Hoppa till innehållet

Ellen Moons

Från Wikipedia

Ellen Patricia Adelheid Moons född den 17 augusti 1966, är en fysiker och professor verksam vid Karlstads universitet.

Moons disputerade 1995 vid Weizmann Institute of Science i Rehovot, Israel, på en avhandling[1] om fysikaliska och kemiska egenskaper hos halvledarmaterialen CuInSe2 och CdTe i solceller och dioder.

Hon har fortsatt att forska om molekylära halvledarmaterial, bland annat om hur elektriskt ledande polymerer kan användas i solceller och omvandla solljus till el. Forskningen sträcker sig över ämnesgränserna mellan fysik, kemi och elektroteknik. Sedan 2000 är hon verksam vid Karlstads universitet där hon 2011 utsågs till professor i fysik.[2]

Sedan 2002 har forskning kring polymerbaserade solceller utförts vid Karlstads universitet med stöd från Vetenskapsrådet, Energimyndigheten och Göran Gustafssons Stiftelse för Naturvetenskap och Medicin. Forskargruppen deltar i COST Action MP1307[3], StableNextSol[4] med över 60 partners från 26 länder. År 2017 tilldelades ett konsortium som Moons leder ett 5-årigt stöd från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse (KAW) för projektet "Mastering Morphology for solution-borne electronics".[5] Hennes vetenskapliga publicering har (2023) enligt Google Scholar närmare 9 000 citeringar och ett h-index på 39.[6]

Moons utsågs 2017 till ledamot i Kungliga Vetenskapsakademien[7].

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Moons, Ellen. (1995) (på engelska). Linking the interfacial chemistry and physics of CuInSe₂- and CdTe-based photovoltaic cells and diodes. Rehovot, Israel: Weizmann Institute of Science. Libris 10968621 
  2. ^ Sanna Hanson (17 maj 2016). ”Ellen Moons, Professor 2011”. Karlstads universitet. https://www.kau.se/om-universitetet/om-karlstads-universitet/akademiska-hogtider/akademisk-hogtid/akademisk-hogtid-38. Läst 15 januari 2018. 
  3. ^ ”COST | Stable Next-Generation Photovoltaics: Unraveling degradation mechanisms of Organic Solar Cells by complementary characterization techniques (StableNextSol)” (på engelska). www.cost.eu. Arkiverad från originalet den 26 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180126185148/http://www.cost.eu/COST_Actions/mpns/MP1307. Läst 26 januari 2018. 
  4. ^ ”Stable Next-generation Photovoltaics | Unraveling Degradation Mechanisms of Organic Solar Cells by Complementary Characterization Techniques” (på amerikansk engelska). stablenextsol.eu. http://stablenextsol.eu. Läst 26 januari 2018. 
  5. ^ ”Ellen Moons - Professor i Fysik”. Karlstads universitet. https://www.kau.se/forskare/ellen-moons. Läst 15 januari 2018. 
  6. ^ ”Användarprofil - Ellen Moons”. Google Scholar. Arkiverad från originalet den 15 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180115184809/https://scholar.google.se/citations?user=EcNHzlsAAAAJ&hl=sv&oi=ao. Läst 4 oktober 2023. 
  7. ^ [a b] Fredrik All (8 januari 2018). ”Nio nya ledamöter invalda i Akademien”. Karlstads Universitet. Arkiverad från originalet den 26 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180126185731/http://www.kva.se/sv/nyheter/nio-nya-ledamoter-invalda-i-akademien. Läst 21 december 2017. 
  8. ^ Kaianders Sempler (31 mars 2011). ”Guldregn över unga forskare”. Ny Teknik. https://www.nyteknik.se/nyheter/guldregn-over-unga-forskare-6345633. Läst 15 januari 2018.