Sea Traffic Management

Från Wikipedia

Sea Traffic Management (STM) är en metod för att guida och övervaka sjötrafiken på ett liknande sätt som flygledning. Metoden är utvecklad under 2010-2015 av Sjöfartsverkets Monalisa-projekt, medfinansierat av Europeiska kommissionen. Metoden valideras sedan genom ett valideringsprojekt från 2015 till 2018.[1]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Den 31 december 2004 införde Internationella sjöfartsorganisationen en reglering som kräver automatiskt identifieringssystem Automatic Identification System.[2]

Metodik[redigera | redigera wikitext]

Metodiken som tagits fram stöder tjänster som[1]:

  • Rutt optimering: att fartygen kan få en rutt med minsta möjliga bränsleåtgång och miljöpåverkan uifrån aktuellt väder, distans och vattenmotstånd.
  • Validering av rutter: Att fartyg via en landcentral ger en extra kontroll att rutten är säker med hänsyn till fartygets djupgående och att känsliga områden undviks.
  • Övervakningstjänster: om fartyg avviker från rutten eller är på väg på grund/ land.
  • Uppdaterade isrutter: Rutter anpassade till det rådande isläget
  • Ruttutbyte mellan fartyg
  • Effektivare hamnanlöp

Valideringsfasen[redigera | redigera wikitext]

Under valideringen som sker under 2015 till 2018 testas metodiken ombord på 300 testfartyg, en grupp i Norden och en i Medelhavet. Valideringsprojektet har mer än 50 partners, från industrin, myndigheter och universitet från 13 europeiska länder och det har en budget på 43 miljoner Euro. 50% av finansieringen kommer från EU inom ramen för "Connecting Europe Facility".

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]