Paraformaldehyd

Från Wikipedia
Paraformaldehyd
Strukturformel
Systematiskt namnPolyoximetylen
Kemisk formelOH (CH2 O)n H (n=8 – 100)
UtseendeVitt kristallint fast ämne
CAS-nummer30525-89-4
Egenskaper
Densitet1,42 g/cm³
Löslighet (vatten)Låg
Smältpunkt120 °C
Faror
HuvudfaraMisstänkt cancerframkallande
LD50592 mg/kg (hos råtta)
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Paraformaldehyd (PFA) är en polymer av formaldehyd med en typisk polymerisationsgrad av 8–100 enheter och bildas spontant ur denna vid rumstemperatur.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Paraformaldehyd formeras långsamt i vattenformaldehydlösningar som en vit fällning, särskilt vid lagring i kyla. Formalin innehåller faktiskt väldigt lite monoformaldehyd; det mesta av det bildar korta kedjor av polyformaldehyd. En liten mängd metanol tillsätts ofta som en stabilisator för att begränsa omfattningen av polymerisationen.

Paraformaldehyd kan depolymeriseras till formaldehydgas genom torruppvärmning och då bilda en formaldehydlösning med vatten i närvaro av en bas eller värme. Den resulterande formaldehydgasen från torr värmning av paraformaldehyd är brandfarlig.

Användning[redigera | redigera wikitext]

När paraformaldehyd depolymeriseras, kan den resulterande formaldehyden användas som fumigant, desinfektionsmedel, fungicid och fixativ. Längre kedjor (hög molekylvikt) av polyoximetylener används som termoplast och är kända som polyoximetylenplast (POM, Delrin). Paraformaldehyd har också sedan lång tid använts i Sargentimetoden för tandrotbehandling med effektiv desinfektion och bevisat hög lyckandefrekvens.[1]

Paraformaldehyd är inte en fixativ - det måste depolymeriseras till formaldehyd i lösning. I cellkulturer, skulle ett typiskt formaldehydfixeringsförfarande involvera användning av en 4-procentig formaldehydlösning i fosfatbuffrad saltlösning (PBS) på is under 10 minuter.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Paraformaldehyde, 8 december 2014.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ P. Venuti 2014. A dynamic prospective cohort study of initial endodontic treatment of 627 teeth: Long term results

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]