Slaveri i Rashidunkalifatet

Från Wikipedia
  Expansion under Profeten Mohammed, 622–632
  Expansion under de fyra rättfärdiga kaliferna, 632–661
  Expansion under det umayyadiska kalifatet, 661–750

Slaveri spelade en viktig social och kulturell roll i Rashidunkalifatet mellan 632 och 661, som var den period när det muslimska kalifatet etablerades och den islamiska erövringen expanderade utanför den arabiska halvön.

Slavhandeln i Rashidunkalifatet utvecklades parallellt med den militära expansionen, då krigsfångar och civila ur besegrade folk förslavades och slavar krävdes i tribut och skatt från besegrade folk. Under Rashidunkalifatet sattes de regler den islamiska lagen skapade för slaveriet i system i stor skala, och lade grunden för slaveriet som det skulle komma att se ut under dess efterträdare, Umayyadkalifatet.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Slaveriet i Rashidunkalifatet byggde främst på en handel med krigsfångar som togs under den första etappen av den islamiska expansionen och som enligt religionens bud ansågs legitima att förslava, även om en vissa kommersiell slavhandel med personer som tillfångatagits av slavhandlare också förekom.

Slavhandel[redigera | redigera wikitext]

Slavhandeln i kalifatet byggde på en kombination av förslavande av krigsfångar, tributer och beskattning i form av slavar, i parallell med kommersiell slavhandel som hade börjat redan under förislamisk tid.

Krigsfångar[redigera | redigera wikitext]

Under Rashidunkalifatet påbörjades den militära expansionen som byggde ett imperium utanför den arabiska halvön: i öster mot Persien; och i väster mot Palestina, Syrien Egypten. Den militära expansionen föregick parallellt med en massiv slavhandel knuten till krigföringen, där icke muslimska krigsfångar dödades eller gjordes till slavar.

Mänskliga tributer[redigera | redigera wikitext]

Slavar kunde komma från tributer. En permanent tillförsel av slavar kom från nuvarande Sudan via den tribut på 400 slavar som på kalifatets begäran varje år erlades av det kristna Kungariket Dongola, en avtal känd som baqt, som slöts 650 och som fortsatte till 1300-talet. [1]

Slavmarknad[redigera | redigera wikitext]

Under Rashidunkalifatet förde den arabiska eliten fortfarande en delvis nomadisk livsstil i den arabiska halvön, med centrum i Mecka och Medina.

Kvinnliga slavar[redigera | redigera wikitext]

Slavinnor kunde delas upp i kategorierna jariya eller jawari (även kallad ama och khadima), arbetade som tjänare och kunde delas sexuellt med andra män; en mahziyya var en jariya som användes exklusivt som konkubin och kunde kosta tusentals dirham; en slavinna som fött ett barn som hennes ägare erkände som sitt, blev en um walad som inte längre kunde säljas men dock förblev sin befintliga ägare slav; en qina eller qiyan var en slavinna som utbildats till underhållare inom sång, musik, poesi, dans, recitation, och var en mycket dyr kategori.[2]

Sexuellt slaveri[redigera | redigera wikitext]

Haremsinstitutionen utvecklades, med många kvinnor som togs tillfånga och förslavades under krigstågen och därefter placerades i haremen i sexuellt slaveri som konkubiner. Denna form av slaveri hade alltid förekommit, men expanderat kraftigt med den Islamiska erövringen av Persien 651.

Manliga slavar[redigera | redigera wikitext]

I kalifatet var kvinnliga slavar betydligt mer prioriterade än manliga. Samtidigt förekom dock militärt slaveri redan under denna tid, och skulle komma att växa ytterligare under nästa kalifat. Eunucker tillhörde en annan kategori manliga slavar som kom att bli allt vanligare parallellt med utvecklingen av haremsystemet.

Militärt slaveri[redigera | redigera wikitext]

Slavsoldater var ett fenomen som hade förekommit sedan antiken, men som aldrig hade spelat någon större roll i Medelhavsområdet. Det var först under islam som fenomenet militärt slaveri kom att spela en allt större roll, med större antal slavsoldater.[3]

Under islams första sekler var definitionen av militärt slaveri oklar, då både slavar och före detta slavar kunde definieras som slavsoldater; vissa slavar stred som soldater i egenskap av muslimer snarare än för att de hade tilldelats denna roll som slavsoldater, vissa slavar frigavs sedan de hade stridit som soldater för islam, medan vissa före detta slavar blev soldater i de muslimska arméerna efter att de redan hade frigetts.[4] Slavsoldater betecknades ofta som mawla, en term som i sig hade en oklar betydelse och kunde syfta både på slavar och före detta slavar. Utvecklingen av militärt slaveri är därför oklar, men det står klart att den expanderade kraftigt under Umayyadkalifatet.

Slavsoldater deltog redan i Muhammeds första militära slag, [5] ofta mawla-konvertiter, och den afrikanska slaven Mihja har kallats den första muslimen som avled i ett militärt slag.[6] I Slaget vid Badr beräknas åtminstone 24 slav-mawla-soldater ha deltagit.[7]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • [1] Dynamics in the History of Religions Between Asia and Europe: Encounters, Notions, and Comparative Perspectives. (2012). Nederländerna: Brill.
  • [2] Patterson, O. (1985). Slavery and Social Death. Storbritannien: Harvard University Press.
  • [3] Manning, P. (1990). Slavery and African life: occidental, oriental, and African slave trades. Storbritannien: Cambridge University Press.
  • [4] The Cambridge World History of Slavery: Volume 2, AD 500-AD 1420. (2021). Storbritannien: Cambridge University Press.
  • [5]Lewis, B. (1990). Race and Slavery in the Middle East: An Historical Enquiry. Storbritannien: Oxford University Press.
  • [6] Willis, J. R. (2014). Slaves and Slavery in Africa: Volume One: Islam and the Ideology of Enslavement. Storbritannien: Taylor & Francis.
  • [7] Concubines and Courtesans: Women and Slavery in Islamic History. (2017). Storbritannien: Oxford University Press.
  • [8] Pipes, D. (1981). Slave Soldiers and Islam: The Genesis of a Military System. Storbritannien: Yale University Press.
  • [9] Rio, A. (2017). Slavery After Rome, 500-1100. Storbritannien: OUP Oxford.
  • [10] Heng, G. (2018). The Invention of Race in the European Middle Ages. Indien: Cambridge University Press.
  • [11] Dangler, J. (2017). Edging Toward Iberia. Storbritannien: University of Toronto Press.
  • [12] Black, J. (2011). A Brief History of Slavery. Storbritannien: Little, Brown Book Group.
  • [13] Phillips, W. D. (1985). Slavery from Roman Times to the Early Transatlantic Trade. Storbritannien: Manchester University Press.
  • [14] The Archaeology of Slavery in Early Medieval Northern Europe: The Invisible Commodity. (2021). Schweiz: Springer International Publishing.
  • [15] Freamon, B. K. (2019). Possessed by the Right Hand: The Problem of Slavery in Islamic Law and Muslim Cultures. Nederländerna: Brill.
  • [16] Taef El-Azhari, E. (2019). Queens, Eunuchs and Concubines in Islamic History, 661-1257. Storbritannien: Edinburgh University Press.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Manning, P. (1990). Slavery and African life: occidental, oriental, and African slave trades. Storbritannien: Cambridge University Press. s. 28-29
  2. ^ Taef El-Azhari, E. (2019). Queens, Eunuchs and Concubines in Islamic History, 661-1257. Storbritannien: Edinburgh University Press. p. 57-75
  3. ^ Lewis, B. (1990). Race and Slavery in the Middle East: An Historical Enquiry. Storbritannien: Oxford University Press. s. 62
  4. ^ Lewis, B. (1990). Race and Slavery in the Middle East: An Historical Enquiry. Storbritannien: Oxford University Press. s. 62
  5. ^ Pipes, D. (1981). Slave Soldiers and Islam: The Genesis of a Military System. Storbritannien: Yale University Press. s. 107
  6. ^ Pipes, D. (1981). Slave Soldiers and Islam: The Genesis of a Military System. Storbritannien: Yale University Press. s. 109
  7. ^ Pipes, D. (1981). Slave Soldiers and Islam: The Genesis of a Military System. Storbritannien: Yale University Press. s. 110