Macropis fulvipes
| Macropis fulvipes | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Sommarbin Melittidae |
| Släkte | Lysingbin Macropis |
| Undersläkte | Macropis sensu stricto[1] |
| Art | Macropis fulvipes |
| Vetenskapligt namn | |
| § Macropis fulvipes | |
| Auktor | (Fabricius, 1804) |
| Synonymer | |
|
Macropis nigrita Hedicke, 1938[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Macropis fulvipes är en biart som först beskrevs av Fabricius 1804.[3][2] Macropis fulvipes ingår i släktet lysingbin, och familjen sommarbin.[3][2]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Kroppen har svart grundfärg med övervägande gulbrun behåring på huvud och mellankropp. Pälsen hos honorna är glesare än hos hanarna. 3:e och 4:e tergiterna[a] hos honorna, 3:e till 5:e hos hanarna, har vita hårfransar i bakkanterna. Honorna har ljusgula pollenkorgar på bakskenbenen, medan hanarna har gult ansikte. Honan blir 8 till 9 mm lång, hanen inte mer än 8 mm.[4]
Underarter[redigera | redigera wikitext]
Arten har två underarter[2]:
- Macropis fulvipes fulvipes (Fabricius, 1804)
- Macropis fulvipes macedonica Warncke, 1973
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Biet lever i habitat som skogsbryn och -gläntor, våtmarker, parker och trädgårdar.[4][3] Arten samlar inte bara pollen utan även växtoljor till sina larver; i detta födosök är den starkt specialiserad till lysingväxter, främst penningblad och praktlysing. Nektar för eget bruk hämtar den emellertid från många olika blommor. Flygtiden varar från juni till augusti; honorna slutar senare än hanarna.[4]
Fortplantning[redigera | redigera wikitext]
Honan gräver ut ett larvbo i jorden, främst i sluttningar som lodräta lerväggar, flodbankar eller sluttande ängsmark. Hon lägger ett ägg i varje larvcell; dessa provianteras sedan med en blandning av insamlade växtoljor och pollen samt tillsluts med ett vaxliknande sekret. Avkomman övervintrar som vilolarver i puppkokongerna. Det är osäkert om arten har någon boparasit, men det antas att Epeoloides coecutiens (preliminärt svenskt trivialnamn brokadbi) snyltar på bona.[4]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Macropis fulvipes finns i större delen av Europa med undantag för Storbritannien, Grekland, Portugal, Island, Norge och Sverige.[3]
I Finland finns arten i södra halvan av landet, inklusive Åland, och med ungefärlig nordgräns i Mellersta Österbotten och Norra Savolax. Arten är klassificerad som livskraftig (LC) i landet.[5]
Arten saknas i Sverige, men den är nära släkt med lysingbi, som är vanlig i landet, och svenska Artdatabanken gör bedömningen att den snart kommer att påträffas i Skåne eller Uppland.[6]
Status[redigera | redigera wikitext]
IUCN klassificerar arten globalt som livskraftig, men populationen minskar. Främsta anledningen anses vara minskningen av de främsta värdväxternas, lysingarternas, habitat på grund av agrikulturella åtgärder.[3]
Kommentarer[redigera | redigera wikitext]
- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Macropis fulvipes (Fabricius, 1804)” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Macropis+fulvipes. Läst 14 oktober 2013.
- ^ [a b c d e] ”Macropis fulvipes (Fabricius, 1804)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=753658#null. Läst 5 september 2023.
- ^ [a b c d e] Michez, D. & Nieto, A. 2012 Macropis fulvipes . Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 6 september 2023.
- ^ [a b c d] ”Schenkelbienen: Macropis fulvipes” (på tyska). Tier und Natur. http://www.wildbienen.de/eb-mfulv.htm. Läst 14 oktober 2013.
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”Macropis fulvipes”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204558. Läst 27 augusti 2022.
- ^ Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Lysingbi Macropis europaea”. Artinformation. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/macropis-europaea-103176/detaljer. Läst 5 september 2023.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
|