Kaktusspett
| Kaktusspett Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hackspettartade fåglar Piciformes |
| Familj | Hackspettar Picidae |
| Släkte | Melanerpes |
| Art | Kaktusspett M. uropygialis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Melanerpes uropygialis | |
| Auktor | (Baird, 1854) |
| Utbredning | |
 Kaktusspettens utbredningsområde | |
Kaktusspett[2] (Melanerpes uropygialis) är en fågel i familjen hackspettar inom ordningen hackspettartade fåglar.[3] Den förekommer i sydvästligaste USA söderut till centrala Mexiko.
Kännetecken[redigera | redigera wikitext]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Kaktusspetten är en medelstor (21,5–24 cm) hackspett med brun på huvud och undersida, medan resten av ovansidan och undergumpen är tätt tvärbandad i svartvitt. Hanen har rött på hjässan. I flykten syns en liten vit handbasfläck och, till skillnad från karolinaspetten (Melanerpes carolinus) bandad undergump som inte kontrasterar mot ryggen.[4]
Läten[redigera | redigera wikitext]
Lätet är ett ljudligt, hårt och något stigande "quirrr". Även skrattande "geet geet geet..." hörs. Artens trumvirvel är lång och håller jämn tonhöjd.[4]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Kaktusspetten förekommer i sydvästra USA och Mexiko. Den delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]
- Melanerpes uropygialis uropygialis – förekommer i arida låglänta områden i sydvästra USA till centrala Mexiko
- Melanerpes uropygialis cardonensis – förekommer i norra Baja California
- Melanerpes uropygialis brewsteri – förekommer i södra Baja California
Arten har tidigare behandlats som samma art som gråbröstad hackspett (M. hypopolius). Hybridisering förekommer med gulpannad hackspett (M. aurifrons) i sydvästra Mexiko.[5]
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Kaktusspetten hittas i låglänta ökenområden med tillgång på vedartade växter stora nog för att kunna hacka ut ett bohål ur, som popplar utmed vattendrag eller saguarokaktusar. Arten är i princip allätare. Den häckar mellan april och augusti, och lägger ofta två eller tre kullar under en och samma häckningssäsong.[4][5]
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till 1,6 miljoner häckande individer.[6]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Birdlife International 2012 Melanerpes uropygialis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ [a b c] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 265. ISBN 0-679-45120-X
- ^ [a b] Winkler, H. & Christie, D.A. (2020). Gila Woodpecker (Melanerpes uropygialis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/56171 21 mars 2020).
- ^ Partners in Flight (2017). Avian Conservation Assessment Database. 2017.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör gilaspett.
Wikispecies har information om Melanerpes uropygialis.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|