Oscar Nordlander
Frans Oscar Severin Nordlander, född 12 december 1863 i Färgaryds församling, Jönköpings län, död 16 april 1937, var en svensk läkare.
Nordlander blev student i Uppsala 1887, medicine kandidat vid Karolinska institutet i Stockholm 1892 och medicine licentiat där 1898. Han var underläkare vid Sophiahemmet i Stockholm 1899–1900, extra provinsialläkare i Ljusne distrikt, Gävleborgs län, och sjukstugeläkare 1900–1913, provinsialläkare i Älvdalens distrikt och sjukstugeläkare 1914–1920 samt dito i Växjö distrikt 1921–1928 och biträdande förste provinsialläkare i Kronobergs län 1921–1928. Han var järnvägsläkare vid Gävle-Dala Järnväg 1914–1920 och skolläkare vid Växjö högre allmänna läroverk 1925–1931.[1]
År 1908 överlämnade Walther von Hallwyl chefskapet för Ljusneverken till Wilhelm von Eckermann. Grevinnan Ebba von Eckermann skapade en tuberkulospaviljong om sex sängar i Ljusne, där patienter som ej kunde få omedelbar plats på "Hälsan" i Mörsil erhöll förberedande vård. Hon nedlade privat stora kostnader för att förbättra sjukvården i Ljusne, bland annat inreddes epidemisjukstugan för ytterligare tolv patienter. Nordlander kunde därigenom bland annat med framgång bekämpa och inom kort tid kväva den svåra tyfusepidemi, som 1912 härjade i Ljusne.[2]
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Från den enskilda lungsotssanatorievården (1907)
- En skolhygienisk undersökning (1912)
- Några meddelanden från en nervfeberepidemi i Ljusne 1911–1912 (1912)
- Något om eklampsi (1917)
- Om förgiftning genom träsprit (1917)
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Nordlander, Frans Oscar Severin i Alfred Levertin, Svenskt porträttgalleri (1911), volym XIII. Läkarekåren
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Sveriges läkarehistoria, fjärde följden, band III (1933), sid. 575.
- ^ Erik Lindström: Gefleborgs läns landsting 1863–1937 (1939), sid 273.