Radiologisk klassificering av artros

Från Wikipedia

Radiologiska system för att klassificera utbredning av artros varierar för olika leder som undersöks. I artros är det graden av besvär i form av smärta och/eller funktionsnedsättning som avgör valet av behandling, men radiologisk klassificering kan vara användbar inför operation för att planera ingreppet.

Ryggrad[redigera | redigera wikitext]

Det finns flera graderingssystem för degenerativa förändringar av intervertebralleder och fasettleder i cervikala och lumbala kotor, av vilka följande system kan rekommenderas utifrån överensstämmelse mellan olika observatörer: [1]

  • Kellgrens system för cervical diskar och cervicala fasettleder
  • Lanes system för lumbala diskar
  • Thompsons system för lumbala diskar med MRI
  • Pathrias system för lumbala fasettleder med datortomografi
  • Weishaupts system för lumbala fasettleder med MRI och datortomografi
Kellgrens system för cervicala diskar[2]
I
  • Minimal anterior osteofytos
II
  • Definitiv anterior osteofytos
  • Möjligtvis sänkta diskhöjder
  • En del ändplatt-skleros
III
  • Måttligt sänkt diskhöjd
  • Definitiv ändplatt-skleros
  • Osteofytos
IV
  • Grav diskhöjds-sänkning
  • Ändplatt-skleros
  • Multipla stora osteofyter
Lanes system för lumbala diskar[1]
Grad Diskhöjds-sänkning Osteofyter Scleros
0 Ingen Inga Ingen
1 Definitiv men lindrig Små Existerande
2 Måttlig Måttlig –
3 Grav (obliteration av leden) Stora –

Thomsons system anses vara av akademiskt värde snarare än kliniskt.[1]

Thomsons system för lumbala diskar[1]
Grad Nucleus Anulus Ändplatta Kotkropp
I Buktande gel Diskret fibrotiska laminae Hyalint, jämn tjocklek Rundade kanter
II Perifer vit fibrös vävnad Mucinöst material mellan laminae Oregelbunden tjocklek Spetsiga kanter
III Konsoliderad fibrös vävnad Extensiv mucinös infiltration; diffus gräns mellan annulus och nukleus Fokala brosk-defekter Små kondrofyter eller osteofyter vid kanterna
IV Horizontala skrevor parallellt med ändplattan Fokala disruptioner Brosk och fibros utgående från subkondralt ben; oregelbundenhet och fokal skleros i subkondralt ben Osteofyter mindre än 2 mm
V Skrevor som genomgår nucleus och anulus Diffus skleros Osteofyter större än 2 mm

Axel[redigera | redigera wikitext]

Systemet av Samilson-Prieto är att föredra vid artros-gradering av axelleden.[3]

Samilson-Prieto[4]
Grad Beskrivning
Lindrig Exostos av inferiora humerus och/eller glenoidale på mindre än 3 mm
Måttlig Exostosis of inferiora humerus och/eller glenoidale på 3–7 mm, and viss oregelbundenhet i leden.
Grav Exostosis av inferiora humerus och/eller glenoidale på mer än 7 mm, samt skleros och förträngning av ledspalten (normal ledspalt är 4–5 mm bred).[5]

Höft[redigera | redigera wikitext]

Höftled utan artros.

Det mest använda systemet för att radiologiskt klassificera höftledsartros är enligt Kellgren-Lawrence.[6] Det använder slätröntgen.

Kellgren-Lawrence
Grad Beskrivning
0 Inga tecken på artros
1 Möjligtvis förträngning av ledspalten (normal ledspalt är minst 2 mm bred vid övre acetabulum)[7] och osteofyter
2 Definitiva osteofyter, möjligtvis förträngning av ledspalten
3 Multipla osteofyter, definitiv förträngning av ledspalten. Skleros och möjligtvis ben-deformation
4 Stora osteofyter. Uttalad ledspalt-förträngning, grav skleros och definitive ben-deformation.

Artros av höftleden kan också klassificeras med Tönnis-systemet. Det finns ingen konsensus om det har bättre eller sämre tillförlitlighet än Kellgren-Lawrence.[8]

Grav höftartros (Tönnis grad 3).
Tönnis-systemet[9]
Grad Beskrivning
0 Inga tecken på artros
1 Lindrig:
  • ökad subkondral skleros
  • lindrig förträngning av ledspalten (normal ledspalt är minst 2 mm vid superiora acetabulum)[7]
  • ingen eller lindrig förlust av sfär-formen av caput femoris
2 Måttlig:
  • små bencystor
  • måttlig förträngning av ledspaten
  • måttlig förlust av caputs sfär-form
3 Grav:
  • stora bencystor
  • grav ledspalt-förträngning, eller utplånad ledspalt
  • grav deformation av caput

Knä[redigera | redigera wikitext]

Det vedertagna systemet i Sverige för gradering av knä-artros är enligt Ahlbäck. Detta system, tillsammans med IKDC-systemet som beskrivs nedan, har bäst kombination av å ena sidan precision mellan olika observatörer, och å andra sidan korrelation till fynd vid artroskopi.[10]

Ahlbäck[11]
Grad Fynd
I Förtunnad ledspalt, med eller utan subkondral skleros. Förtunning är i det här systemet definierat som en ledspalt på under 3 mm bredd, eller mindre än hälften av spalten i andra kompartment, eller mindre än hälften av motsvarande kompartment i andra knät.
II Obliteration av ledspalten
III Ben-attrition på mindre än 5 mm
IV Ben-attrition på mellan 5 och 10 mm
V Ben-attrition på Bone defect/loss >10 mm, often with subluxation and arthritis of the other compartment

Ett annat system är International Knee Documentation Committee (IKDC) system, som har jämförbar precision mellan observatörer och korrelation till artroskopi-fynd, och är dessutom mer detaljerad i tidig artros, då Ahlbäck-systemet går relativt snabbt till att gradera utbredningen av ben-attrition.[10] IKDC-systemet framtogs av en grupp knä-kirurger från Europa och Amerika som träffades 1987 för att ta fram ett standardiserat mått för att utvärdera resultat efter knäligament-rekonstruktion.[12] System som visats ha lägre precision mellan olika observatörer och/eller korrelation till artroskopi-fynd är de som är utvecklade av Kellgren-Lawrence, Fairbank, Brandt, och Jäger-Wirth.[10]

International Knee Documentation Committee (IKDC) system[10]
Grad Fynd
A Ingen ledspalt-förtunning, definierat i detta system som minst 4 mm bred ledspalt
B Minst 4 mm bred ledspalt, men små osteofyter, lindrig skleros, eller utplattad femur-kondyl
C 2–4 mm bred ledspalt
D <2 mm bred ledspalt

För femoro-patellära leden så använder ett system, av Merchant 1974, en 45° "skyline"-projektion av patella:[13]

Merchant-systemet
Stadium Beskrivning
1 (lindrig) Patellofemoral ledspalt > 3mm
2 (måttlig) Ledspalt < 3 mm men ingen ben-kontakt
3 (uttalad) Ben-ytor i kontakt över mindre än en fjärdedel av led-ytan
4 (mycket uttalad) Ben-kontakt över hela ledytan

Andra leder[redigera | redigera wikitext]

  • I käkleden har subchondral scleros i mandibulära kondylen beskrivits som en tidig förändring, medan utplattning av kondylen har beskrivits som ett tecken på progressiv artros, och förtunning av temporomandibulära ledspalten som en förändring i sent stadium.[14] En ledspalt-bredd på mellan 1,5 och 4 mm anses som normalt.[15]
  • För fotleden så har systemet av Kellgren-Lawrence rekommenderats, liksom beskrivet för höftleden.[16] De normal ledspalt-avstånden i fotleden är:[17]
    • Talus - mediala malleolen : 1.70 ± 0.13 mm
    • Talus – tibia-plafonden: 2.04 ± 0.29 mm
    • Talus - laterala malleolen: 2.13 ± 0.20 mm

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Kettler, Annette; Wilke, Hans-Joachim (2005). ”Review of existing grading systems for cervical or lumbar disc and facet joint degeneration”. European Spine Journal 15 (6): sid. 705–718. doi:10.1007/s00586-005-0954-y. ISSN 0940-6719. 
  2. ^ Ofiram, Elisha; Garvey, Timothy A.; Schwender, James D.; Denis, Francis; Perra, Joseph H.; Transfeldt, Ensor E.; Winter, Robert B.; Wroblewski, Jill M. (2009). ”Cervical degenerative index: a new quantitative radiographic scoring system for cervical spondylosis with interobserver and intraobserver reliability testing”. Journal of Orthopaedics and Traumatology 10 (1): sid. 21–26. doi:10.1007/s10195-008-0041-3. ISSN 1590-9921. 
  3. ^ Brox, Jens; Lereim, Paul; Merckoll, Else; Finnanger, Anne Marie (2009). ”Radiographic classification of glenohumeral arthrosis”. Acta Orthopaedica Scandinavica 74 (2): sid. 186–189. doi:10.1080/00016470310013932. ISSN 0001-6470. 
  4. ^ Page 117 in Barbara N. W. Weissman (2009). Imaging of Arthritis and Metabolic Bone Disease. Elsevier Health Sciences. ISBN 9780323041775 
  5. ^ ”Glenohumeral joint space”. radref.org. http://radref.org/ref.php?id=361. , in turn citing: Petersson, Claes J.; Redlund-Johnell, Inga (2009). ”Joint Space in Normal Gleno-Humeral Radiographs”. Acta Orthopaedica Scandinavica 54 (2): sid. 274–276. doi:10.3109/17453678308996569. ISSN 0001-6470. 
  6. ^ Zdravko Jotanovic, Radovan Mihelic, Gordan Gulan, Branko Sestan, Zlatko Dembic (2015). ”Osteoarthritis of the hip: An overview”. Periodicum biologorum 117 (1). http://hrcak.srce.hr/139528?lang=en. 
  7. ^ [a b] Lequesne, M (2004). ”The normal hip joint space: variations in width, shape, and architecture on 223 pelvic radiographs”. Annals of the Rheumatic Diseases 63 (9): sid. 1145–1151. doi:10.1136/ard.2003.018424. ISSN 0003-4967. 
  8. ^ Terjesen, Terje; Gunderson, Ragnhild B (2012). ”Radiographic evaluation of osteoarthritis of the hip”. Acta Orthopaedica 83 (2): sid. 185–189. doi:10.3109/17453674.2012.665331. ISSN 1745-3674. 
  9. ^ ”Tönnis Classification of Osteoarthritis by Radiographic Changes”. Society of Preventive Hip Surgery. Arkiverad från originalet den 2016-12-20. https://web.archive.org/web/20161220135616/http://www.preventivehip.org/hip-scores/tonnis-classification. Läst 13 december 2016.  Arkiverad 20 december 2016 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 20 december 2016. https://web.archive.org/web/20161220135616/http://www.preventivehip.org/hip-scores/tonnis-classification. Läst 23 september 2017. 
  10. ^ [a b c d] ”Osteoarthritis Classification Scales: Interobserver Reliability and Arthroscopic Correlation”. The Journal of Bone and Joint Surgery-American Volume 96 (14): sid. 1145–1151. 2014. doi:10.2106/JBJS.M.00929. ISSN 0021-9355. 
  11. ^ Hernández-Vaquero, Daniel; Fernández-Carreira, José Manuel (2012). ”Relationship between radiological grading and clinical status in knee osteoarthritis. a multicentric study”. BMC Musculoskeletal Disorders 13 (1). doi:10.1186/1471-2474-13-194. ISSN 1471-2474. 
  12. ^ Hefti F, Müller W, Jakob RP, Stäubli HU (1993). ”Evaluation of knee ligament injuries with the IKDC form.”. Knee Surg Sports Traumatol Arthrosc 1 (3-4): sid. 226–34. PMID 8536037. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/entrez/eutils/elink.fcgi?dbfrom=pubmed&tool=sumsearch.org/cite&retmode=ref&cmd=prlinks&id=8536037. 
  13. ^ Kim, Young-Mo; Joo, Yong-Bum (2012). ”Patellofemoral Osteoarthritis”. Knee Surgery & Related Research 24 (4): sid. 193–200. doi:10.5792/ksrr.2012.24.4.193. ISSN 2234-0726. 
  14. ^ Page 722 in Gary S. Firestein, Ralph Budd, Sherine E Gabriel, Iain B. McInnes, James R O'Dell (2012). Kelley's Textbook of Rheumatology E-Book. Elsevier Health Sciences. ISBN 9781455737673 
  15. ^ Massilla Mani, F.; Sivasubramanian, S. Satha (2016). ”A study of temporomandibular joint osteoarthritis using computed tomographic imaging”. Biomedical Journal 39 (3): sid. 201–206. doi:10.1016/j.bj.2016.06.003. ISSN 2319-4170. 
  16. ^ Nicolas Holzer, Davide Salvo, Anne Karien Marijnissen, Aminudin Che Ahmad, Emanuele Sera, Pierre Hoffmeyer, Anne Lübbeke Wolff, Mathieu Assal (2017-09-14). ”How to assess ankle osteoarthritis: comparison of the Kellgren and Lawrence scale with functional outcome and digital image analysis”. Orthopaedic Proceedings 94-B. http://www.bjjprocs.boneandjoint.org.uk/content/94-B/SUPP_XXXVII/64.  Arkiverad 24 september 2017 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 september 2017. https://web.archive.org/web/20170924050414/http://www.bjjprocs.boneandjoint.org.uk/content/94-B/SUPP_XXXVII/64. Läst 23 september 2017. 
  17. ^ Imai, Kan; Ikoma, Kazuya; Kido, Masamitsu; Maki, Masahiro; Fujiwara, Hiroyoshi; Arai, Yuji; Oda, Ryo; Tokunaga, Daisaku; et al. (2015). ”Joint space width of the tibiotalar joint in the healthy foot”. Journal of Foot and Ankle Research 8 (1). doi:10.1186/s13047-015-0086-5. ISSN 1757-1146. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Radiologisk_klassificering_av_artros&oldid=53954851”