Portal:Konst/Utvald artikel/Vecka 52
Illumination, utsmyckning av handskrift med färglagda initialer, randornament och bilder som belyste texten, en av de vanligaste formerna av bildkonst under medeltiden och ända in på 1600-talet. Utövarna av konsten kallades illuminatörer eller illuminister (fr. enlumineurs).
Traditionen kommer från Orienten (de äldsta exemplaren kommer från egyptiska papyrusskrifter). I Europa var det främst de irländska munkarna från 600-talet som införde denna utsmyckning; de utvecklade snart en egen stil, dock påminner deras verk om den illuminerade Koranen; eventuellt kan de ha varit indirekt påverkade av denna genom de bysantiska illuminationerna, men p.g.a. den ikonoklastiska schismen förstördes mycket av konsten i Bysans, och jämförelser är således svåra. Visigoter, franker, och burgunder hade skolor i kalligrafi, men deras stil var vanligen mer påverkad av antikens estetik. Även om de irländska munkarna vann anseende på kontinenten, var det dock först med Karl den stores regentskap som tekniken blev mer allmänt känd, och under honom blev illuminationerna mer luxuösa.