Hoppa till innehållet

Marie Dacke

Från Wikipedia
Marie Dacke
Född1973
Yrke/uppdragProfessor i sinnesbiologi
TelevisionStudio Natur

Marie Ann-Charlotte Dacke, född 12 april 1973, är professor i sinnesbiologi vid Lunds universitet.[1] Hennes forskning fokuserar på natt- och dagaktiva navigationssystem, där hon använder dyngbaggen som modelldjur. Från år 2025 är Dacke Wallenberg Scholar. År 2022 blev hon utsedd som hedersledamot i det Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund. Dacke har ett stort intresse för att sprida forskning och ny kunskap till allmänheten och deltar återkommande i panelen i programmet Studio Natur på SVT. År 2013 tilldelades hon IG Nobelpris i biologi/astronomi, tillsammans med Marcus Byrne, Emily Baird, Clark Scholtz och Eric Warrant, för sin forskning om dyngbaggars förmåga att navigera efter Vintergatan.[2][3] Sedan 2018 är hon hedersprofessor vid University of the Witwatersrand i Johannesburg i Sydafrika.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Dacke gick på gymnasiet i Landskrona. Efter gymnasiet började hon vid Lunds universitet, där hon studerade biologi. Här disputerade hon 2003, under ledning av professor Dan-Eric Nilsson, med sin avhandling Celestial orientation in dim light[4]. Hennes avhandling fokuserade på hur optiska kompasser är uppbyggda, hur de används och hur de anpassats för att fungera vid låga ljusintensiteter. Under sin tid som doktorand upptäckte Dacke ett unikt kompassorgan i spindlar, en studie som publicerades i Nature 1999[5]. Några år senare hittade hon de första bevisen på att djur kunde använda det dunkla mönstret av polariserat månljus för orientering, en studie som också publicerades i Nature 2003[6].

Efter sin avklarade doktorsexamen tillbringade hon två år som postdoktor på Centre for Visual Sciences vid Australian National University i Canberra. År 2007 återvände hon till Lunds universitet som forskare, och 2011 blev hon docent i sinnesbiologi. Hon blev professor i sinnesbiologi 2017.

Dackes forskning fokuserar på navigering och orientering hos insekter, i synnerhet orientering hos dyngbaggar. Hon är intresserad av himmelskompassen (användning av himlen för att styra navigation). Genom att utforska samspelet mellan beteende, neurobiologi och kognition försöker hon genom hennes forskning förstå hur dag- och nattaktiva kompassystem hos insekter fungerar. År 2013 fick hon, tillsammans med Marcus Byrne, Emily Baird, Clark Scholtz och Eric Warrant, Ig Nobelpriset för att ha visat att nattaktiva dyngbaggar använder Vintergatan som kompass[7][8][9]. Denna forskning publicerades i Current Biology[10]. År 2014 fick Dacke ett Excellent Young Researchers stipendium från Vetenskapsrådet för att fortsätta sin forskning om dyngbaggars kompassystem och vidare utforska kopplingen mellan elektrofysiologi och beteende. En del av denna forskning publicerades i Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS) 2015 [11] och Current Biology 2016[12].

År 2018 fick Dacke medel från Europeiska forskningsrådet (European Research Council) för att utöka sitt arbete ytterligare och definiera principerna bakom multimodala navigationssystem, genom att studera hjärnaktiviteten hos dyngbaggar när de utför sitt orienteringsbeteende[13]. En del av denna tvärvetenskapliga forskning publicerades i PNAS 2019[14] och iScience 2022[15].

Dacke har valts till ledamot i Sveriges Unga Akademi (2011), Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund (2017), Royal Entomological Society of London (2018), Kungliga Vetenskapsakademien (2022) och Societas Ad Sciendum (2023). År 2024 valdes hon till Wallenberg Scholar.

Populärvetenskap[redigera | redigera wikitext]

Dacke har varit panelmedlem i det svenska TV-programmet Studio Natur (spelas på SVT Play[16]) sedan 2010.

År 2012 utsågs Dacke till bästa vetenskapsförmedlare i Sverige i den nationella tävlingen Forskar Grand Prix[17].

År 2012 var Dacke en av forskarna som medverkade i en serie om forskning och forskare, producerad av Stiftelsen för Strategisk Forskning och TV4.[18]

År 2019 höll hon Royal Entomological Society's Verrallföreläsning[18] på Natural History Museum, London, med titeln: As the crow flies, and the beetle rolls: straight-line orientation from behaviour to neurons[19].

Dacke har skrivit två böcker: Trädgårdsdjur - rörelsen och mångfalden som växterna älskar (Roos & Tegnér, ISBN 9789188953629), 2020 (samförfattad med Låtta Skogh) och Taggad att leva - igelkottens liv, historiska resa och hotande framtid (Roos & Tegnér, ISBN 921859318 921859318 ), 2021.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Marie Dacke – Lunds universitet”. portal.research.lu.se. http://portal.research.lu.se/portal/sv/persons/marie-dacke(daa6033f-8a78-43ad-96ef-2642304b440c).html#%C3%96versikt. Läst 9 oktober 2018. 
  2. ^ Dacke, Marie; Baird, Emily; Byrne, Marcus; Scholtz, Clarke H.; Warrant, Eric J. (2013-02). ”Dung Beetles Use the Milky Way for Orientation” (på engelska). Current Biology 23 (4): sid. 298–300. doi:10.1016/j.cub.2012.12.034. ISSN 0960-9822. https://www.cell.com/current-biology/fulltext/S0960-9822(12)01507-2?_returnURL=https://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S0960982212015072?showall=true. Läst 9 oktober 2018. 
  3. ^ ”Improbable Research”. www.improbable.com. Arkiverad från originalet den 3 maj 2008. https://web.archive.org/web/20080503111828/https://www.improbable.com/ig/winners/#ig2012. Läst 9 oktober 2018. 
  4. ^ Dacke, Marie (2003). Celestial Orientation in Dim Light. Lund University. http://lup.lub.lu.se/record/466061. Läst 30 maj 2024. 
  5. ^ Dacke, M.; Nilsson, D.-E.; Warrant, E. J.; Blest, A. D.; Land, M. F.; O'Carroll, D. C. (1999-09). ”Built-in polarizers form part of a compass organ in spiders” (på engelska). Nature 401 (6752): sid. 470–473. doi:10.1038/46773. ISSN 1476-4687. https://www.nature.com/articles/46773. Läst 30 maj 2024. 
  6. ^ Dacke, Marie; Nilsson, Dan-Eric; Scholtz, Clarke H.; Byrne, Marcus; Warrant, Eric J. (2003-07). ”Insect orientation to polarized moonlight” (på engelska). Nature 424 (6944): sid. 33–33. doi:10.1038/424033a. ISSN 1476-4687. https://www.nature.com/articles/424033a. Läst 30 maj 2024. 
  7. ^ Page manager: lottebillingerluse | 23 Jan 2023 (24 maj 2024). ”Lund University researchers win Ig Nobel Prize | Lund University” (på engelska). www.lunduniversity.lu.se. https://www.lunduniversity.lu.se/article/lund-university-researchers-win-ig-nobel-prize. Läst 30 maj 2024. 
  8. ^ ”Improbable Research”. web.archive.org. 9 januari 2010. https://web.archive.org/web/20100109104410/http://improbable.com/ig/winners/#ig2013. Läst 30 maj 2024. 
  9. ^ Marc Abrahams (24 september 2013). ”Marie Dacke explains how dung beetles navigate” (på amerikansk engelska). improbable.com. https://improbable.com/2013/09/24/marie-dacke-explains-how-dung-beetles-navigate/. Läst 30 maj 2024. 
  10. ^ Dacke, Marie; Baird, Emily; Byrne, Marcus; Scholtz, Clarke H.; Warrant, Eric J. (2013-02-18). ”Dung Beetles Use the Milky Way for Orientation”. Current Biology 23 (4): sid. 298–300. doi:10.1016/j.cub.2012.12.034. ISSN 0960-9822. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0960982212015072. Läst 30 maj 2024. 
  11. ^ el Jundi, Basil; Warrant, Eric J.; Byrne, Marcus J.; Khaldy, Lana; Baird, Emily; Smolka, Jochen (2015-09-08). ”Neural coding underlying the cue preference for celestial orientation” (på engelska). Proceedings of the National Academy of Sciences 112 (36): sid. 11395–11400. doi:10.1073/pnas.1501272112. ISSN 0027-8424. https://pnas.org/doi/full/10.1073/pnas.1501272112. Läst 30 maj 2024. 
  12. ^ el Jundi, Basil; Foster, James J.; Khaldy, Lana; Byrne, Marcus J.; Dacke, Marie; Baird, Emily (2016-06-06). ”A Snapshot-Based Mechanism for Celestial Orientation”. Current Biology 26 (11): sid. 1456–1462. doi:10.1016/j.cub.2016.03.030. ISSN 0960-9822. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0960982216302068. Läst 30 maj 2024. 
  13. ^ 15 Sep 2020 (24 maj 2024). ”Prestigious grants for research on biological compasses and the threat to pollinating insects | Lund University” (på engelska). www.lunduniversity.lu.se. https://www.lunduniversity.lu.se/article/prestigious-grants-research-biological-compasses-and-threat-pollinating-insects. Läst 30 maj 2024. 
  14. ^ Dacke, Marie; Bell, Adrian T. A.; Foster, James J.; Baird, Emily J.; Strube-Bloss, Martin F.; Byrne, Marcus J. (2019-07-09). ”Multimodal cue integration in the dung beetle compass” (på engelska). Proceedings of the National Academy of Sciences 116 (28): sid. 14248–14253. doi:10.1073/pnas.1904308116. ISSN 0027-8424. https://pnas.org/doi/full/10.1073/pnas.1904308116. Läst 30 maj 2024. 
  15. ^ Shaverdian, Shahrzad; Dirlik, Elin; Mitchell, Robert; Tocco, Claudia; Webb, Barbara; Dacke, Marie (2022-10-21). ”Weighted cue integration for straight-line orientation”. iScience 25 (10): sid. 105207. doi:10.1016/j.isci.2022.105207. ISSN 2589-0042. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S2589004222014791. Läst 30 maj 2024. 
  16. ^ Sveriges Television AB, Stockholm Sweden. ”Studio natur”. https://www.svtplay.se/studio-natur. Läst 30 maj 2024. 
  17. ^ ”Marie Dacke is nominated best science communicator in Sweden”. Forskar Grand Prix. https://forskargrandprix.se/researchers-grand-prix-2012/winner2012/. Läst 30 maj 2024. 
  18. ^ ”Verrall Lecture” (på brittisk engelska). Royal Entomological Society. https://www.royensoc.co.uk/verrall-lecture/. Läst 31 maj 2024. 
  19. ^ ”Verrall Lecture” (på brittisk engelska). Royal Entomological Society. https://www.royensoc.co.uk/verrall-lecture/. Läst 30 maj 2024. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Marie_Dacke&oldid=54821439”