Matsdal
| Matsdal | |
| By | |
 Lillsjön i Matsdal, Södra Gardfjället i bakgrunden.
| |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Landskap | Lappland |
| Län | Västerbottens län |
| Kommun | Vilhelmina kommun |
| Distrikt | Vilhelmina distrikt |
| Koordinater | 65°20′43″N 15°51′56″Ö / 65.34528°N 15.86556°Ö |
| Grundad | 1817 |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| - sommartid | CEST (UTC+2) |
| Postort | Dikanäs |
| Postnummer | 923 94 |
| Riktnummer | 0940 |
  Matsdals läge i Västerbottens län
| |
Matsdal (sydsamiska: Gajhrege eller Gajhreke)[1][2] är en by i Lappland, nio mil nordväst om Vilhelmina.
Byn grundades 1817 av Mattias Hansson Bjur och hans hustru Elisabet Andersdotter från Österdalarna som bröt ny mark i dalgången mellan Norra och Södra Gardfjället.[3]
I april 2024 fanns det 37 personer över 16 år registrerade under ortnamnen Matsdal, varav dessa är 4 personer registrerade som boende i Södra Matsdal.[4] Byn har även många fritidsboende.
I Matsdal bedrivs jordbruk vid tre gårdar och det finns ett snickeri.[5]
Historia[redigera | redigera wikitext]
Innan nybygget[redigera | redigera wikitext]
Inga kända källor antyder att området där byn senare etablerades var bebott eller hade genomgått några tidigare bosättningsförsök. Vid tiden för nybyggets grundande var platsen känd under det sydsamiska namnet Gaitokdal, en benämning vars stavning uppvisade stor variation bland olika de olika källorna. I Gamla byar i Vilhelmina (1982) skriver folkskolläraren O. P. Pettersson att:
| ” |
Skrivningarna av Matsdals gamla lapska namn variera, som synes, ganska starkt: Gaikikdalen, Gagdejtdalen och Gaitokdalen. Dessa former ser ut att vara i olika källor förekommande skrivningar, anpassade efter det nu utdöda sydlapska skriftspråket. Den nu levande lapska talspråksformen kan ungefärligen stavas Gaihrege . . . |
„ |
Första bosättarna[redigera | redigera wikitext]
Enligt ett utslag från Kunglig Majestäts befallningshavande den 1 september 1817 var platsen en del utav samen Sjul Anderssons lappskatteland. Den 18 juni samma år hade kronolänsmannen Nils Petter Degerman, med följe av två nämndemän, utfört en syneförrättning av platsen där bostad, odlingsmark och skog blev noga utmätt och antecknat. I samband med denna förrättning hade den tidigare markägaren, Sjul Andersson, inte kunnat anträffas. Men det ansågs, enligt Degerman, att han inte kunde ha haft någonting emot bosättningen eftersom det inte fanns någon närliggande tillgång till fiskevatten, och inga sådana anspråk hade heller framförts.[6][7]
| ” |
Kungl. Maj:ts Befallningshafwandes i Wästerbottens höfdingedöme utslag uppå dahlakarlen Matts Hansson Bjurs ansökning, om tillstånd, utaf upfundne lägenheter wid så kallade Gagdigtdalen på Sjul Anderssons skatteland i Wilhelmina församling af Åsele lappmark få, emot åtnutjande af nödige frihetsår, inrätta ett krononybygge. Gifwit å landscontoriet i Umeå den 1 september 1817. [. . .] Och som någon protest mot sökandens anhållan, hwarken wid syneförättningen eller sedermera hos mig blifwit gjord, samt lägenheterna finnes wara för en nybyggesinrättning anwändbara och tjenliga. Altså pröfwar jag skäligt lemna sökanden fri- och rättighet, at af ofwanbeskrefne utsynta lägenheter, upodla och iståndsätta ett krononybygge under namn af Mathiasdahl, hwartill jemlikt 1749 års Kongl. reglemente för lappmarken, honom härmed beviljas tjugofem års frihet från skatt och ränta, hwilken frihet, räknad från nästa års början, med år 1842 uphör. |
„ |
| – Landshövding Georg Lars af Schmidt,
1817 i Västerbottens län. | ||
Från Dalarna till Västerbotten[redigera | redigera wikitext]
Nybyggaren Mattias Hansson Bjur (också känd som Mats Bjur eller Mattes Bjur)[8][9] hade, tillsammans med sin familj, tagit sig till denna avlägsna fjälldal genom ett flertal års vandrande norrut ifrån Ockelbo församling, vid vilken plats han hade tjänat som soldat inom Hälsinge regemente i över 11 års tid. Mattias var född i byn Sörskog den 26 december år 1768 inom Bjursås församling i Kopparbergs län.[10] Där hade han vuxit upp tillsammans med sina syskon fram till den 15 september 1790, varvid han inom Ovansjö kompani blev rekryterad som s.k. vargeringskarl och sedermera soldat.
Denna befattning fortleddes till den 10 september 1801, vid vilket skede han begär avsked på grund av en knäskada och efterföljande sjukdom.[11] En kort tid efter denna period påbörjade Mattias sin successiva vandring norrut tillsammans med sin fru, Elisabet Andersdotter, och deras två gemensamma söner Hans och Anders. Han tog upp en kort tids sysselsättning som sågkarl på Håknäs sågverk i Ångermanland omkring år 1806.[12][13] Vid denna punkt hade familjen expanderat med en dotter.
| Hans Mattsson Bryggare (1743-1790/91) | Brita Mattsdotter (1744-1819) | ||||||||||||||||||||||||
| Mattias Hansson Bjur (1769-1825) | Elisabet Andersdotter (1766-1840) | 8 yngre syskon | |||||||||||||||||||||||
| Hans Mattsson (1794-1889) | Anders Mattsson (1797-1863) | Elisabet Mattsdotter (1806-?) | |||||||||||||||||||||||
Familjen reste vidare genom Anundsjö och slog sig senare ner under en längre tid inom Resele församling omkring år 1809.[14] Där kom familjen att kvarstanna fram till år 1816, varvid de enligt prästens noteringar: "Afflyttade till Åsele 1816. Wolgsjön under Hvitfjället". Familjen anlände till Vilhelmina församling år 1817 och skrevs in på en plats som då kallades Lillkittelfjäll. Idag är platsen känd som Henriksfjäll, och med det ständigt ökande antalet nybyggen i åtanke, som prästen behövde hålla reda på, är det mycket troligt att familjen i själva verket redan var på plats i Matsdal.[15] Deras ankomst till denna församling mottogs dock inte med öppna armar. "Inflyttade 1817. Ehuru icke med församlingens tillstånd" har prästen låtit tillägga jämte deras namn i kyrkoboken. Någonting som endast kan antagas vara grundat i deras bristfälliga tillgångar.[16]
Mattias skulle inte länge inneha titeln som nybyggare. Under vintern den 30 november 1825 frös han ihjäl vid norra änden av Volgsjön, vid en plats som därefter kom att kallas Bjurviken.[17][18] Vid den aktuella tiden hade nybygget "Mattiasdal" redan delats upp och överlåtits till sonen Hans Mattsson och dottern Elisabet Mattsdotter. Den yngre sonen, Anders Mattsson, hade etablerat sig i den närbelägna byn Dikanäs. Dottern Elisabet sålde senare sin andel av hemmanet till brodern Anders på grund av misskötsel och negligerande av marken.[19] Hon flyttade till sist över till Norge år 1839 tillsammans med sin make Sivert Olofsson och deras gemensamma barn Olof.[20] Med tiden expanderade Matsdals gränser successivt och Mattias Bjurs barnbarn, tillsammans med andra familjer som flyttade in, skulle så småningom upprätta sina egna gårdar och odlingsmarker i byn.
1800-1900-tal[redigera | redigera wikitext]
Teknikens utveckling[redigera | redigera wikitext]
De första fotogenlamporna nådde den avlägsna byn relativt tidigt. Detta ledde till att den öppna spisen, hemstöpta ljus av talg och pärtstickor gradvis började ersättas redan under 1860-talet. Vid denna period hade även spåntak börjat läggas på husen. Detta ersatte tak som tidigare var täckta med näver och takved och en del hus med näver och torv. Mot slutet av 1870-talet etablerades en skola och den initiala skolgången varade i endast tolv veckor. Under denna tid roterade en lärare jämt mellan tre olika platser inom Dikanäs kapellag. Inte förrän år 1927 fick byn till sist en fast skola. Denna drogs dock in redan år 1954 och skolgången hölls därefter istället i Dikanäs.[22]
Mot slutet av 1800-talet började även mer modern teknik göra sitt intåg i byn. De första mjölkseparatorerna, tillsammans med slåttermaskiner och släpräfsor, introducerades på 1890-talet och bidrog stort till byns utveckling. Fram tills dess hade mjölken mödosamt silats upp i tråg och skålar. Även järnspisar och kaminer, vissa kompletterade med ringar för kokmöjligheter, började nu användas i större utsträckning och ersatte då de öppna spisarna som huserats i stugorna.[22]
Teknologiska framsteg ledde även till förbättringar inom samhällets infrastruktur; en regelbunden postförbindelse med lantbrevbärare etablerades år 1910 med en tur per vecka. År 1918 blev byn ännu mer ansluten till den omvärlden genom installationen av den första fasta telefonlinjen. Detta följdes av konstruktionen av en vattenledning med självtryck på en av gårdarna år 1932. Till detta följde vatten-, avlops- och värmeledningar i vissa gårdar på 40-talet. År 1933 öppnade landsvägen till byn. Slutpunkten i denna era av modernisering var dragningen av elektriska kraftledningar till byn den 15 november 1946 men det skulle dröja till julen 1960 innan de sista gårdarna i Kanan fick strömförbindelse.[22]
Jordbruk och livnäring[redigera | redigera wikitext]
Under 1800-talet var arbetsmöjligheterna i byn begränsade för de som inte var knutna till jordbruket. Detta ledde till att jordbruk och boskapsskötsel blev den primära näringen för byborna, med smått undantag för fiske och jakt som binäring. Jakten, som huvudsakligen ägde rum under vintern, innefattade fångst av ripor samt jakt på räv, hare, ekorrar med mera. Under denna period kunde en jägare under en god vinter fånga mellan 400 och 500 ripor.[23]
I början var jordbruksredskapen relativt primitiva. Vid sådd användes exempelvis en träpinnharv för att mylla ner kornet. Träplogar användes också för att plöja åkern, och dessa förstärktes med järnplåt för att minska slitage. De första järnplogarna var de så kallade västerbottensplogarna med träås. Under tidigt 1900-tal började man skaffa plogar helt i järn, samt fjäderharvar, spadharvar och rullharvar.[25]
Initialt maldes kornet till mjöl med hjälp av handkvarn tills en skvaltkvarn hade byggts. Före malningen torkades kornet i en järngryta över en svag eld utomhus eller i en öppen spis. Även efter vattenkvarnarnas uppförande användes handkvarnen ibland, exempelvis när vattenbrist förhindrade skvaltkvarnarnas drift. Kornet såddes så tidigt som möjligt för att säkerställa en lång växtsäsong; senast på Urbanusdagen den 25 maj skulle sådden vara klar och säckarna knutna. Skörden av korn inleddes med hjälp av skäror och övergick senare till liar. Tröskningen av halmen utfördes med slaga, och under 1890-talet introducerades ett tröskverk som drevs med handkraft av fem till sex personer, vilket lånades ut från byn Umnäs i den angränsande Stensele församling.[26]
Vid 1900-talets begynnelse började bönderna successivt att överge kornodlingen till förmån för potatis- och havreodling för att kunna stödja en större boskapshållning på gårdarna. Som mest fanns det fyra skvaltkvarnar i byn, men idag återstår bara en. Denna kvarn byggdes upp vid Långdragsbäcken under andra världskriget av Jonas Mattsson, som själv huggit ut kvarnstenarna. Den utnyttjades av en del bönder i byn som, under krigsåren, hade valt att fortsätta odla säd.[26]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Lantmäteriet - Matsdal - N 7247606, E 539785”. minkarta.lantmateriet.se. Lantmäteriet. https://minkarta.lantmateriet.se/. Läst 1 maj 2024.
- ^ Björn Collinder, 1935. ”Ortnamnsregistret Matsdal, se Gajhreke”. ortnamnsregistret.isof.se. Institutet för språk och folkminnen. https://ortnamnsregistret.isof.se/place-names/1374026?place-name-id=1374026&page-size-basis=20&page-number-basis=1&place-name-basis-id=2764695. Läst 1 maj 2024.
- ^ ”Matsdal, historik, Från 1817 till idag.”. www.aserod.com. Tommy Johansson. http://www.aserod.com/topp/matsdal/matsdal.html. Läst 30 april 2024.
- ^ ”Personer mellan 16 och 120 år som är bokförda i Matsdal/Södra Matsdal.” (på svenska). www.ratsit.se. https://www.ratsit.se/. Läst 30 april 2024.
- ^ ”Vilhelmina kommun”. Arkiverad från originalet den 18 april 2017. https://web.archive.org/web/20170418081504/http://www.vilhelmina.se/hem/leftsidebar/200/FOV1-0004C5B2/FOV1-0004B3EF/Vojm%C3%A5dalen.pdf?formid=96&0. Läst 17 april 2017.
- ^ ”Västerbottens läns landskontors arkiv, Utslags- och resolutionskoncept., SE/HLA/1030006/A II a/10 (1817)”. sok.riksarkivet.se. Riksarkivet. sid. 455. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0026291_00249. Läst 30 april 2024.
- ^ Pettersson, Olof Petter (1982). Gamla byar i Vilhelmina (Facs.-utg.). sid. 257-258. ISBN 978-91-85920-13-6. https://libris.kb.se/bib/7753345. Läst 1 maj 2024
- ^ August Wästerlund. ”Anteckningar om byn Mattsdals historia (1961)” (PDF). Institutet för språk och folkminnen. sid. 1. https://www.isof.se/. Läst 30 april 2024 (via Acc nr. 24871).
- ^ Johannes, Per (1976). Stor Henrik och Mats Bjur : dalska odlingsbragder i Norrland. sid. 27. https://libris.kb.se/bib/262070. Läst 30 april 2024
- ^ Johannes, Per (1976). Stor Henrik och Mats Bjur : dalska odlingsbragder i Norrland. sid. 27. https://libris.kb.se/bib/262070. Läst 30 april 2024
- ^ ”Generalmönsterrullor, Arkiv med löpande volymnumrering, SE/KrA/0023/0/691 (1805)”. sok.riksarkivet.se. Riksarkivet. sid. 502. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0028687_00265. Läst 30 april 2024.
- ^ ”Mantalslängder 1642-1820, Mantalslängder 1642-1820 Västernorrlands län 1762-1820, SE/RA/55203/55203.27/24 (1807)”. sok.riksarkivet.se. Riksarkivet. sid. 1080. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0001723_00564. Läst 30 april 2024.
- ^ ”Nordmalings kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/HLA/1010141/A I/7 (1806-1816)”. sok.riksarkivet.se. Riksarkivet. sid. 347. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0034198_00386. Läst 30 april 2024.
- ^ ”Resele kyrkoarkiv, Husförhörslängder, SE/HLA/1010161/A I/2b (1806-1816)”. sok.riksarkivet.se. Riksarkivet. sid. 13. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0004998_00020. Läst 30 april 2024.
- ^ Johannes, Per (1976). Stor Henrik och Mats Bjur : dalska odlingsbragder i Norrland. sid. 34-35. https://libris.kb.se/bib/262070. Läst 30 april 2024
- ^ Johannes, Per (1976). Stor Henrik och Mats Bjur : dalska odlingsbragder i Norrland. sid. 31. https://libris.kb.se/bib/262070. Läst 1 maj 2024
- ^ ”Vilhelmina kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/HLA/1010226/C/1 (1786-1825)”. sok.riksarkivet.se. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0034592_00103. Läst 30 april 2024.
- ^ Johannes, Per (1976). Stor Henrik och Mats Bjur : dalska odlingsbragder i Norrland. sid. 35-36. https://libris.kb.se/bib/262070. Läst 30 april 2024
- ^ Johannes, Per (1976). Stor Henrik och Mats Bjur : dalska odlingsbragder i Norrland. sid. 38-39. https://libris.kb.se/bib/262070. Läst 30 april 2024
- ^ ”Vilhelmina kyrkoarkiv, Husförhörslängder för den svenska befolkningen, SE/HLA/1010226/A I a/4 (1830-1839)”. sok.riksarkivet.se. Riksarkivet. sid. 269. https://sok.riksarkivet.se/bildvisning/C0034574_00290. Läst 30 april 2024.
- ^ ”VF 000911 – FJÄLL”. Vilhelmina fotoarkiv. https://vhlm.kulturhotell.se/objects/c143-62175/?sq=Mattsdal. Läst 30 april 2024.
- ^ [a b c] August Wästerlund. ”Anteckningar om byn Mattsdals historia (1961)”. Institutet för språk och folkminnen. sid. 13-15. https://www.isof.se/. Läst 1 maj 2024 (via Acc nr. 24871).
- ^ August Wästerlund. ”Anteckningar om byn Mattsdals historia (1961)”. Institutet för språk och folkminnen. sid. 25. https://www.isof.se/. Läst 2 maj 2024 (via Acc nr. 24871).
- ^ ”BO 00163.216 – BERG”. Vilhelmina fotoarkiv. https://vhlm.kulturhotell.se/objects/c143-57159/?sq=Mattsdal. Läst 30 april 2024.
- ^ August Wästerlund. ”Anteckningar om byn Mattsdals historia (1961)”. Institutet för språk och folkminnen. sid. 13. https://www.isof.se/. Läst 2 maj 2024 (via Acc nr. 24871).
- ^ [a b] ”Anteckningar om byn Mattsdals historia (1961)”. Institutet för språk och folkminnen. sid. 12. https://www.isof.se/. Läst 2 maj 2024 (via Acc nr. 24871).
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Johannes, P. (1976). Stor Henrik och Mats Bjur: dalska odlingsbragder i Norrland. Leksand: Lundells bok och papper.
- Pettersson, O. P. (1982). Gamla byar i Vilhelmina (Facs.-utg. med en levnadsteckning över förf. av Karl-Hampus Dahlstedt och en bebyggelsehistorisk essä av Magnus Mörner). Två förläggare.
- Ringlööf, A. (1987). Matsdalsbor i ord och bild 1817-1987. Dikanäs.
- Wästerlund, A. (1961). Anteckningar om byn Mattsdals historia [Opublicerat manuskript]. Institutet för språk och folkminnen. Acc nr. 24871.
- Wästerlund, A., & Västerlund, R. (1967). Anders Gustav och Susanna Wästerlund i Mattsdal. Avskrift och försett med noter av Rune Västerlund [Opublicerat manuskript]. Institutet för språk och folkminnen. Acc nr. 27144.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Lirell-Holmfridsson, H. (2018). Byar och gårdar inom gamla Stensele kommun (4th ed.). Lars-Olof Delsing.
- Ohlén, C., Sydow, W.V. & Björkman, S. (red.) (1943). Svenska gods och gårdar D. 44 Västerbottens lappmark : delen omfattar följande tingslag : Lycksele, Vilhelmina, Åsele samt delar av Malå och Norsjö. Uddevalla: Svenska gods och gårdar.
- Westin, G. (red.) (1952). Västerbottens bygd och folk: en skildring i ord och bild av Västerbottens bebyggelse. Stockholm: Hembygdslitteratur.
- Zetterstedt, J.W. (1833). Resa genom Umeå lappmarker i Vesterbottens län, förrättad år 1832. Örebro: Lindh.
| ||||||||||||||||
