Maskarensothöna

Från Wikipedia
Maskarensothöna
Status i världen: Utdöd [1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTran- och rallfåglar
Gruiformes
FamiljRallar
Rallidae
SläkteFulica
ArtMaskarensothöna
F. newtonii
Vetenskapligt namn
§ † Fulica newtonii
AuktorMilne-Edwards, 1867
Utbredning
Synonymer
  • Fulica newtoni

Maskarensothöna[2] (Fulica newtonii) är en utdöd art i familjen rallar som förekom på La Réunion och på Mauritius.[3] Den sista rapporten är från 1693.[1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Maskarensothönan var med sina 45 cm i kroppslängd en relativt stor sothöna som troligen utvecklades från kamsothöna. Det är oklart om maskarensothönan saknade de röda svullna knoppar ovanför näbbskölden som finns hos kamsothönan eller om det bara inte har rapporterats. Dubois beskrev arten 1674 som "vattenhönor som är stora som höns. De är alltid svarta och har en stor vit tofs på huvudet."[4]

Maskarensothönans förmodade utseende.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Sedan länge är fågeln känd från subfossila lämningar funna i träskområdet Mare aux Songes på Mauritius, men antas ha förekommit även på grannön La Réunion utifrån reserapporter. Under senare tid har subfossila lämningar hittats även där. Fågeln beskriven i reserapporter från Mauritius antogs länge röra rörhönor som förekommer där även idag, men det verkar som att rörhönsen koloniserade ön först när maskarensothönan hade dött ut.

Utdöende[redigera | redigera wikitext]

Dubois är den som nämner maskarensothönan senast. År 1667 hade François Martin redan klagat på att jägare hade utrotat populationen i lagunen Etang de Saint-Paul även om det rådde delade meningar huruvida fågeln var god att äta eller inte: "[1665] var floddalen vid Saint-Gilles full av gäss och vattenhöns och djupen fulla av fisk /../ vattenhönorna tillät en att komma tillräckligt nära för att fånga dem i handen; vi tog alla ombord. Vi såg [vid 1667] inga gäss och inga vattenhönor på Etang de St Paul som tidigare var täckt av dem."[5]

På Mauritius klarade sig fågeln något bättre. Leguat var den sista som 1693 såg de endemiska "poules d'eau" och konstaterade att de redan var sällynta. Bortsett från jakt var habitatförstörelse en viktig orsak till maskarensothönans utdöende.[6]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Edward Newton (1832-1897), brittisk kolonialadministratör på Mauritius och naturforskare.[7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Artikeln bygger på delvis en översättning från engelskspråkiga wikipedias artikel Mascarene coot, läst 2016-10-20

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Fulica newtonii . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 26 januari 2019.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2015. IOC World Bird List (v 5.1). doi : 10.14344/IOC.ML.5.1.
  4. ^ Rothschild, W (1907). Extinct Birds. London: Hutchinson & Company. https://archive.org/download/extinctbirdsatte00roth/extinctbirdsatte00roth.pdf 
  5. ^ Cheke, AS; Hume, JP (2008). Lost Land of the Dodo: an Ecological History of Mauritius, Réunion & Rodrigues. T & AD Poyser. ISBN 978-0-7136-6544-4 
  6. ^ Leguat, François (1708): Voyages et Avantures de François Leguat & de ses Compagnons, en Deux Isles Desertes des Indes Orientales, etc. 2: 71. Jean Louis de Lorme, Amsterdam. PDF fulltext available at Gallica: search for "Leguat"
  7. ^ Jobling, J. A. (2019). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2019). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]