Rudolf Geiger (klimatolog)

Från Wikipedia
Rudolf Geiger
Född24 augusti 1894[1]
Erlangen[2]
Död22 januari 1981[1] (86 år)
München
Medborgare iTyskland
Utbildad vidFriedrich-Alexander-Universität Erlangen-Nürnberg[3]
SysselsättningMeteorolog, universitetslärare, klimatolog
ArbetsgivareMünchens universitet
Noterbara verkKöppens klimatklassificering
FöräldrarWilhelm Geiger
SläktingarHans Geiger (syskon)
Utmärkelser
Bayerska förtjänstorden
Redigera Wikidata

Rudolf Oskar Robert Williams Geiger, född den 24 augusti 1894 i Erlangen, Tyskland, död den 22 januari 1981 i München, var en tysk meteorolog och klimatolog, som var en av de ledande pionjärerna inom mikroklimatologi.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Geiger kom från en familj av forskare. Hans far var indologen Wilhelm Geiger och hans bror fysikern Hans Geiger. Han gick på ett humanistiskt läroverk i Erlangen och studerade matematik vid universiteten i Erlangen och Kiel från 1912, med avbrott på grund av militärtjänst. År 1920 disputerade han i Erlangen med avhandlingen "Indische Geodäsie im Altertum und Mittelalter".

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha tagit sin doktorsexamen anställdes Geiger som assistent vid Institutet för fysik vid Tekniska universitetet i Darmstadt där han hittade sin väg till meteorologin. Från 1923 arbetade han som forskningsassistent vid meteorologiska avdelningen vid Forstliche Versuchsanstalt München, som tillhörde Bayerska statens väderobservatorium. År 1927 habiliterade han vid universitetet i München med en uppsats om klimatet i marknivåluftskiktet. Från 1937 till 1945 var han föreståndare för Meteorologiska-fysiska institutet vid Eberswalde Forest University. Under andra världskriget var han tillfälligt anställd som lärare för marina meteorologer. År 1948 blev han professor vid universitetets meteorologiska institut och skogsforskningsinstitutet i München. Där pensionerades han 1958 som professor emeritus, men även efter det fortsatte han att arbeta som forskare.

Vetenskapligt arbete[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1923 hade Geiger samlat in omfattande mätdata genom systematiska experiment i bayerska skogar, särskilt om temperaturförhållandena i luftlager nära marken, om förändringarna i det befintliga klimatet, som en funktion av exponering och på markvegetationens påverkan på platsens klimat. Med dessa många år av skogsklimatiska utforskningar blev han en av de ledande pionjärerna inom mikroklimatologi.

Geiger sammanfattade de första resultaten av sina fältundersökningar i sin habiliteringsavhandling 1927. Den publicerades samma år som en bok under titeln Das Klima der bodennahen Luftschicht och blev efter några år ett av de internationella standardverken inom klimatologi. Boken, som också är didaktiskt exemplarisk, erbjuder maximal levande information och anses vara Geigers huvudsakliga vetenskapliga arbete. Geiger fortsatte att arbeta med denna lärobok om mikroklimatologi i flera årtionden och publicerade fundamentalt reviderade nya utgåvor 1942, 1950 och 1961. Översättningar på engelska, spanska och ryska finns också tillgängliga. Under 1900-talets andra hälft fick mikroklimatologin allt större betydelse i samband med miljöskyddsfrågor.

Geiger har publicerat ett flertal artiklar om mikroklimatet och om grundläggande frågor om klimatologi i meteorologiska tidskrifter och manualer. Han var också intresserad av världsklimatologi. Mellan 1930 och 1943 publicerade han tillsammans med Vladimir Peter Köppen en femvolyms Handbuch der Klimatologie och väggkartor över jordens klimat. Efter sin pensionering skapade han tolv nya skolväggskartor om klimatologi.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Das Klima der bodennahen Luftschicht. Verlag F. Vieweg & Sohn Braunschweig 1927 = Die Wissenschaft Bd. 78; 2. Aufl. ebd. 1942; ab 3. Aufl. Titel mit dem Zusatz Handbuch der Mikroklimatologie ebd. 1950; 4. Aufl. ebd. 1961. – Weitere Ausgaben in englischer, spanischer und russischer Sprache. 5. Aufl. unter dem Titel The Climate near the Ground herausgegeben von Robert H. Aron und Paul Todhunter. Verlag F. Vieweg & Sohn Braunschweig 1995.
  • Handbuch der Klimatologie in fünf Bänden. Herausgegeben von W. Koeppen und R. Geiger (5 Bände, 19 Teile). Verlag Gebrüder Borntraeger Berlin 1930–1943.

Utmärkelser och hedersbetygelser[redigera | redigera wikitext]

[Redigera Wikidata]

  • 1937 Sekreterare för Internationella meteorologiska organisationens Kommission för meteorologi för jordbruket
  • 1952 Ordinarie ledamot av Bayerska vetenskapsakademin (vice ordförande 1958–1959)
  • 1955 Ledamot av tyska vetenskapsakademin Leopoldina
  • Bayerska förtjänstorden 1959
  • 1964 Hedersmedlem i Japanska meteorologiska sällskapet
  • 1964 Hedersmedlem i Meteorological Society München
  • 1964 Festschrift seiner Schüler zum 70. Geburtstag
  • 1966 Hedersmedlem i Verbandes Deutscher Meteorologischer Gesellschaften
  • 1968 Hedersdoktorat vid naturvetenskapliga fakulteten vid Universitetet i Hohenheim
  • 1977 Peter Lenné Guldmedalj av Johann Wolfgang von Goethe- stiftelsen i Basel

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Rudolf Geiger (Klimatologe), 26 februari 2022.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Prof. Dr. Rudolf Geiger zum 70. Geburtstag. Festschrift herausgegeben von seinen Schülern. Universität München – Meteorologisches Institut. Wissenschaftliche Mitteilungen Nr. 9, 1964 (mit Bild).
  • A. Baumgartner: Nachruf – Prof. Dr. Dr. h. c. Rudolf Geiger. In: Mitteilungen der Deutschen Meteorologischen Gesellschaft Jg. 33, 1981, H. 1, S. 21–24.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, Rudolf Geiger, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  3. ^ Mathematics Genealogy Project.[källa från Wikidata]