3193 Elliot
| 3193 Elliot | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Edward L.G. Bowell |
| Upptäcktsplats | Anderson Mesa Station |
| Upptäcktsdatum | 20 februari 1982 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (3193) Elliot |
| Alternativnamn | 1982 DJ, 1977 VQ2, 1979 JA[1] |
| Uppkallad efter | James L. Elliot[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Flora-asteroid |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 2,540 AU |
| Perihelium | 2,052 AU |
| Halv storaxel | 2,296 AU |
| Excentricitet | 0,1061826 |
| Siderisk omloppstid | 3,48 år |
| Medelomloppshastighet | 19,66 km/s |
| Medelanomali | 222,1° |
| Inklination | 5,727° |
| Longitud för uppstigande nod | 11,74° |
| Periheliumargument | 76,23° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 5,8 km |
| Synodisk rotationsperiod | 3,1 h |
| Albedo | 0,225 |
| Absolut magnitud (H) | 13,29[3] |
3193 Elliot eller 1982 DJ[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 20 februari 1982 av den amerikanske astronomen Edward L.G. Bowell vid Anderson Mesa Station. Den är uppkallad efter den amerikanske astronomen James L. Elliot.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 5 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Flora.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 3193 Elliot” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=3193. Läst 25 september 2018.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (3193) Elliot. Springer Berlin Heidelberg. sid. 265. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_3194. Läst 25 september 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||