Valdus Bengtson
Håkan Gustaf Valdus Bengtson, född 8 september 1873, död 7 juni 1947[1], var en svensk präst.
Bengtsson blev teologie licentiat i Uppsala 1908, kyrkoherde i Masthuggs församling i Göteborg samma år, i Oscars församling i Stockholm 1916 och teologie hedersdoktor vid universitetet i Breslau 1922. Bengtsson företog 1915 en resa till Tyskland för att studera själavården i fält och över huvud taget de religiösa och moraliska förhållandena under krigsåren. I skriften Under krigets fostran (1915) skildrade han sina erfarenheter. År 1920 gjorde Bengtsson en liknande färd till Polen, där den evangeliska kyrkan i Posen, genom freden i Versailles skild från Tyskland, hårt trängdes av romersk-katolsk propaganda och polsk nationalism. Bengtsons rapporter härifrån förmedlades genom svenska avdelningen av Allmänkyrkliga världsförbundet till Storbritannien, Förenta staterna och Schweiz med flera länder. Bland hans övriga skrifter märks Bekännelsen och löftena i konfirmationen (1908), Försonlig fred (1918), Dop i helig ande och eld (1924) samt predikosamlingar. Bengtson blev ledamot av Nordstjärneorden 1924.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Carlquist, Gunnar, red (1939, nyutgåva). Svensk uppslagsbok. Bd 3. Malmö: Svensk uppslagsboks förlag AB. sid. 568
- Ledamöter av Kungl. Nordstjärneorden i Sveriges statskalender 1947bih
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Sveriges dödbok 1901-2013, CD-ROM
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Bengtson, Håkan Gustaf Valdus i Svenska män och kvinnor (1942)
- Bengtson, Håkan Gustaf Valdus i Nordisk familjebok (fjärde upplagan, 1951)
|