Mall:Utvald matartikel
Det italienska köket är den typiska kokkonst som utvecklats i Italien. Köket kännetecknas allmänt av sin enkelhet och sin betoning på färska råvaror av hög kvalitet. Något enhetligt italienskt kök existerar inte, utan varje område har lokala specialitet, särskilt på regional nivå, men även på provinsnivå. Dessa variationer kan bero på influenser från angränsade länder (som Frankrike eller Österrike), närhet till hav eller berg eller ekonomisk utveckling, men det finns även säsongsberoende variationer. En markant skillnad ligger i att norra Italien generellt har en förkärlek för risotto, smör och mildare kryddning, påverkad av det österrikiska, bastantare köket. Längre söderut finns i högre grad inslag av pasta, olivolja, solmogna tomater, sardeller, oliver och örtkryddor. Köket betecknas dock vanligen som ett medelhavskök.
Många rätter och produkter har blivit internationellt kända, som den italienska olivoljan, ostsorter (exempelvis parmesan, mozzarella och gorgonzola), korv- och charkuteriprodukter som mortadella, salami, San Daniele-skinka, parmaskinka samt pasta och pizza. Till matkulturen hör också Italiens rika vinproduktion, med välkända viner som chianti och barolo. Kaffe, och då särskilt espresso, har också kommit att spela en viktig roll i det kulturella italienska köket. ► Läs mer
1[redigera wikitext]
Durio är ett släkte fruktbärande träd inom familjen malvaväxter, men det råder diskussioner kring dess taxonomi. De olika ätbara frukterna i släktet kallas allmänt för durian. Frukterna är mycket använda och uppskattade i Sydostasien, och kallas där "frukternas konung". Frukterna utmärker sig för sin väldiga storlek, unika doft och väldiga skal som skyddas av taggar. Frukten kan bli upp till 30 centimeter i diameter och väger vanligtvis ett till tre kilogram. Dess form kan vara allt från avlång till rund, färgen på skalet grön till brun och köttet blekgult till rött, beroende på art.
Släktet förekommer naturligt i Brunei, Indonesien och Malaysia, och dess frukter har varit kända i västvärlden i ungefär 600 år. Det finns 30 kända arter i släktet, av vilka åtminstone nio producerar ätbara frukter. Det finns hundratals olika sorter. Fruktköttet avsöndrar en speciell doft som är stark och genomträngande, även när skalet är helt. En del anser att fruktköttet är väldoftande, medan andra finner aromen överväldigande och obehaglig. Doften har lett till att frukten har bannlysts från vissa hotell och kollektivtrafik i Sydostasien. Av de ätbara arterna så konsumeras fruktköttet vid olika mognadsgrader, och används till ett stort antal olika aptitretare och sötsaker i de sydostasiatiska köken. Fröna kan också ätas när de har tillagats.
Stinkfrukt (Durio zibethinus) är den enda art som finns tillgänglig på den internationella marknaden. De övriga säljs i sina hemländer. ► Läs mer
2[redigera wikitext]
Medeltidens mat inkluderar mat, matvanor och tillagningsmetoder för olika europeiska kulturer under medeltiden, en period som ungefär sträcker sig från 400-talet till 1500-talet. Under perioden etablerades många nya vanor inom kosthållning och matlagning över hela Europa och många av dessa lade grunden för de moderna europeiska köken. Transport och kommunikation var betydligt långsammare än idag, vilket omöjliggjorde eller fördyrade import av flera typer av mat. De välbärgade kunde emellertid låta sina matvanor påverkas av importerade recept och råvaror, och successivt spred sig främmande kulturers matvanor även till de lägre klasserna.
Medeltiden var en period då missväxt och svält var vanligt och klasskillnader upprätthölls ofta brutalt. Under senmedeltiden utfärdades ofta överflödsförordningar, bestämmelser som reglerade i vilken mån varje samhällsklass fick markera sin status, med exempelvis kläder och mat. Sociala och medicinska normer kunde också diktera att den arbetande befolkningens mat skulle vara mindre förfinad än elitens kost. Logiken bakom detta var att grovt arbete krävde grov mat och att detta var en gudagiven ordning. ► Läs mer
3[redigera wikitext]
Det italienska köket är den typiska kokkonst som utvecklats i Italien. Köket kännetecknas allmänt av sin enkelhet och sin betoning på färska råvaror av hög kvalitet. Något enhetligt italienskt kök existerar inte, utan varje område har lokala specialitet, särskilt på regional nivå, men även på provinsnivå. Dessa variationer kan bero på influenser från angränsade länder (som Frankrike eller Österrike), närhet till hav eller berg eller ekonomisk utveckling, men det finns även säsongsberoende variationer. En markant skillnad ligger i att norra Italien generellt har en förkärlek för risotto, smör och mildare kryddning, påverkad av det österrikiska, bastantare köket. Längre söderut finns i högre grad inslag av pasta, olivolja, solmogna tomater, sardeller, oliver och örtkryddor. Köket betecknas dock vanligen som ett medelhavskök.
Många rätter och produkter har blivit internationellt kända, som den italienska olivoljan, ostsorter (exempelvis parmesan, mozzarella och gorgonzola), korv- och charkuteriprodukter som mortadella, salami, San Daniele-skinka, parmaskinka samt pasta och pizza. Till matkulturen hör också Italiens rika vinproduktion, med välkända viner som chianti och barolo. Kaffe, och då särskilt espresso, har också kommit att spela en viktig roll i det kulturella italienska köket. ► Läs mer
4[redigera wikitext]
Grunden för aztekisk mat var majs, en gröda som var så viktig i det aztekiska samhället att den spelade en central roll inom mytologin. Precis som med vete i Europa eller ris i Ostasien ansågs ingen måltid vara komplett utan majs. Den förekom i oräkneliga varianter som varierade i färg, konsistens, storlek och status och åts i form av tortillas, tamales eller atole, majsvälling. De två oumbärliga ingredienserna i det aztekiska köket var salt och chilipeppar och den vanligaste definitionen av en aztekisk fasta var att avstå från dessa två smakförstärkare. Andra viktiga livsmedel var bönor och amerikanska varianter av spannmål, som amaranter och Salvia hispanica (chia). Kombinationen av majs och dessa basfödor försåg aztekerna med en balanserad kost utan större brister i vitaminer och mineraler. En process som kallas nixtamalisering bidrog också till att drastiskt öka näringsvärdet i den huvudsakliga basfödan.
Vatten, majsvälling och pulque var de vanligaste dryckerna. Det fanns även många olika alkoholhaltiga drycker gjorda på honung, kaktus och olika frukter. Eliten avstod dock från att dricka pulque, en dryck för den främst jordbrukande allmogen, och föredrog drycker som innehöll kakao, en av de mest prestigefyllda lyxvaror som fanns. Det var en dryck för furstar, krigare och adelsmän och smaksattes med chili, honung och en lång lista av olika kryddor och örter. ► Läs mer
5[redigera wikitext]
_1_Luc_Viatour.jpg)
Matfotografi är ett slags reklamfotografi, som inriktar sig på att skapa attraktiva stilleben av mat, för användning i reklam, menyer och kokböcker. Professionell matfotografi är ett samarbete där vanligtvis en art director, en fotograf, en matstylist, en rekvisitastylist, och deras assistenter är inblandade. Resultatet skall locka konsumenterna, varför samhällets trender efterföljs noga. En stor del av förarbetet till fotograferingen går ut på att arbeta fram det rätta ljuset. Länge tycktes de flesta matbilderna tas från det håll som man var van vid att se sin mat: på ett dukat bort, uppifrån, det vill säga som den ses av ätaren. Senare blev romantisk ljussättning, smalare vinklar och mer rekvisita populärt. Nuförtiden är den rådande trenden att visa maten så enkel, ren och naturlig som möjligt, med lite rekvisita, och ofta användande av selektiv fokusering, lutande tallrikar, och extrema närbilder.
Vid fotograferingen är ljuset betydande för huruvida bilden skall bli bra eller inte. Ofta används dagsljus, exempelvis vid ett fönster eller liknande, och matfotografen försöker ofta få ljuset så naturligt som möjligt. Eftersom maten efter tillagandet ofta kan förlora dess utseende relativt fort, arbetar de flesta matfotograferna snabbt och har ofta förberett all rekvisita innan maten läggs upp. ► Läs mer
6[redigera wikitext]
Marmelad är ett sött smörgåspålägg och en form av fruktkonserv som består av frukt eller bär som tillsammans med socker, vatten och ofta ett konserveringsmedel eller gelatinerande medel har kokats till en geléartad massa. De frukter som används brukar ofta vara färska, samt rensade och tvättade. Marmelad äts ofta på rostat bröd, kex eller skorpor, samt eftersom de är fastare än sylter, som fyllning till tårtor och andra bakverk. Vanliga marmeladsorter är apelsinmarmelad och citronmarmelad. Marmelad kan tillverkas av de flesta frukter och bär, men innehållet i de som säljs kommersiellt är reglerat och inom EU ska de vara framställda på citrusfrukter. Sverige har undantag från reglerna och här kan också produkter tillverkade av, bland annat, jordgubbar säljas så som marmelad. Oftast innehåller marmelad en viss andel fruktbitar och skalstrimlor. Marmelad finns även som lightprodukt där sockret helt eller delvis bytts ut mot sötningsmedlet aspartam.
Marmelad skiljer sig från sylt genom sin tjockare konsistens. Konsistensskillnaden kommer av att de frukter och bär man vanligtvis gör marmelad på innehåller mer naturligt pektin i skalet än de frukter man vanligtvis gör sylt på. Marmelad gjord på traditionell syltfrukt behöver innehålla mer pektin eller annat förtjockningsmedel vid tillagningen. "Extra marmelad" består av socker, vatten och okoncentrerat fruktkött från en eller flera fruktsorter som kokats till geléartig konsistens. Vid framställningen av dessa finns det ett antal frukter man ej får blanda med andra frukter, såsom äpple, päron och plommon. ► Läs mer
7[redigera wikitext]
Choklad är ett antal olika livsmedel baserade på kakaobönan. Bönan framställs av frukten från kakaoträdet (Theobroma cacao). Kakaoträdet har odlats i Sydamerika åtminstone sedan 600-talet e.Kr. av mayafolket. Bönorna tros ha använts i åtminstone 2 500 år. Till Europa togs choklad första gången 1502 av Christofer Columbus, och Spanien etablerade tidigt ett monopol på import. Först förtärdes chokladen i form av chokladdryck, och chokladhus som sålde drycken öppnade på många ställen i Europa. År 1828 upptäckte man hur man kunde framställa pulver av kakaobönorna, vilket ledde till att den första chokladkakan någonsin tillverkades 1847.
Många typer av choklad innehåller förutom kakao, i form av kakaomassa eller kakaosmör, även socker. Då mjölk ingår i blandningen kallas den mjölkchoklad. En variant som endast innehåller fettet från kakaobönan (alltså kakaosmöret) men inte själva kakaomassan, kallas vit choklad. Choklad används som tilltugg, i bakverk, dryck eller sötsaker, men kan även användas som krydda i matlagning. Idag används huvudsakligen tre olika sorters kakaobönor vid tillverkningen av choklad. Ibland tillsätts även andra ingredienser, till exempel nötter och russin eller torkad frukt. ► Läs mer
8[redigera wikitext]
Svensk köksstandard var en måttstandardiserad inredning till svenska kök. Standarden började utvecklas på 1930-talet och antogs 1950 av dåvarande SIS (Svenska Industriens Standardiseringskommission, idag Svenska institutet för standarder) som gällande standard för kökssnickerier i bostäder. Svensk köksstandard har genom svenska möbelföretag spridits till många andra länder, bland annat Tyskland. År 1997 ersattes den svenska köksstandarden i Sverige med europeiska EN-standarder, som baseras på svensk köksstandard.
Svensk köksstandard har påverkats av design från 1917, då arkitekterna Uno Åhrén och Gunnar Asplund visade att även ett enkelt kök kunde vara lättarbetat och samtidigt vara en del av bostaden, ett kök som samtidigt var vardagsrum och sovrum för alla familjemedlemmar. På 1920-talet var HSB först med att tillverka kökssnickerier i fabrik. Några få kvinnliga arkitekter som Sara Reuterskiöld fick inflytande, och köken hade förebild i Frankfurterköket (ritat av Margarete Schütte-Lihotzky på 1920-talet) och dess idé om standardiserade dimensioner. På Stockholmsutställningen 1930 visades ett antal framtida funkis-kök av manliga arkitekter. I deras ögon skulle köket huvudsakligen användas till att värma industriellt producerad mat. Kvinnan skulle ut i arbetslivet och hade inte längre tid att laga mat. På 1940-talet blev det rationellt och ekonomiskt att standardisera byggnadsdelar som trappor, badrum samt snickerier för kök och andra rum. Så utarbetades den första standarden för svenska kökssnickerier i mitten av 1940-talet. ► Läs mer
9[redigera wikitext]
Anna Maria Rückerschöld, före adlandet Rücker, född 5 februari 1725 i Hedemora, död 25 maj 1805 i Stockholm, var en svensk författare som skrev ett flertal populära böcker om hushållning och matlagning under sent 1700- och tidigt 1800-tal.
Rückerschöld växte upp i ett högborgerligt hem i Dalarna och i kretsen kring sin morfar Christopher Polhem. Hon fick aldrig någon formell utbildning, men lärde sig genom att följa sina bröders undervisning i hemmet. År 1750 gifte sig Rückerschöld med en hovrättskamrer och flyttade först till en gård i Upplands Väsby och senare till Stockholm. Hon fick fyra barn, men överlevde samtliga och även sin make, och dog i Stockholm 1805.
Rückerschöld propagerade även för kvinnors rätt till utbildning inom hushållsfrågor och förde ut sina åsikter i den allmänna debatten som publicerades i form av ett anonymt brev i tidskriften Allmänna magazinet 1770, ett brev som senare har tillskrivits henne. Tillsammans med Cajsa Warg och andra kokboksförfattare var hon en inflytelserik profil inom det kulinariska området i Sverige under den gustavianska tiden. Till skillnad från Cajsa Warg sysslade Rückerschöld även med samhällsfrågor och hushållsekonomi. ► Läs mer