Maharadjan och sepoyerna
| a | b | c | d | e | f | g | h | ||
| 8 |         | 8 | |||||||
| 7 | 7 | ||||||||
| 6 | 6 | ||||||||
| 5 | 5 | ||||||||
| 4 | 4 | ||||||||
| 3 | 3 | ||||||||
| 2 | 2 | ||||||||
| 1 | 1 | ||||||||
| a | b | c | d | e | f | g | h | ||
Maharadjan och sepoyerna är en schackvariant, där den ena spelaren förfogar över endast en spelpjäs, kallad maharadjan, medan motparten spelar med den sedvanliga uppsättningen schackpjäser.[1][2]
Maharadjan kan förflyttas både som en dam och som en springare. För de andra pjäserna, kollektivt benämnda sepoyerna, gäller samma regler som i vanligt schack, med undantaget att bönderna inte kan bytas ut mot damer eller andra pjäser när de nått brädets bakersta rad. Spelet börjar med att maharadjan placeras på valfri ledig ruta. Spelarna gör sedan vartannat drag till dess maharadjan eller sepoyernas kung har satts i schackmatt.[2]
Maharadjans rörlighet är så stor, att ett snabbt och aggressivt spel kan leda till vinst på ett tidigt stadium. Å andra sidan bör spelaren med sepoyerna alltid vinna om pjäserna spelas förtänksamt, och det finns strategier utarbetade som leder till en säker vinst.[1]
Maharadja (eller maharaja) betyder ”storkonung” på sanskrit och är en indisk furstetitel.[3] Sepoy är den engelska benämningen på en indisk soldat i den brittisk-indiska armén.[4]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Gardner, Martin (1968). Rolig matematik. Samling 3. Stockholm: Natur och kultur. sid. 73, 77-78
- ^ [a b] Jensen, P. Waage (1977). Brik- og brætspil. Copenhagen: Politikens Forlag. sid. 168. ISBN 87-567-2755-0
- ^ Nationalencyklopedin. Band 12. Höganäs: Bra Böcker. 1993. sid. 620. ISBN 91-7024-619-X
- ^ Nationalencyklopedin. Band 16. Höganäs: Bra Böcker. 1995. sid. 373. ISBN 91-7024-619-X
| ||||||||||||||