Majvor Snare
| Majvor Stare | |
| Född | Majvor Tingdal 27 november 1918 Östersund |
|---|---|
| Död | 16 januari 2005 (86 år) Vasa församling, Göteborg |
| Begravningsplats | Stampens kyrkogård |
| Nationalitet | svensk |
| Yrke/uppdrag | journalist |
| Känd för | Göteborgs-Postens första kvinnliga journalist |
Majvor Snare, född Tingdal, 27 november 1918 i Östersund, död 16 januari 2005 i Vasa församling i Göteborg, var den första kvinnliga reportern på Göteborgs-Posten och den första kvinna som genomgick en svensk journalistutbildning.[1] Under signaturen Zita, skrev hon bland annat modereportage från Paris.[2] 2005 gick Majvor Snare bort och omnämndes då som en av stadens tidningspionjärer.[1]
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Majvor Snare växte upp i ett medelklasshem i Östersund. Fadern Karl Tingdal var agronom och modern Johanna född Waesterlund, arbetade som telegrafexpeditör. År 1937 tog Majvor Snare studenten vid Högre allmänna läroverket i Östersund. Efter examen arbetade hon en kort tid som volontär vid Jämtlands Tidning innan hon reste utomlands för att studera. Åter i Sverige började hon studier i franska vid Göteborgs högskola och deltog i en ny integrerad journalistutbildning mellan studier och tidningspraktik. Den första kullen utgjordes av Majvor Snare och tre manliga studenter.[1]
1945 gifte hon sig med ingenjören Bertil Snare och paret fick tre barn.[1] Makarna Snare är begravda på Stampens kyrkogård i Göteborg.[3]
Journalistisk och redaktionell verksamhet[redigera | redigera wikitext]
Hösten 1938 fick Majvor Snare fast anställning vid Morgontidningen, som utgavs av Göteborgs Handelstidning, där hon gjort sin praktik och varit sommarvikarie. 1941 blev hon Göteborgs-Postens första kvinnliga journalist dit hon gick efter att Morgontidningen lagts ner Hon var ensam kvinna som journalist på redaktionen i 17 år då Monika Tunbäck Hansson började.[1] [4]Under pseudonymen Zita skrev hon bland annat om mode. Hon bevakade de stora modevisningarna i Paris och furstebröllopet i Monaco mellan Grace Kelly och furst Rainer av Monaco.[5]
1953 började Snare medverka i Sveriges Radios husmorsprogram. 1955 var hon redaktör för Svensk Yrkeskvinna del 2 som gav en översikt av kvinnor i Västsverige. 1960 vikarierade hon från Göteborg för Ria Wägner i TV-programmet Hemma. I början av 1960-talet skrev hon under två år artiklar och krönikor om Göteborg i tidskriften Idun där Ria Wägner var chefredaktör.[1]
Styrelseuppdrag[redigera | redigera wikitext]
- Styrelsen för journalistinstitutet i Göteborg[1]
- Västsveriges journalistseniorer[6]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e f g] Lundgren, Kristina (3 april 2020). ”skbl.se - Majvor Snare” (på cc by 4.0). skbl.se. http://skbl.se/sv/artikel/MajvorSnare0. Läst 20 oktober 2020.
- ^ ”Journalisten”. www.journalisten.se. https://www.journalisten.se/sok?fulltext=majvor+snare. Läst 20 oktober 2020.
- ^ Snare, Majvor på SvenskaGravar.se
- ^ Domellöf-Wik, Maria (16 oktober 2020). ”"Ni är inte kloka som vill tillsätta henne!””. gp.se. http://www.gp.se/1.35655392. Läst 28 oktober 2020.
- ^ Tore Nyström (25 januari 2005). ”Majvor Snare”. Göteborgs-Posten.
- ^ ”Journalistveteraner avtackas”. Göteborgsposten. 17 mars 1995.
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Lundgren, Kristina (red.): Tidningskvinnor, Studentlitteratur, Lund, 2000.
|