Ursholmen
| Ursholmen syd | |
 Yttre Ursholmen med fyrtornen från 1891. | |
| Läge | Strömstads kommun[1], Sverige |
|---|---|
| Svenskt fyrnummer | 860800 |
| Internationellt fyrnummer | C 0304 |
| Fyrkaraktär | LFl(2) WRG 15s |
| Koordinater | 58.83262°N,10.990081°E |
| Lyshöjd | 33 meter ö.h. |
| Tornets höjd | 13 meter |
| Byggår | 1891 |
| Färg | vit med svart band |
| Lysvidd | 10 nautiska mil |
| Nuvarande optik | 3:e ordningens dioptrisk trumlins med katadioptrisk krona |
Ursholmen är en ö i Kosterarkipelagen i Strömstads kommun, Bohuslän, Västra Götalands län. Ön är en tidigare bemannad fyrplats och Sveriges västligaste bebyggda ö.
Ursholmen ligger 4 kilometer sydväst om Sydkoster och drygt 4 kilometer väster om Ramsö.
Öster om Ursholmen, som även kallas Yttre Ursholmen, ligger ön Inre Ursholmen. Avståndet mellan öarna är bara cirka fyrtio meter där sundet är som smalast.
Ursholmarna ligger inom Kosterhavets nationalpark.
Geologi[redigera | redigera wikitext]
Ursholmarnas berggrund består huvudsakligen av gnejs. Gnejsen är genombruten av parallella gångar av svart diabas. De väl synliga diabasgångarna kallas ”Hin Håles (Djävulens) Harvedrag”. Mellan 1890 och 1903 bröts diabas på Inre Ursholmen bland annat för förädling till gravstenar. Tyvärr var järnhalten i diabasen så hög att gravstenarna rostade, varför brytningen upphörde.
Fyrarna[redigera | redigera wikitext]
Fyrplatsen på Yttre Ursholmen är en så kallad dubbelfyr med två 13 meter höga torn. Den etablerades år 1891 och ersatte de misslyckade dubbelfyrarna på Nordkoster. När fyrarna uppfördes blev de Sveriges första fyrar med betongtorn.
År 1931 släcktes en av de två fyrarna och dess överdel togs bort. Den kvarvarande fyren automatiserades och elektrifierades 1965. År 2000 togs elkabeln bort och istället installerades solpaneldrift. Samtidigt reducerades också fyrens ljusstyrka väsentligt. År 2008 överlät Sjöfartsverket fyrtornen till Naturvårdsverket, som tidigare ägde den övriga bebyggelsen på ön. Sjöfartsverket betalade även en summa pengar till reparationer, då skicket på de båda tornen var eftersatt.
När fyrpersonalen var som störst fanns det en skola på Ursholmen under en del av året. Bebyggelsen på Ursholmen består av de två fyrtornen, tre bostäder, ett museum (tidigare förrådsbod), fyra ladugårdar samt ved- och fäbodar.
Etymologi[redigera | redigera wikitext]
Ursholmarna har uppkallats efter sina, på läsidan, steniga stränder, med klappersvallar med rundade stenar (stenmalar på bohuslänska). Ur eller or är fornvästnordiska för sten.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Bebyggelseregistret, läs online.[källa från Wikidata]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Knapp, Ted; Söderlund Miko (2008). Längs kusten i Bohuslän: skrönor och fakta för båtfarare och andra skärgårdsälskare (3., omarb. uppl.). Göteborg: Tre böcker. Libris 11278157. ISBN 9789170296604
- Källgård, Anders; Ahlborg Johnny G. R. (2013). Sveriges öar (3., utök. uppl.). Stockholm: Carlsson. Libris 13560679. ISBN 9789173315739
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Ahlgren, Johan (1994). Marina sevärdheter: [från Ursholmen till Tyludden]. Göteborg: Stift. Västerhavet. Libris 7796355. ISBN 9197215112
- Ask, Victoria; Sigge, Erik (1998). Ursholmens fyrplats. [Göteborg: E. Sigge]. Libris 7452699. ISBN 91-630-6456-1
- Berger, Sölve (1901). ”En tur till Grisbådarne och Sveriges västligaste udde”. Svenska turistföreningens årsskrift 1901: sid. 292-296. https://runeberg.org/stf/1901/0348.html. Libris 8206824
- Fredriksen, Christine (2008). ”Märta: lärarinna på fyrplatsen Ursholmen”. Bohuslän 2008, 30,: sid. 123-128. 0348-937X. ISSN 0348-937X. Libris 11258825
- Fyra berättelser om och från Ursholmen. Göteborg: Breakwater Publ. 2002. Libris 8877901
- Hellichius, Ulrica; Wiberg, Kerstin (2011). Fyren & Lotta : "välkommen till Ursholmen!". Norsborg: Recito. Libris 12350452. ISBN 978-91-7517-063-3
- Johansson, Kjell (2017). Fyrar i akvarell. Skärhamn: Båtdokgruppen. Libris 20123321. ISBN 9789187360879
- Fyrplatser. Kulturhistoriska rapporter / utg. av Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, ISSN 0280-994X ; 1Kulturhistorisk undersökning O-län ; 7. Göteborg: Länsstyrelsen. 1978. sid. 8-21. Libris 387773
- Malmberg, Gert; Sveningson Ulf (1999). Fyrar: från Falsterbo till Færder. Partille: Warne. sid. 152-153. Libris 7757818. ISBN 9186424890
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Stiftelsen Ursholmen
- ”Ursholmen” (PDF). Svenska Fyrsällskapet. Arkiverad från originalet den 9 februari 2005. https://web.archive.org/web/20050209171810/http://www.fyr.org/pdffiler/860800.pdf. Läst 30 mars 2009.
