3538 Nelsonia
| 3538 Nelsonia | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (3538) Nelsonia |
| Alternativnamn | 6548 P-L, 1983 AX[1] |
| Uppkallad efter | Elisabeth Nelson[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,351 AU |
| Perihelium | 1,931 AU |
| Halv storaxel | 2,641 AU |
| Excentricitet | 0,2688804 |
| Siderisk omloppstid | 4,29 år |
| Medelomloppshastighet | 18,33 km/s |
| Medelanomali | 53,28° |
| Inklination | 4,204° |
| Longitud för uppstigande nod | 170,0° |
| Periheliumargument | 264,8° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 11,1 km |
| Albedo | 0,062 |
| Absolut magnitud (H) | 13,62[3] |
3538 Nelsonia eller 6548 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter Elisabeth Nelson.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 11 kilometer.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 3538 Nelsonia” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=3538. Läst 17 april 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (3538) Nelsonia. Springer Berlin Heidelberg. sid. 297. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_3537. Läst 17 april 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||