. 
  4. ^ [a b c d e f] ”Timeline: the Rise, Spread, and Fall of the Islamic State | Wilson Center” (på engelska). www.wilsoncenter.org. https://www.wilsoncenter.org/article/timeline-the-rise-spread-and-fall-the-islamic-state. Läst 6 mars 2024. 
  5. ^ [a b] ”WHO WE ARE”. www.inherentresolve.mil. https://www.inherentresolve.mil/WHO-WE-ARE/. Läst 10 mars 2024. 
  6. ^ [a b c] Grajewski, Nicole (2021-11-17) (på engelska). The Evolution of Russian and Iranian Cooperation in Syria. https://www.csis.org/analysis/evolution-russian-and-iranian-cooperation-syria. Läst 6 mars 2024. 
  7. ^ [a b c] Euan McKirdy,Jason Hanna,Isil Sariyuce (24 augusti 2016). ”Turkey sends tanks into Syria to battle ISIS” (på engelska). CNN. https://www.cnn.com/2016/08/24/middleeast/turkish-troops-isis-syria-operation/index.html. Läst 6 mars 2024. 
  8. ^ Hall, Gunilla von (26 mars 2016). ”IS kraftigt försvagade – ökad risk för terror”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/VEMp/is-kraftigt-forsvagade-okad-risk-for-terror. Läst 5 mars 2024. 
  9. ^ ”'Islamic State': Raqqa's loss seals rapid rise and fall”. BBC. 17 oktober 2017. https://www.bbc.com/news/world-middle-east-35695648. Läst 5 mars 2024. 
  10. ^ Sommarström, Johan-Mathias (23 mars 2019). ”Sista IS-fästet i Syrien har fallit”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/artikel/7182789. Läst 5 mars 2024. 
  11. ^ Baghdad, Raja Abdulrahim in Beirut and Isabel Coles in. ”Islamic State Returns to Guerrilla Warfare in Iraq and Syria” (på amerikansk engelska). WSJ. https://www.wsj.com/articles/islamic-state-returns-to-guerrilla-warfare-in-iraq-and-syria-1514889000. Läst 5 mars 2024. 
  12. ^ © Stanford University. ”MMP: Islamic State” (på engelska). cisac.fsi.stanford.edu. https://cisac.fsi.stanford.edu/mappingmilitants/profiles/islamic-state. Läst 5 mars 2024. 
  13. ^ [a b c d e f g h] ”Islamic State in Iraq and the Levant (ISIL) | History, Leadership, & Facts | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. 5 mars 2024. https://www.britannica.com/topic/Islamic-State-in-Iraq-and-the-Levant. Läst 5 mars 2024. 
  14. ^ ”The Persecution of Christians in the Middle East”. The K4D helpdesk. 16 februari 2017. https://assets.publishing.service.gov.uk/media/59786a0040f0b65dcb00000a/042-Persecution-of-Christians-in-the-Middle-East.pdf. Läst 5 mars 2024. 
  15. ^ ”Iraq: ISIS Executed Hundreds of Prison Inmates | Human Rights Watch” (på engelska). 30 oktober 2014. https://www.hrw.org/news/2014/10/30/iraq-isis-executed-hundreds-prison-inmates. Läst 5 mars 2024. 
  16. ^ Laura Smith-Spark,Mohammed Tawfeeq (28 oktober 2016). ”UN: ISIS ‘executes’ 232 near Mosul” (på engelska). CNN. https://www.cnn.com/2016/10/28/middleeast/iraq-mosul-isis/index.html. Läst 5 mars 2024. 
  17. ^ ”Iraq: Islamic State Executions in Tikrit | Human Rights Watch” (på engelska). 2 september 2014. https://www.hrw.org/news/2014/09/02/iraq-islamic-state-executions-tikrit. Läst 5 mars 2024. 
  18. ^ ”Iraq: ISIS Escapees Describe Systematic Rape | Human Rights Watch” (på engelska). 14 april 2015. https://www.hrw.org/news/2015/04/14/iraq-isis-escapees-describe-systematic-rape. Läst 5 mars 2024. 
  19. ^ Chelsea J. Carter (19 augusti 2014). ”Video shows ISIS beheading U.S. journalist James Foley” (på engelska). CNN. https://www.cnn.com/2014/08/19/world/meast/isis-james-foley/index.html. Läst 6 mars 2024. 
  20. ^ ”Islamic State 'beheads US hostage Steven Sotloff'” (på brittisk engelska). BBC News. 2 september 2014. https://www.bbc.com/news/world-middle-east-29038217. Läst 6 mars 2024. 
  21. ^ ”Car bombs kill 38 in Iraq's capital, Baghdad”. web.archive.org. 29 november 2014. https://web.archive.org/web/20141129082802/http://bigstory.ap.org/article/277f1444d8014dde95afbfeb3fa8f77c/islamic-state-group-kills-iraqi-tv-journalist. Läst 6 mars 2024. 
  22. ^ ”Here Are the Ancient Sites ISIS Has Damaged and Destroyed” (på engelska). History. 1 september 2015. https://www.nationalgeographic.com/history/article/150901-isis-destruction-looting-ancient-sites-iraq-syria-archaeology. Läst 5 mars 2024. 
  23. ^ ”Five years after the genocide, Yazidis share their forgotten stories and demand justice - Iraq | ReliefWeb” (på engelska). reliefweb.int. 1 augusti 2019. https://reliefweb.int/report/iraq/five-years-after-genocide-yazidis-share-their-forgotten-stories-and-demand-justice. Läst 5 mars 2024. 
  24. ^ ”United Nations Security Council Consolidated List”. United Nations Security Council. 5 mars 2024. https://scsanctions.un.org/51vn3en-all.html. Läst 5 mars 2024. 
  25. ^ ”ISIS militants declare Islamic ‘Caliphate’ in Iraq and Syria” (på engelska). France 24. 29 juni 2014. https://www.france24.com/en/20140629-jihadist-group-isis-declares-islamic-caliphate-iraq-syria. Läst 5 mars 2024. 
  26. ^ [a b c] ”U.S. Forms Anti-ISIS Coalition at NATO Summit” (på engelska). TIME. 5 september 2014. https://time.com/3273185/isis-us-nato/. Läst 5 mars 2024. 
  27. ^ [a b] Ashley Fantz (9 oktober 2014). ”Who’s doing what in the coalition battle against ISIS” (på engelska). CNN. https://www.cnn.com/2014/10/09/world/meast/isis-coalition-nations/index.html. Läst 5 mars 2024. 
  28. ^ [a b c d] ”Joint Statement Issued by Partners at the Counter-ISIL Coalition Ministerial Meeting”. U.S. Department of State. https://2009-2017.state.gov/r/pa/prs/ps/2014/12/234627.htm. Läst 6 mars 2024. 
  29. ^ ”Members – The Global Coalition To Defeat ISIS” (på engelska). United States Department of State. https://www.state.gov/the-global-coalition-to-defeat-isis-partners/. Läst 11 mars 2024. 
  30. ^ ”Syria: Dozens killed in fighting between SDF and Arab tribesmen” (på brittisk engelska). 5 september 2023. https://www.bbc.com/news/world-middle-east-66711352. Läst 10 mars 2024. 
  31. ^ ”Operation Inherent Resolve”. CJTFOIR. 15 mars 2019. https://twitter.com/CJTFOIR/status/1106534055036760065. Läst 10 mars 2024. 
  32. ^ ”Operation Inherent Resolve”. CJTFOIR. 20 mars 2019. https://twitter.com/CJTFOIR/status/1108360466278109185. Läst 10 mars 2024. 
  33. ^ Thomas Romanacce (10 januari 2020). ”À quoi servent les 160 soldats que la France compte toujours en Irak ?” (på franska). Capital.fr. https://www.capital.fr/economie-politique/a-quoi-servent-les-160-soldats-que-la-france-compte-toujours-en-irak-1359420. Läst 10 mars 2024. 
  34. ^ Medin, Joakim (2023). Kurdspåret. Sverige, Turkiet och priset för ett Nato-medlemskap.. Verbal. sid. 88, 100-101, 107 
  35. ^ ”US extra troops to boost fight against IS in Iraq” (på brittisk engelska). BBC News. 18 april 2016. https://www.bbc.com/news/world-us-canada-36075452. Läst 6 mars 2024. 
  36. ^ ”Syria conflict: German MPs vote for anti-IS military mission” (på brittisk engelska). BBC News. 4 december 2015. https://www.bbc.com/news/world-europe-35002733. Läst 6 mars 2024. 
  37. ^ ”Pinotti: «Contro l’Isis 500 unità italiane in Iraq» - Corriere Tv” (på it-IT). video.corriere.it. https://video.corriere.it/pinotti-contro-l-isis-500-unita-italiane-iraq/ddb77e32-b159-11e4-9c01-b887ba5f55e9. Läst 6 mars 2024. 
  38. ^ ”CANADA OPERATION IMPACT”. 10 mars 2016. https://www.inherentresolve.mil/WHO-WE-ARE/Coalition/Coalition-Display/Article/690716/canada/. Läst 6 mars 2024. 
  39. ^ ”General Assembly Adopts Resolution Strongly Condemning ‘Widespread and Systematic’ Human Rights Violations by Syrian Authorities | Meetings Coverage and Press Releases”. press.un.org. https://press.un.org/en/2012/ga11207.doc.htm. Läst 6 mars 2024. 
  40. ^ [a b] Grajewski, Nicole (2021-11-17) (på engelska). The Evolution of Russian and Iranian Cooperation in Syria. https://www.csis.org/analysis/evolution-russian-and-iranian-cooperation-syria. Läst 6 mars 2024. 
  41. ^ ”Russian Military in Syria”. Airwars. https://airwars.org/conflict/russian-military-in-syria/. Läst 7 maj 2024. 
  42. ^ [a b] ”Russia lost 112 servicemen over three years of counter-terror operation in Syria - MP”. TASS. https://tass.com/defense/1023714. Läst 10 mars 2024. 
  43. ^ [a b] ”Total death toll | Over 606,000 people killed across Syria since the beginning of the “Syrian Revolution”, including 495,000 documented by SOHR”. SOHR. 1 juni 2021. https://www.syriahr.com/en/217360/. Läst 10 mars 2024. 
  44. ^ [a b c] Sundén, Jesper (12 mars 2018). ”Därför drivs kriget vidare i Syrien – efter sju år | Jesper Sundén”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/4dX82V/darfor-drivs-kriget-vidare-i-syrien-efter-sju-ar. Läst 6 mars 2024. 
  45. ^ ”Turkish journalists charged over claim that secret services armed Syrian rebels”. The Guardian. 27 november 2015. https://www.theguardian.com/world/2015/nov/27/turkish-journalists-charged-over-claim-that-secret-services-armed-syrian-rebels. Läst 9 maj 2024. 
  46. ^ [a b] Amberin Zaman (Jan 2016). ”Is ISIS Going All Out on Turkey?”. Wilson Center. https://www.wilsoncenter.org/publication/isis-going-all-out-turkey. Läst 9 maj 2024. 
  47. ^ ”Explosion i centrala Istanbul – elva döda”. SVT. 13 januari 2016. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/explosion-i-centrala-istanbul. Läst 9 maj 2024. 
  48. ^ ”'Turkey has no plans to leave Syria': Turkish military official” (på engelska). The Cradle. https://thecradle.co/articles-id/2717. Läst 6 mars 2024. 
  49. ^ Kareem Khadder,Jennifer Deaton,Sharif Paget (13 oktober 2019). ”Kurdish politician and 10 others killed by ‘Turkish-backed militia’ in Syria, SDF claims” (på engelska). CNN. https://www.cnn.com/2019/10/13/middleeast/syria-turkey-kurdish-politician-intl/index.html. Läst 10 mars 2024. 
  50. ^ ”Turkiska marktrupper finns nu i Syrien”. SVT. 9 oktober 2019. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/turkiet-redo-att-ga-in-i-syrien. Läst 10 maj 2024. 
  51. ^ ”Iraq: ISIS Executed Hundreds of Prison Inmates | Human Rights Watch” (på engelska). 30 oktober 2014. https://www.hrw.org/news/2014/10/30/iraq-isis-executed-hundreds-prison-inmates. Läst 6 mars 2024. 
  52. ^ ”Iraq crisis: Militants 'seize Tikrit' after taking Mosul” (på brittisk engelska). BBC News. 11 juni 2014. https://www.bbc.com/news/world-middle-east-27800319. Läst 6 mars 2024. 
  53. ^ Chulov, Martin (14 juni 2014). ”Iran sends troops into Iraq to aid fight against Isis militants” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/world/2014/jun/14/iran-iraq-isis-fight-militants-nouri-maliki. Läst 6 mars 2024. 
  54. ^ Fassihi, Farnaz. ”Iran Deploys Forces to Fight Militants in Iraq” (på amerikansk engelska). WSJ. https://www.wsj.com/articles/iran-deploys-forces-to-fight-al-qaeda-inspired-militants-in-iraq-iranian-security-sources-1402592470. Läst 6 mars 2024. 
  55. ^ AFP (18 juni 2014). ”Irak ber USA om militär hjälp”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/b4f1920c-c39d-3d2c-b1e8-573a1e80328d/irak-ber-usa-om-militar-hjalp. Läst 6 mars 2024. 
  56. ^ TT (19 juli 2014). ”270 dödade vid gasfält i Syrien”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/f86e367a-4b8e-3ff3-a136-4aaf65230791/270-dodade-vid-gasfalt-i-syrien. Läst 6 mars 2024. 
  57. ^ Nyheter, S. V. T. (2 augusti 2014). ”Isis intar nya städer”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/islamiska-staten-intar-fler-oljefalt. Läst 6 mars 2024. 
  58. ^ [a b c] A. B. C. News. ”US 'Extremely Concerned' About ISIS Takeover of Iraq's Most Dangerous Dam” (på engelska). ABC News. https://abcnews.go.com/Blotter/us-extremely-concerned-jihadi-takeover-iraqs-dangerous-dam/story?id=24900290. Läst 6 mars 2024. 
  59. ^ Jim Sciutto,Jamie Crawford,Chelsea J. Carter (11 september 2014). ”ISIS can ‘muster’ between 20,000 and 31,500 fighters, CIA says” (på engelska). CNN. https://www.cnn.com/2014/09/11/world/meast/isis-syria-iraq/index.html. Läst 6 mars 2024. 
  60. ^ ”Isis have army of 200,000, claims Kurdish leader” (på engelska). The Independent. 16 november 2014. https://www.independent.co.uk/news/world/middle-east/war-with-isis-islamic-militants-have-army-of-200-000-claims-kurdish-leader-9863418.html. Läst 6 mars 2024. 
  61. ^ [a b] Cooper, Helene; Landler, Mark; Rubin, Alissa J. (7 augusti 2014). ”Obama Allows Limited Airstrikes on ISIS” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2014/08/08/world/middleeast/obama-weighs-military-strikes-to-aid-trapped-iraqis-officials-say.html. Läst 6 mars 2024. 
  62. ^ ”Iraq crisis: Mosul dam recaptured from militants - Obama” (på brittisk engelska). BBC News. 18 augusti 2014. https://www.bbc.com/news/world-middle-east-28833519. Läst 6 mars 2024. 
  63. ^ ”Military Implications of the Syrian Regime's Defeat in Raqqa | The Washington Institute” (på engelska). www.washingtoninstitute.org. https://www.washingtoninstitute.org/policy-analysis/military-implications-syrian-regimes-defeat-raqqa. Läst 6 mars 2024. 
  64. ^ ”Syria crisis: 66,000 flee Islamic State into Turkey” (på brittisk engelska). BBC News. 20 september 2014. https://www.bbc.com/news/world-middle-east-29294656. Läst 6 mars 2024. 
  65. ^ ”ISIS fight: Airstrikes on Kobani get more accurate with help from Kurds”. CBC. 15 oktober 2014. https://www.cbc.ca/news/world/isis-fight-airstrikes-on-kobani-get-more-accurate-with-help-from-kurds-1.2799085. Läst 6 mars 2024. 
  66. ^ ”ISIS, Nusra Front agree to stop fighting each other in Syria”. CBC. 13 november 2014. https://www.cbc.ca/news/world/isis-nusra-front-agree-to-stop-fighting-each-other-in-syria-1.2834329. Läst 6 mars 2024. 
  67. ^ ”Rolling Back the Islamic State”. RAND. 20 april 2017. https://www.rand.org/pubs/research_reports/RR1912.html. Läst 6 mars 2024. 
  68. ^ ”Battle for Kobane: Key events” (på brittisk engelska). BBC News. 20 oktober 2014. https://www.bbc.com/news/world-middle-east-29688108. Läst 6 mars 2024. 
  69. ^ Laura Smith-Spark (26 februari 2015). ”Activist: ISIS now holds 262 Christians hostages in Syria” (på engelska). CNN. https://www.cnn.com/2015/02/26/middleeast/isis-syria-iraq/index.html. Läst 6 mars 2024. 
  70. ^ Chulov, Martin; Shaheen, Kareem (10 april 2015). ”Isis closes in on Damascus after seizing Yarmouk refugee camp” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/world/2015/apr/10/isis-damascus-seize-yarmouk-refugee-camp. Läst 6 mars 2024. 
  71. ^ ”ISIS Captures Ramadi”. INSTITUTE FOR THE STUDY OF WAR. 18 maj 2015. https://www.understandingwar.org/sites/default/files/ISIS%20Captures%20Ramadi%20--%20May%202015.pdf. Läst 6 mars 2024. 
  72. ^ ”Islamic State seizes Syria's ancient Palmyra” (på brittisk engelska). BBC News. 20 maj 2015. https://www.bbc.com/news/world-middle-east-32820857. Läst 6 mars 2024. 
  73. ^ Nyheter, S. V. T. (25 juni 2015). ”IS börjar spränga i världsarvet Palmyra”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/is-borjar-spranga-i-varldsarvet-palmyra. Läst 6 mars 2024. 
  74. ^ ”Russia joins war in Syria: Five key points” (på brittisk engelska). BBC News. 1 oktober 2015. https://www.bbc.com/news/world-middle-east-34416519. Läst 6 mars 2024. 
  75. ^ ”Syria crisis: Russian air strikes against Assad enemies” (på brittisk engelska). BBC News. 30 september 2015. https://www.bbc.com/news/world-middle-east-34399164. Läst 6 mars 2024. 
  76. ^ ”Battle for Sinjar: IS-held town in Iraq 'liberated'” (på brittisk engelska). BBC News. 13 november 2015. https://www.bbc.com/news/34806556. Läst 6 mars 2024. 
  77. ^ ”Iraqi forces and militia seize most of Baiji refinery: officials”. Reuters. 15 oktober 2015. https://www.reuters.com/article/idUSKCN0S91GQ/. Läst 6 mars 2024. 
  78. ^ Nyheter, S. V. T. (13 augusti 2014). ”Så styrs Isis som ett börsbolag”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/isis-ar-varldens-rikaste-terrororganisation. Läst 6 mars 2024. 
  79. ^ Jethro Mullen,Margot Haddad (16 november 2015). ”‘France is at war,’ President Francois Hollande says after ISIS attack” (på engelska). CNN. https://www.cnn.com/2015/11/16/world/paris-attacks/index.html. Läst 6 mars 2024. 
  80. ^ Ben Brumfield,Tim Lister,Nick Paton Walsh (16 november 2015). ”French jets bomb ISIS stronghold of Raqqa, Syria; few may have been killed” (på engelska). CNN. https://www.cnn.com/2015/11/16/middleeast/france-raqqa-airstrikes-on-isis/index.html. Läst 6 mars 2024. 
  81. ^ ”Iraqi forces 'recapture IS-held town of Hit'” (på brittisk engelska). BBC News. 14 april 2016. https://www.bbc.com/news/world-middle-east-36049780. Läst 6 mars 2024. 
  82. ^ ”Christians return to devastation in ancient Qaraqosh” (på australisk engelska). ABC News. 19 december 2016. https://www.abc.net.au/news/2016-12-20/after-islamic-state-christians-return-to-devastation-in-qaraqosh/8127784. Läst 6 mars 2024. 
  83. ^ ”Fallujah 'fully liberated' from IS says Iraqi commander” (på engelska). France 24. 26 juni 2016. https://www.france24.com/en/20160626-iraq-fallujah-liberated-army-islamic-state. Läst 6 mars 2024. 
  84. ^ ”Syrian army captures ISIL-held town in Homs” (på engelska). Al Jazeera. https://www.aljazeera.com/news/2016/4/4/syrian-army-captures-isil-held-town-in-homs. Läst 6 mars 2024. 
  85. ^ ”Syrian rebels 'capture' symbolic town of Dabiq from IS group” (på engelska). France 24. 16 oktober 2016. https://www.france24.com/en/20161016-turkey-free-syrian-army-islamic-state-group-symbolic-dabiq. Läst 8 mars 2024. 
  86. ^ ”Syrian rebels 'capture' symbolic town of Dabiq from IS group” (på engelska). France 24. 16 oktober 2016. https://www.france24.com/en/20161016-turkey-free-syrian-army-islamic-state-group-symbolic-dabiq. Läst 6 mars 2024. 
  87. ^ ”ISIS no longer controls any Iraqi oil”. RUDAW. 27 september 2016. https://www.rudaw.net/english/kurdistan/270920164. Läst 6 mars 2024. 
  88. ^ Tim Hume (24 oktober 2016). ”Battle for Mosul: How ISIS is fighting back” (på engelska). CNN. https://www.cnn.com/2016/10/24/middleeast/iraq-mosul-isis-tactics/index.html. Läst 6 mars 2024. 
  89. ^ ”Kurdish-led forces launch offensive on Syria’s Raqqa” (på engelska). Al Jazeera. https://www.aljazeera.com/news/2016/5/25/kurdish-led-sdf-launches-offensive-on-syrias-raqqa. Läst 6 mars 2024. 
  90. ^ ”Civilians living in "penury and panic" as Mosul battle rages - UNHCR” (på engelska). UNHCR. https://www.unhcr.org/news/stories/civilians-living-penury-and-panic-mosul-battle-rages-unhcr. Läst 6 mars 2024. 
  91. ^ ”Counter-ISIL operations aim to isolate Raqqa” (på amerikansk engelska). U.S. Central Command. https://www.centcom.mil/MEDIA/NEWS-ARTICLES/News-Article-View/Article/885325/counter-isil-operations-aim-to-isolate-raqqa/https%3A%2F%2Fwww.centcom.mil%2FMEDIA%2FNEWS-ARTICLES%2FNews-Article-View%2FArticle%2F885325%2Fcounter-isil-operations-aim-to-isolate-raqqa%2F. Läst 6 mars 2024. 
  92. ^ ”ISIS re-captures ancient city of Palmyra from Syrian government forces”. CBC. 11 december 2016. https://www.cbc.ca/news/world/syria-palmyra-aleppo-1.3891467. Läst 6 mars 2024. 
  93. ^ ”Turkey-backed rebels in ‘near full control’ of Al Bab” (på engelska). Al Jazeera. https://www.aljazeera.com/news/2017/2/23/turkey-backed-rebels-in-near-full-control-of-al-bab. Läst 6 mars 2024. 
  94. ^ ”Syria fighters take control of IS-held airbase near Raqqa” (på brittisk engelska). BBC News. 26 mars 2017. https://www.bbc.com/news/world-middle-east-39401326. Läst 6 mars 2024. 
  95. ^ ”Syrian army recaptures key historic site Palmyra from Islamic State group” (på engelska). France 24. 3 mars 2017. https://www.france24.com/en/20170303-syrian-army-says-recaptures-palmyra-islamic-state. Läst 8 mars 2024. 
  96. ^ [a b] ”How the battle for Mosul unfolded” (på brittisk engelska). BBC News. 19 oktober 2016. https://www.bbc.com/news/world-middle-east-37702442. Läst 6 mars 2024. 
  97. ^ ”Mosul is a graveyard: Final IS battle kills 9,000 civilians” (på engelska). AP News. 21 december 2017. https://apnews.com/article/middle-east-only-on-ap-islamic-state-group-bbea7094fb954838a2fdc11278d65460. Läst 6 mars 2024. 
  98. ^ Ekot/TT; TT (6 juni 2017). ”Ny offensiv mot al-Raqqa har inletts”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/artikel/6711539. Läst 6 mars 2024. 
  99. ^ Åsell, Yvonne (19 oktober 2017). ”Historiska Raqqa i ruiner efter IS terror”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/ORbdE/historiska-raqqa-i-ruiner-efter-is-terror. Läst 6 mars 2024. 
  100. ^ ”Syrian army captures Mayadin from ISIS near Deir ez-Zor”. RUDAW. 14 oktober 2017. https://www.rudaw.net/english/kurdistan/141020174. Läst 6 mars 2024. 
  101. ^ [a b] ”History of Combined Joint Task Force – Operation Inherent Resolve” (PDF). United States government. 2023. https://www.inherentresolve.mil/WHO-WE-ARE/History/. Läst 9 maj 2024. 
  102. ^ Harris, Gardiner (17 januari 2018). ”Tillerson Says U.S. Troops to Stay in Syria Beyond Battle With ISIS” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2018/01/17/world/middleeast/tillerson-troops-syria-islamic-state.html. Läst 6 mars 2024. 
  103. ^ ”ISIS has not been defeated” (på engelska). NBC News. 20 januari 2018. https://www.nbcnews.com/storyline/isis-uncovered/isis-still-has-10-000-loyalists-syria-iraq-warn-experts-n838051. Läst 6 mars 2024. 
  104. ^ ”Syrian Democratic Forces Announce Drive to Reclaim Last ISIS Territory” (på amerikansk engelska). U.S. Department of Defense. https://www.defense.gov/News/News-Stories/Article/Article/1508308/syrian-democratic-forces-announce-drive-to-reclaim-last-isis-territory/https%3A%2F%2Fwww.defense.gov%2FNews%2FNews-Stories%2FArticle%2FArticle%2F1508308%2Fsyrian-democratic-forces-announce-drive-to-reclaim-last-isis-territory%2F. Läst 6 mars 2024. 
  105. ^ ”White House declares victory over ISIS in Syria. On the ground, it's a different story.” (på engelska). NBC News. 22 mars 2019. https://www.nbcnews.com/news/world/battle-baghouz-white-house-declares-victory-over-isis-syria-desperation-n986246. Läst 6 mars 2024. 
  106. ^ ”U.S.-backed forces declare victory over ISIS in Syria” (på engelska). NBC News. 24 mars 2019. https://www.nbcnews.com/news/world/u-s-backed-forces-declare-victory-over-isis-syria-n972401. Läst 7 mars 2024. 
  107. ^ Baghdad, Raja Abdulrahim in Beirut and Isabel Coles in. ”Islamic State Returns to Guerrilla Warfare in Iraq and Syria” (på amerikansk engelska). WSJ. https://www.wsj.com/articles/islamic-state-returns-to-guerrilla-warfare-in-iraq-and-syria-1514889000. Läst 6 mars 2024. 
  108. ^ [a b] Aaron Y. Zelin (23 oktober 2019). ”The Islamic State in Syria After the U.S. Withdrawal”. Washington Institute for Near East Policy. https://www.washingtoninstitute.org/policy-analysis/islamic-state-syria-after-us-withdrawal. Läst 9 maj 2024. 
  109. ^ ”Statement from the President on the Death of Abu Bakr al-Baghdadi – The White House”. trumpwhitehouse.archives.gov. https://trumpwhitehouse.archives.gov/briefings-statements/statement-president-death-abu-bakr-al-baghdadi/. Läst 6 mars 2024. 
  110. ^ ”Where is ISIS today?”. National Public Radio. 4 augusti 2023. https://www.npr.org/2023/08/04/1192245987/where-is-isis-today. Läst 10 mars 2024. 
  111. ^ [a b] Mohammed Hassan (18 juli 2023). ”Why ISIS Cannot Bring the Caliphate Back to Life”. Carnegie Endowment for International Peace. https://carnegieendowment.org/sada/90221. Läst 10 mars 2024. 
  112. ^ ”Turkish Military Offensive in Syria: Consequences for Counter-Terrorism Operations”. International Centre for Counter-Terrorism (ICCT). 28 juni 2022. https://www.icct.nl/publication/turkish-military-offensive-syria-consequences-counter-terrorism-operations. Läst 10 maj 2024. 
  113. ^ ”Once promised paradise, ISIS fighters end up in mass graves” (på engelska). The Straits Times. 15 oktober 2017. ISSN 0585-3923. https://www.straitstimes.com/world/middle-east/once-promised-paradise-isis-fighters-end-up-in-mass-graves. Läst 6 mars 2024. 
  114. ^ ”US-led Coalition in Iraq & Syria”. Airwars. https://airwars.org/conflict/coalition-in-iraq-and-syria/. Läst 7 maj 2024. 
  115. ^ [a b] ”Iraq 2015: A Catastrophic Normal”. https://www.iraqbodycount.org/analysis/numbers/2015/. Läst 14 april 2016. 
  116. ^ ”Isis: Worst refugee crisis in a generation as millions flee Islamic State in Iraq and Syria”. International Business Times. 17 juni 2015. https://www.ibtimes.co.uk/isis-worst-refugee-crisis-generation-millions-flee-islamic-state-iraq-syria-1506613. Läst 7 maj 2024. 
  117. ^ Karen Leigh, Jason French, Jovi Juan. ”Islamic State and Its Affiliates” (på engelska). The Wall Street Journal. http://graphics.wsj.com/islamic-state-and-its-affiliates. Läst 7 mars 2024. 
  118. ^ ”Terrorist Organizations - The World Factbook”. www.cia.gov. https://www.cia.gov/the-world-factbook/references/terrorist-organizations/. Läst 7 mars 2024. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kriget_mot_Islamiska_staten&oldid=54702699”