Multimodal rehabilitering
Multimodal rehabilitering (MMR) eller Interdisciplinär rehabilitering är en teambaserad vårdform som samlar flera vårdyrken i en gemensam rehabiliteringsinsats. Vanliga medlemmar i teamet är läkare, sjuksköterska, fysioterapeut, arbetsterapeut och psykolog.[1]
Arbetet sker vanligen i enlighet med den biopsykosociala modellen och KBT-principer och kombinerar fysioterapeutisk träning med psykoterapeutiska insatser.[2] Läkemedelsbehandling och kuratorsinsatser kan också vara komponenter i den multimodala rehabiliteringen.[3] Rehabiliteringen kan ske individuellt eller i grupp och behandlingsprogrammens längd kan variera från några veckor till flera månader.[1]
Multimodal rehabilitering är en vanlig vårdform inom specialiserad smärtrehabilitering för långvarig smärta. Insatsen syftar till minskade besvär, förbättrad hälsa och livskvalitet samt ökat arbets- och aktivitetsförmåga.[4] Rehabiliteringens primära målsättning är dock inte smärtlindring. Istället ligger fokus på förståelse och acceptans samt beteendeaktivering och aktivt deltagande. Framsteg inom dessa områden kan samtidigt ofta leda till en minskad smärtintensitet.[1] I SBU:s utvärdering av kunskapsläget 2021 visade multimodala metoder likvärdiga resultat som enklare insatser, men kunde möjligtvis vara mer effektiva vid just långvarig smärta. Det samlade vetenskapliga underlaget i frågan bedömdes dock som otillräckligt.[5]
Historia[redigera | redigera wikitext]
Tidiga försök att skapa rehabiliteringsprogram för långvarig smärta genomfördes av John Bonica i USA på 1970-talet. Man hade noterat att sedvanliga medicinska och kirurgiska behandlingar ofta hade ringa effekt. Istället satsade man på ett teambaserat förhållningssätt som utöver det rent biomedicinska även fokuserade på sociala och psykologiska faktorer.[6]
Den multimodala metoden fick ökad spridning under 1990-talet och har blivit förhärskande vid behandling av långvarig smärta i såväl Sverige som övriga Västvärlden.[6]
I Sverige[redigera | redigera wikitext]
I Sverige fanns år 2022 cirka fyrtio olika specialistkliniker med MMR-baserad smärtrehabilitering. Behandlingsresultaten registreras vid rehabiliteringens slut och vid uppföljning ett år senare. Dessa data sparas i Nationellt kvalitetsregister över Smärtrehabilitering (NRS) för att användas inom forskning och utvärdering.[1]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Inventering av vetenskapliga kunskapsluckor inom psykisk ohälsa 2005–2020 [Elektronisk resurs]. SBU utvärderar (341). SBU. 2021. Libris 2gz9fp5007kf88ks. ISBN 9789188437846. https://www.sbu.se/sv/publikationer/sbu-bereder/inventering-av-vetenskapliga-kunskapsluckor--inom-psykisk-ohalsa-20052020/?pub=69307
- Svanberg, Mikael (2022). Psykologiska faktorer vid rehabilitering av patienter med långvarig smärta [Elektronisk resurs]. Örebro Studies in Medicine ISSN 1652-4063. Örebro universitet. Libris xcr7kmdcvrvpxg6r. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:oru:diva-100547
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Svanberg 2022, sid. 23.
- ^ ”Specialiserad rehabilitering vid långvarig smärta och utmattningssyndrom”. Region Stockholm. https://vardgivarguiden.se/avtal/avtalsomrade/lov-vardval-stockholm/rehabilitering-smarta-och-utmattningssyndrom/. Läst 2 mars 2024.
- ^ SBU utvärderar (341) 2021, sid. 12.
- ^ Hans Westergren, Marcelo Rivano Fischer, Gunilla Brodda Jansen, Björn Gerdle (7 september 2021). ”Långvarig smärta kräver teambaserad rehabilitering”. Läkartidningen. https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar-1/temaartikel/2021/09/langvarig-smarta-kraver-teambaserad-rehabilitering/. Läst 2 mars 2024.
- ^ SBU utvärderar (341) 2021, sid. 4.
- ^ [a b] Svanberg 2022, sid. 22.