Träskaraber

Träskaraber (arabiska: عرب الأهوار, ʻArab al-Ahwār) även kallad Maʻdān (arabiska: معدان "boende på slätten"); Qahtan (arabiska: قحطان) ” sydarabisk stamm” eller Shroog (mesopotamiska arabiska شروگ), "de från öster") – de tre sistnämnda anses ofta vara nedsättande i våra dagar – är invånare av de irakiska träskmarkerna i det moderna södra Irak, såväl som i Hawizeh-myrarna som grenslar gränsen mellan Irak och Iran.

Bestående medlemmar av många olika sydarabiska och mandeiska stammar, såsom Āl Bū Muḥammad, Ferayghāt, Shaghanbah, Āl Khamisi, hade Maʻdān utvecklat en kultur centrerad på myrarnas naturresurser och unik från andra araber. Många av myrarnas invånare fördrevs när våtmarkerna dränerades under och efter 1991 upproret i Irak. Dräneringen av kärren orsakade en betydande nedgång i bioproduktiviteten; efter den multinationella styrkans störtande av Saddam Husseins regim återställdes vattenflödet till myrarna och ekosystemet har börjat återhämta sig.

Historia och diskriminering

Träskaraber har genom historian blivit utsatta för diskriminering och slaveri pågrund av deras yrke, utseende och unika hudfärg, de har även blivit nekade till utbildning, särskilt av kurder och sunni araber. Träskarab eller shroogi är en person som kommer från landsbygden i södra Irak, särskilt från städerna runt Basra, Amarah och Nasiriyah. Det anses vara ett rasistiskt ord som främst används av kurder och baghdadier i Irak. Kurder och baghdadier ser ner på bönderna i södra Irak pågrund av deras yrke och utsedd när det gäller att odla mark, kurder anser att dessa bönder är lågklassmänniskor och inte förtjänar respekten, de förnekar också deras arabiska härkomst och påstår att de är romer (kawliya). Feylikurdiska emirer i Bagdad brukade oftast använda kastrerade träskaraber som tjänare och väktare i deras hem och haremer, man såg till att kastrera träskaraber så att kvinnorna inte skulle bli utsatta för våldtäkt.

Folkmord och etnisk utrensning

Under första världskriget utsattes träskaraberna för systematisk folkmord av feylikurdiska stammar med stöd från Persien och Osmanska riket. Feyliernas motiv var att utrota och landsförvisa träskaraberna från deras hemland, feylierna ville utöka träsken och koppla de senare med resten av persiska viket. Anledningen var att feylierna ville ha tillgång till kusten, hamnar så att de kunde handla enklare med omvärlden och bilda ett självständigt land. Feylikurdiska soldater mördade och förslavade familjer, våldtog kvinnor och steriliserade barn så att populationen inte skulle växa. Soldaterna brände ner byar, bondgårdar och förgiftade brunnar så att lokalbefolkningen inte fann något att äta eller dricka vilket ledde till svält. Runt 3 miljoner träskaraber mördades under processen, varav 70% av den mandeiska och romska populationen minskades rejält. feylierna misslyckades med deras kampanj då Storbritannien hindrade dem från att uppnå deras mål efter att Osmanska riket förlorade kriget.