M/Y Tysso
| |||
 | |||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Tidigare namn | Ilka, Knut, Aluminium | ||
| Fartygsklass | motoryacht | ||
| Anropssignal | LHXW | ||
| Ägare | Kraftmuseet | ||
| Registreringshamn | Odda | ||
| Historik | |||
| Byggnadsvarv | Oma Baatbyggeri | ||
| Levererad | 1917 | ||
| Tekniska data | |||
| Byggnadsmaterial | ek, furu och mahogny | ||
| Längd | 17,7 m | ||
| Bredd | 3,2 m | ||
| Tonnage | 25 ton | ||
| Maskin | Cummins dieselmotor 240 hk | ||
M/Y Tysso är en norsk motoryacht i ek och furu, som byggdes av båtbyggare Ole Oma på Oma Baatbyggeri på Døso 1917 på beställning av den danske konsuln i Bergen, Christian Magnus Kjær.
Motoryachten, som fick namnet Ilka, innreddes med salonger, sovrum, kök och toalett. Besättningen hade en egen hytt och i maskinrummet fanns en motor med 100 hästkrafter.[1]
År 1919 såldes hon till zinksmältverket i Glomfjord i Nordland fylke och döptes om till Knut. Styrhytten förlängdes och fartyget användes av ägarna för transport. Efter smältverkets konkurs såldes hon 1923 till några företag längs Sørfjorden, bland andra aluminiumsmältverket i Odda, och döptes om till Aluminium.[1]
År 1949 övertogs hon av Tyssedals kraftverk och fick namnet Tysso. Hon användes för transport av högre tjänstemän från Granvin, som hade järnvägsförbindelse, till Sørfjorden samt till representation.[1]
Tysso hade eget båthus i Tyssedal och underhölls varje år av Oma Baadbyggeri. Efterhand som vägförbindelserna blev bättre användes Tysso allt mindre och våren 1987 beslöt man att sälja henne. Den 1 juli samma år såldes hon till Oma Baadebyggeri för 100 000 kronor.[1]
År 1995 övertogs hon av Tysso A/S, som hade bildats av en grupp båtentusiaster i Norheimsund och 1997 kulturskyddades hon av Riksantikvaren.[2]
Tysso övertogs av Kraftmuseet i Tyssedal år 2004.[3] Hon renoverades vid Hardanger Fartøyvernsenter och återfördes till 1987 års utseende. Renoveringen tog flera år och kostade 7 miljoner kronor. Bland annat är stora delar av skrovet nybyggt.[1] Efter renoveringen återvände hon till Tyssedal i maj 2012.[4] Hon drivs av en Cummins dieselmotor på 240 hästkrafter.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d e] ”Den glitrande hundreåringen M/Y Tysso” (på norska). https://m.kraftmuseet.no/m-y-tysso/category959.html. Läst 22 juli 2023.
- ^ ”Tysso” (på norska). https://norsk-fartoyvern.no/fartoy/tysso/. Läst 20 juni 2023.
- ^ ”En motoryacht vender hjem” (på norska). https://www.h-avis.no/nyheter/en-motoryacht-vender-hjem/s/2-2.921-1.1667353. Läst 23 juni 2023.
- ^ ”M/Y Tysso” (på norska). https://museumsordningen.wordpress.com/2012/05/31/my-tysso/. Läst 23 juni 2023.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör M/Y Tysso.
