Wray 17-96
| Wray 17-96 | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Skorpionen |
| Rektascension | 17t 41m 35,436s[1] |
| Deklination | -30° 06′ 38,78″[1] |
| Skenbar magnitud () | ca 13,0[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | B[e][3] |
| Variabeltyp | Lysande blå variabel?[4] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -63,35 ± 0,51[5] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -0,176[1] mas/år Dek.: -1,278[1] mas/år |
| Parallax () | 0,1457 ± 0,0871[1] |
| Avstånd | ca 20 000 lå (ca 7 000 pc) |
| Detaljer | |
| Radie | 260[6] R☉ |
| Luminositet | 1 800 000[3] L☉ |
| Temperatur | 13 000[3] K |
| Andra beteckningar | |
| UCAC2 19224418, DENIS J174135.4-300638, 2MASS J17413543-3006389, MSX5C G358.5391+00.1305, MSX6C G358.5394+00.1305, UCAC3 120-292053, UCAC4 300-137664, USNO-A2.0 0525-28939154, WISEA J174135.45-300638.3, WISE J174135.44-300639.2, Gaia DR3 4056941758956836224, Gaia DR2 4056941758956836224[5] | |
Wray 17-96 är en ensam stjärna i den norra delen av stjärnbilden Skorpionen belägen på gränsen till stjärnbilden Skytten. Den har en skenbar magnitud av ca 13,0[2] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 0,146 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 20 000 ljusår (ca 7 000 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -63 km/s.[5]
Observation[redigera | redigera wikitext]
Wray 17-96 har en absolut bolometrisk magnitud på -10,9 (1,8 miljoner gånger solens ljusstyrka), vilket gör den till en av de mest lysande stjärnorna som är kända. Spektraltypen är märklig och visar både emission och absorption, ibland båda i samma spektrumlinje. Fotosfäriska heliumlinjer är synliga vilket tyder på att stjärnan är åtminstone något utvecklad. Den är mycket rodnad av interstellär fördunkling och den visuella ljusstyrkan reduceras med nästan 9 magnituder.[3]
Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
Primärstjärnan Wray 17-96 är en gul till blå jättestjärna huvudserien av spektralklass B[e][3] och en misstänkt lysande blå variabel,[4] även om den inte har visat de karakteristiska variationerna. Den har en massa som är ca 1,2[3] solmassor, en radie på ca 260[6] solradier och utsänder från dess fotosfär energi motsvarande ca 1 800 000[3] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 13 000 K.[3]
Wray 17-96 är också känd för sitt mycket symmetriskt ringformade gasskal med en massa motsvarande 10 solmassor,[3] som ursprungligen klassificerades som en planetarisk nebulosa.[7]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Wray 17-96, 12 augusti 2023.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f] Vallenari, A.; et al. (Gaia collaboration) (2023). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 674: A1. arXiv:2208.00211. Bibcode:2023A&A...674A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202243940. S2CID 244398875. Gaia DR3 record for this source at VizieR.
- ^ [a b] Henize, K. G. (1976). "Observations of southern emissiOn-Line stars". The Astrophysical Journal Supplement Series. 30: 491. Bibcode:1976ApJS...30..491H. doi:10.1086/190369. ISSN 0067-0049.
- ^ [a b c d e f g h i] Egan, Michael P.; et al. (2002). "An Infrared Ring Nebula around MSX5C G358.5391+00.1305: The True Nature of Suspected Planetary Nebula Wray 17-96 Determined via Direct Imaging and Spectroscopy". The Astrophysical Journal. 572 (1): 288–299. Bibcode:2002ApJ...572..288E. doi:10.1086/340222.
- ^ [a b] Nazé, Y.; Rauw, G.; Hutsemékers, D. (2012). "The first X-ray survey of Galactic luminous blue variables". Astronomy & Astrophysics. 538: A47. arXiv:1111.6375. Bibcode:2012A&A...538A..47N. doi:10.1051/0004-6361/201118040. S2CID 43688343.
- ^ [a b c] Wray 17-96 (unistra.fr). Hämtad 2024-04-25.
- ^ [a b] Calculated by the formula ([luminosity]/[temperature/5772]^4)^0.5
- ^ Frew, D. J.; Bojicic, I. S.; Parker, Q. A. (2013). "A catalogue of integrated H fluxes for 1258 Galactic planetary nebulae". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 431 (1): 2. arXiv:1211.2505. Bibcode:2013MNRAS.431....2F. doi:10.1093/mnras/sts393. S2CID 119174103.
