Pi Mensae
| Pi Mensae (π) | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Taffelberget |
| Rektascension | 05t 37m 09,89s[1] |
| Deklination | -80° 28′ 08,8″[1] |
| Skenbar magnitud () | +5,65[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G0 V[3] |
| U–B | 0,11[2] |
| B–V | 0,60[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +10,9 ± 4,3[4] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: 312,01 ± 0,24[1] mas/år Dek.: 1 058,38 ± 0,26[1] mas/år |
| Parallax () | 54,60 ± 0,21[1] |
| Avstånd | 59,7 ± 0,2 lå (18,32 ± 0,07 pc) |
| Absolut magnitud () | +4,35 ± 0,01[5] |
| Detaljer | |
| Massa | 1,11 ± 0,01[6] M☉ |
| Radie | 1,15 ± 0,01[6] R☉ |
| Luminositet | 1,532 ± 0,004[6] L☉ |
| Temperatur | 6 013 ± 18[6] K |
| Metallicitet | 0,09[7] dex |
| Vinkelhastighet | 2,96[7] km/s |
| Ålder | 3,4 ± 0,6[6] miljarder år |
| Andra beteckningar | |
| π Men, CD-80° 195, CPD-80° 161, GJ 9189, HD 39091, HIP 26394, HR 2022, SAO 258421, LFT 429, LHS 208, LTT 2359 | |
Pi Mensae (π Mensae, förkortat Pi Men, π Men) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en ensam stjärna belägen i den mellersta delen av stjärnbilden Taffelberget. Den har en skenbar magnitud på 5,65[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 54,6[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 60 ljusår (ca 18 parsek) från solen.
Egenskaper[redigera | redigera wikitext]
Pi Mensae är en gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass G0 V[3]. Den har en massa som är ca 10 procent [6] större än solens massa, en radie som är ca 15 procent[6] större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 1,5[6] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 6 000[6] K.
Planetsystem[redigera | redigera wikitext]
Den 15 oktober 2001 hittades en exoplanet vid Pi Mensae.[8] Pi Mensae b är en av de mest massiva planeter som någonsin upptäckts och har ett mycket excentriskt omlopp med en period på 2 151 dygn (5,89 år). På grund av sin excentricitet, och att den är en massiv variant av Jupiter (Superjupiter) som passerar genom den beboeliga zonen, skulle den ha stört omloppet av några jordliknande planeter, och eventuellt tvingat dem in i stjärnan eller ut i det interstellära mediet.
Mer exakta Hipparcosdata avger ett intervall för följeslagarens massa till att vara mellan 10,27 och 29,9 gånger den hos Jupiter, vilket bekräftar dess substellära natur med den övre gränsen för massan, som placerar den i området för bruna dvärgar.[9] Den 16 september 2018 publicerades ett förtryck i arXiv där man rapporterade observationer av en superjord med en omloppsperiod på 6,27 dygn runt stjärnan, den första observationen av en exoplanet av Transiting Exoplanet Survey Satellite (TESS) som offentliggjorts.[10]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007). "HIP 26394". Hipparcos, the New Reduction. Hämtad 2010-02-28.
- ^ [a b c d] Johnson, H. L.; et al. (1966). "UBVRIJKL photometry of the bright stars". Communications of the Lunar and Planetary Laboratory. 4 (99). Bibcode:1966CoLPL...4...99J.
- ^ [a b] Gray, R. O.; et al. (July 2006). "Contributions to the Nearby Stars (NStars) Project: spectroscopy of stars earlier than M0 within 40 pc-The Southern Sample". The Astronomical Journal. 132 (1): 161–170. arXiv:astro-ph/0603770. Bibcode:2006AJ....132..161G. doi:10.1086/504637.
- ^ Valenti, Jeff A.; Fischer, Debra A. (July 2005). "Spectroscopic Properties of Cool Stars (SPOCS). I. 1040 F, G, and K Dwarfs from Keck, Lick, and AAT Planet Search Programs". The Astrophysical Journal Supplement Series. 159 (1): 141–166. Bibcode:2005ApJS..159..141V. doi:10.1086/430500.
- ^ Holmberg, J.; et al. (July 2009), "The Geneva-Copenhagen survey of the solar neighbourhood. III. Improved distances, ages, and kinematics", Astronomy and Astrophysics, 501 (3): 941–947, arXiv:0811.3982, Bibcode:2009A&A...501..941H, doi:10.1051/0004-6361/200811191.
- ^ [a b c d e f g h i] Bonfanti, A.; et al. (2015). "Revising the ages of planet-hosting stars". Astronomy and Astrophysics. 575. A18. arXiv:1411.4302. Bibcode:2015A&A...575A..18B. doi:10.1051/0004-6361/201424951.
- ^ [a b] Delgado Mena, E.; et al. (April 2015), "Li abundances in F stars: planets, rotation, and Galactic evolution", Astronomy & Astrophysics, 576: 24, arXiv:1412.4618, Bibcode:2015A&A...576A..69D, doi:10.1051/0004-6361/201425433, A69.
- ^ Jones; et al. (2002). "A probable planetary companion to HD 39091 from Anglo-Australian Planet Search". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 333 (4): 871–875. arXiv:astro-ph/0112084. Bibcode:2002MNRAS.333..871J. doi:10.1046/j.1365-8711.2002.05459.x. (web Preprint)
- ^ Reffert, S.; Quirrenbach, A. (2011). "Mass constraints on substellar companion candidates from the re-reduced Hipparcos intermediate astrometric data: nine confirmed planets and two confirmed brown dwarfs". Astronomy & Astrophysics. 527. id.A140. arXiv:1101.2227. Bibcode:2011A&A...527A.140R. doi:10.1051/0004-6361/201015861.
- ^ Huang; et al. (2018). "TESS Discovery of a Transiting Super-Earth in the Π Mensae System". The Astrophysical Journal Letters. arXiv:1809.05967v1.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- https://www.universeguide.com/star/pimensae
- stars.astro.illinois.edu/sow/pimen.html
- https://feber.se/vetenskap/art/387513/tess_har_hittat_sin_frsta_exop/
| ||||||||||||||||
