Bombus morrisoni
| Bombus morrisoni Status i världen: Sårbar[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Långtungebin Apidae |
| Släkte | Humlor Bombus |
| Undersläkte | Cullumanobombus[2] |
| Art | Bombus morrisoni[2] |
| Vetenskapligt namn | |
| § Bombus morrisoni | |
| Auktor | Cresson, 1878[3] |
| Synonymer | |
| Bombus morrisoni umbrosus Friese, 1931[4] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Bombus morrisoni (saknar svenskt namn) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea) och släktet humlor (Bombus) som finns i Nordamerika.[4]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Arten är en korttungad humla med huvud och de tre första tergiterna[a] nästan helt gulpälsade; på honorna (drottningarna och arbetarna) kan det tredje segmentet vara svart på sidorna och/eller baktill. Resten av bakkroppen är svart; arbetarna kan dock ha ett gult fält på fjärde tergitens inre framkant.[5] Buksidan är helt svart.[6]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Habitaten utgörs av öppen buskskog där arten bygger sina bon antingen underjordiskt eller i tuvor och liknande upphöjningar.[1]
De övervintrande drottningarna kommer fram i början av mars, arbetarna i början av juni och hanarna i början av juli. I slutet av september upplöses kolonierna och alla djuren dör, utom de nya drottningarna som övervintrar i jorden. Bombus morrisoni samlar nektar och pollen från ett flertal växtfamiljer, främst från familjerna korgblommiga växter (som tistlar, solrosor, korsörtssläktet, Ericameria och Chrysothamnus), paradisblomsterväxter (som paradisblomstersläktet)[1], korsblommiga och kransblommiga växter, gentianaväxter, ärtväxter (som lupiner, vedlar och sötväpplingar)[1][5], ranunkelväxter och kaprisväxter[7].
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Bombus morrisoni förekommer från södra British Columbia i Kanada via Washington, Oregon (där den troligen är utdöd) och Kalifornien till Nevada, Arizona, New Mexico och Texas i USA, österut till Kansas och sydvästligaste Oklahoma.[1]
Arten är inte särskilt vanlig, och har minskat påtagligt sedan 2004. Internationella naturvårdsunionen har därför rödlistat den som sårbar (VU).[1]
Kommentarer[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f] Hatfield, R., Jepsen, S., Thorp, R., Richardson, L. & Colla, S. 2014 Bombus morrisoni . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 10 maj 2024.
- ^ [a b] ”Cullumanobombus” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/cu.html#morrisoni. Läst 8 mars 2015.
- ^ ”Bombus morrisoni Cresson, 1878” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Bombus+morrisoni. Läst 8 april 2010.
- ^ [a b] ”Bombus morrisoni Cresson, 1878” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714823#null. Läst 10 maj 2024.
- ^ [a b] Jonathan Koch, James Strange och Paul Williams (2012). ”Bumble Bees of the Western United States” (på engelska) (7,56 MB). USDA Forest Service & Pollinator Partnership. sid. 94–97. https://xerces.org/sites/default/files/2018-05/12-053_01_Western_BB_guide.pdf. Läst 29 februari 2020.
- ^ H. E. Milliron (1970). ”A Monograph of the Western Hemisphere Bumblebees (Hymenoptera: Apidae; Bomb1nae) II. The Genus Megabombus Subgenus Megabombus” (på engelska). Memoirs of the Entomological Society of Canada (Ottawa: The Entomological Society of Canada). http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Bombus+morrisoni#Identification. Läst 6 maj 2024.
- ^ Robbin W. Thorp, Donald S. Horning, Jr. och Lorry L. Dunning (februari 1983) (på engelska) (PDF (6,94 MB)). Bumble Bees and Cuckoo Bumble Bees of California. sid. s. 20-21. ISBN 0-520-09645-2. http://essig.berkeley.edu/documents/cis/cis23.pdf. Läst 11 januari 2015
|