Lovers bruk

Lovers alunbruk var ett alunverk beläget i Hagby socken, Kalmar kommun vid Lovers nära Hagbyåns utlopp.

Platsen har gamla anor som kvarnplats. År 1414 gav Filip Petersson (Bonde) den "östra kvarnen" vid Lovers kvarn i morgongåva till sin hustru, vilket visar att där då fanns två. Kvarnen återlöstes av hans söner 1482 från Arvid Trolle. Under 1500-talet fanns här en kronomjölkvarn, från 1556 även en sågkvarn.[1]

Landshövdingen i Kalmar län Georg Wilhelm Fleetwood, som tillsammans med landshövdingen i Växjö län Gustaf Fredrik Rothlieb varit med om att anlägga Flerohopps järnbruk fick 1723 privilegium på att inrätta Degerhamns alunbruk på Öland, där det fanns rikligt med alunskiffer. Snart visade det sig dock att vedtransporterna från Småland blev så omfattande att det visade sig enklare att transportera alunskiffern och 1724 började man med en försöksverksamhet vid Lovers. Jacob Faggot var 1728-1733 alunbrukets driftsledare och verksamheten blev mycket framgångsrikt och inledde export. Under 1740-talet låg produktionen på omkring 100 ton alun per år, 1748 producerades 113 ton alun och 6 ton rödfärg. Under slutet av 1700-talet ökade produktionen ytterligare ända upp till ett par tusen ton per år, och 1787 byggdes Kolboda varv vid Kolboda för brukets behov. Den stora produktionen ledde till vedbrist och de allt längre transportvägarna för bränsle fördyrade produktionen. År 1800 uppdagades dock att brukets direktör sedan 1786, Peter Lovén, under en lång rad år förskingrat pengar från bruket, och efter detta tog det flera år att få rätsida på ekonomin. År 1806 grundades Ölands alunbruk av Axel Adlersparre, och Lovers fick en besvärlig konkurrent. År 1841 lades verksamheten vid Lovers ned och all material som gick att återanvända flyttades över till Degerhamn på Öland i närheten av Ölands alunbruk, där det drevs vidare under namnet Södra bruket. År 1875 gick bruket över till kalk- och cementtillverkning och 1886 fusionerades Ölands alunbruk och Södra bruket till Ölands Cement AB.[2]

I Lovers anlades i stället på 1860-talet Lovers tändsticksfabrik. Fabriken köptes 1913 av Aktiebolaget Förenade Tändsticksfabriker, vilket 1917 blev Svenska Tändsticks AB. År 1918 lades fabriken ned. Tändsticksfabrikens lokaler brann ned 1934.[2]

De röda askhögarna från verksamheten dominerar fortfarande omgivningarna. Den största är känd under namnet Rödfyren.[2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Det medeltida Sverige 4:1 Möre s. 47.
  2. ^ [a b c] Sällsamheter i Småland del 4, s. 93-98