Sten Hallberg

Från Wikipedia

Sten Julius Hallberg, född 30 september 1905 i Stockholm, död 29 september 1982 i Österåkers församling, Stockholms län[1], var en svensk väg- och vattenbyggnadsingenjör.

Efter studentexamen 1924 utexaminerades Hallberg från Kungliga Tekniska högskolan 1928, blev reservofficer i Fortifikationen 1930, kapten i Väg- och vattenbyggnadskåren 1941 och teknologie doktor 1950. Han anställdes vid Statens Väginstitut 1930, var avdelningschef där 1939–1958, lektor vid Högre tekniska läroverket i Stockholm 1958 och professor i vägbyggnad vid Kungliga Tekniska högskolan 1959–1971.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Om användning av vägtjära utomlands (1932)
  • Erfarenheter från provvägen vid Bålsta under åren 1932 och 1933 (tillsammans med Nils von Matern, 1933)
  • Enkla bituminösa beläggningar på grusvägar (tillsammans med Nils von Matern, 1935)
  • Försök med dammbindningsmedel på Enebyvägen i Stockholm 1934 (1936)
  • Faktorer, som inverka på bituminösa beläggningars vattenbeständighet (1939)
  • Bomullsväv som inlägg i bituminösa beläggningar (tillsammans med Anders Hjelmér, 1941)
  • Några undersökningar av snöskärmar (1943)
  • Möjligheter att använda hård rumänsk asfalt till vägbeläggningar (1943)
  • Sambandet mellan viskositet och temperatur för bituminösa bindemedel i grafisk framställning (1945)
  • Förslag till enhetlig benämning av bituminösa bindemedel (1945)
  • Köldsprickor i gjutasfalt (tillsammans med Nils Lindholm, 1947)
  • Stenkolstjärans lämplighet som tillsats till asfalt vid ytbehandling (1948)
  • Distillation Analysis of Road Tars (tillsammans med Harry Arnfelt, 1949)
  • Vidhäftningen mellan bituminösa bindemedel och sten i närvaro av vatten (1950)
  • Vidhäftningen mellan bituminösa bindemedel och stenmaterial och dess betydelse för vägbeläggningar (1953)
  • En metod att på arbetsplatsen kontrollera bindemedelshalten i en bituminös beläggningsmassa genom bestämning av massans specifika vikt (1953)
  • Försök med en beläggningssladd (1953)
  • Provvägen Hälsingborg-Viken-Höganäs efter 20 år (tillsammans med Rune Eriksson, 1955)
  • Försök på provvägar 1953 och 1954 (1955)
  • Kort redogörelse för oljebehandling av grusvägar (1957)
  • Försök på provvägar 1955 och 1956 (1957)
  • Försök på provvägar 1957 (1957)
  • Försök med oljegrusvägar (1958)

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges Dödbok SDB 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).