Rhinolophus subbadius
| Rhinolophus subbadius Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Hästskonäsor Rhinolophidae |
| Släkte | Rhinolophus |
| Art | Rhinolophus subbadius |
| Vetenskapligt namn | |
| § Rhinolophus subbadius | |
| Auktor | Blyth, 1844 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Rhinolophus subbadius[2][3] är en fladdermusart som beskrevs av Edward Blyth 1844. Den ingår i släktet Rhinolophus och familjen hästskonäsor.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
En mycket liten hästskonäsa med en päls som på ovansidan är ljusbrun med gråaktig hårbas, på skuldror och undersida är den något ljusare.[6] Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan. Flikarna brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte som annars via munnen.[7] Hos denna art är lansetten, den spetsiga, uppåtriktade mittdelen triangelformad med konkava sidor.[6] Underarmslängden är 3,3 till 3,8 cm, svansen 1,6 till 1,9 cm, huvudet 1,4 till 1,5 cm och öronen 1,4 till 1,8 cm långa.[6]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Arten förekommer med flera från varandra skilda populationer i södra Asien i Nepal, nordöstra Indien, Bangladesh, norra Myanmar och sydöstra Kina.[1]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Habitatet utgörs av skogar med bambu som undervegetation.[1] I norra Burma går den upp till 1 200 meter.[6]
Bevarandestatus[redigera | redigera wikitext]
IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Populationen minskar emellertid, och habitatförlust till följd av skogsbruk, uppodling och gruvdrift listas som hot.[1]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Csorba, G., Bates, P., Molur, S. & Srinivasulu, C. 2008 Rhinolophus subbadius Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 1 oktober 2016.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Rhinolophus subbadius
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Flann C., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2016). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2016 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2016/search/all/key/rhinolophus+subbadius/match/1. Läst 1 oktober 2016.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b c d] Charles M. Francis och Priscilla Barrett (2008) (på engelska). A Field Guide to the Mammals of South-East Asia. New Holland Publishers. sid. 214. ISBN 978 1 84537 735 9. https://books.google.se/books?id=zWeS8A6nunIC&pg=PA391&lpg=PA391&dq=%22Rhinolophus+subbadius%22&source=bl&ots=ekWClPoE1z&sig=hEsLcnlMK_GxNhtklXZTLrx01R8&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwi1hpylwLTPAhUG3iwKHQYUC6o4ChDoAQgtMAM. Läst 1 oktober 2016
- ^ Curry-Lindahl, Kai (1988). Däggdjur, groddjur & kräldjur. Stockholm: Norstedts. sid. 223. ISBN 91-1-864142-3
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Rhinolophus subbadius.
Wikispecies har information om Rhinolophus subbadius.
|