Småfibblebi
| Småfibblebi | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Grävbin Andrenidae |
| Släkte | Fibblebin Panurgus |
| Undersläkte | Panurgus[1] |
| Art | Småfibblebi Panurgus calcaratus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Panurgus calcaratus | |
| Auktor | Scopoli, 1763[2] |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Småfibblebi, Panurgus calcaratus, är ett bi i släktet fibblebin.
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Ett svart grävbi med gles behåring. Honan har långa, gulaktiga pollenkorgar på bakbenen, hanen har ett stort, kantigt huvud. Arten är liten, kroppslängden uppgår till mellan 7 och 9 mm.[3]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Småfibblebiet föredrar inte för högbeväxta habitat med sand- eller blandad sand- och lerjord [4], som sand- och lertag, torra sluttningar, vägrenar och kala, oanvända markområden (ruderat).[3]
Precis som hos den nära släktingen storfibblebi förekommer det att hanarna tillbringar natten inuti gula korgblommiga växter, särskilt hökfibblor, där de är skyddade när blomman sluter sig vid skymningen.[4]
Föda[redigera | redigera wikitext]
Arten flyger från juni till september, och är specialiserad vad gäller födovalet; både pollen och nektar hämtas framför allt hos gula korgblommiga växter[4], inte minst fibblor[5] som bitterfibbla.[3]
Fortplantning[redigera | redigera wikitext]
Boet grävs i kal eller glesbevuxen mark, gärna vid kanten av gångstigar.[4] Arten har en primitiv form av social samlevnad; även om de olika honorna endast tar hand om sin egen avkomma, kan det förekomma att upp till 10-talet honor delar samma bo. Övervintringen sker som passiv vilolarv. Boet kan angripas av det kleptoparasitiska gökbiet mörkgökbi.[3]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Småfibblebiet finns i ungefär samma område som storfibblebiet, det vill säga Europa från Spanien till södra England och Fennoskandien, samt österut till Turkiet och Ural.[4] I Sverige förekommer arten i de södra delarna av landet upp till Uppland och Värmland (med undantag av Gotland). Arten är numera (2018) klassificerad som livskraftig ("LC").[5] I Finland, där arten också är klassificerad som livskraftig, finns den främst i de södra delarna av landet.[6]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Panurgus calcaratus Scopoli, 1763” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Panurgus+calcaratus. Läst 24 juni 2013.
- ^ ”Panurgus calcaratus Scopoli, 1763” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=753898. Läst 24 juni 2013.
- ^ [a b c d] ”Zottelbienen: Panurgus calcaratus” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/eb-pcalc.htm. Läst 2 juni 2019.
- ^ [a b c d e] M Edwards (2018). ”Panurgus calcaratus Scopoli, 1763” (på engelska). Bees, Wasps, and Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php?q=bee/andrenidae/panurgus-calcaratus. Läst 2 juni 2019.
- ^ [a b] Cederberg, B. et al. (2018). ”Småfibblebi Panurgus calcaratus”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/panurgus-calcaratus-102676. Läst 2 juni 2019.
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”Småfibblebi — Panurgus calcaratus”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204842. Läst 2 juni 2019.