Lokalradio i Finland
Lokalradio i Finland avser analoga radiokanaler som hörs på en eller flera i varandras närhet belägna finländska orter. I Finland inleddes lokalradioversioamhet år 1985[1][2][3][4], då statsrådet beviljade de 22 första provlicenserna till sökande runt om i landet.[5] Lokalradio har i Finland två intresseorganisationer; RadioMedia och Suomen Radio- ja Viestintäjärjestö (Finlands Radio och kommunikationsförbund).
Lokalradio bör icke förväxlas med public service-bolaget Yles regionala sändningar, inklusive lokala program på de två svenskspråkiga kanalerna Vega och X3M.[6] Dessa skiljer sig från lokalradio på basen av bland annat innehåll och sändareffekt. Yles första regionala sändningar inleddes 1975 i huvudstadsregionen samt på svenska med Radio Mellannyland.[7]
Historia[redigera | redigera wikitext]
Finsk privat och kommersiell lokalradioversksamhet inleddes 1985, då Radio Lakeus påbörjade sändningar i Nivala 27 april.[8][9] I Sverige inleddes lokalradioverksamhet 1993.[10]
Efter Radio Lakeus inledde Finlands mest långlivade och förmodligen mest kända lokalradio, Radio City. Lakeus avslutade sin verksamhet 1989,[11] och Radio City blev utan förnyat sändningstillstånd 2006, vilket efterföljdes av en period som internetradio och nystart på FM-bandet 2012. År 1985 dök även åtminstone SBC-Radio och Kouvolan ääni på delad frekvensk, Björneborgska Radio Pori samt Radio 957 i Tammerfors. Den senarenämndas licens innehades av studentkåren vid Tammerfors universitet.[11]
Flertalet av de första lokalradiostationerna hade bakgrund i medborgarorganisationer. Under en andra våg 1987 inledde flertalet långlivade kanaler sin verksamhet.[12] År 2015 fanns omkring 80 aktiva lokalradiokanaler, med Radio Vaasa, som enda som också sänder på svenska.[1]
Tillstånd[redigera | redigera wikitext]
I Finland är radiokanaler reglerade med lagar och idkar verksamhet med tillstånd. Tillstånd är tidsbundna och beviljas av statsrådet och Kommunikationsministeriet. Tillståndet anger plats för sändning, sändarens effekt och programinnehåll. De myndighetsbeviljade tillstånden går det inte att sälja vidare. Om försäljnings sker, dras tillståndet in av statsrådet. Den nu pågående åttaåriga perioden för radiotillstånd inleddes 1.1.2012.[13]
Lokalradio bedriver affärsverksamhet genom annonsförsäljning. I snitt är omsättningen för lokalradioverksamhet relativt låg. Mängden arbetstagande sägs typiskt ligga mellan 10 och 20 anställda.[källa behövs]
Kommersiella kedjors intåg på marknaden[redigera | redigera wikitext]
Under senare år[när?] har lokalradio i Finland konsoliderats i kedjor. Tyskägda SBS Broadcasting är den starkaste aktören på den finska lokalradiomarknaden. Bolaget äger även den landsomfattande kanalen The Voice. Exempel på bildning av kedjor finns i den av SBS:n ägda, på flera orter fungerande Iskelmä-kedjan. Det finskspråkiga order iskelmä betyder Schlager, vilket också beskriver det musikmässiga innehållet. Kedjan delägs av SBS, Pro Radio Oy eller dotterbolag till dessa. Den del av Iskelmä-kanalerna drivs också som franchising. Innehavaren av tillståndet utövar verksamheten och säljer reklamplats i samarbete med SBS försäljningsenhet. SBS levererar och distribuerar programmenfrån Iskelmäs studio i Tammerforms.
Sändningsteknik[redigera | redigera wikitext]
Ännu i slutet av 1990-talet gällde de beviljade lokalradiotillstånden sändningeffekt i klassen 100-200 W ERP.[källa behövs] Sedan början av 2000-talet har flera radiokanaler tillåtits öka sändningseffekten till ca 1 kW ERP.[källa behövs] De tekniska föreskrifterna bevakas av Kommunikationsverket. [14]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Joakim Rundt. ”Trettio år av reklam i finländsk radio”. Svenska YLE. https://svenska.yle.fi/artikel/2015/04/28/trettio-ar-av-reklam-i-finlandsk-radio. Läst 22 juli 2018.
- ^ ”Tapahtui 1985: Radio City” (på finska). https://yle.fi/aihe/artikkeli/2010/09/08/tapahtui-1985-radio-city. Läst 22 juli 2018.
- ^ Oy., Jonas Seemer, Antti Halonen ja Lasse Fredén, Valor Partners (2016-03-03) (på engelska). Selvitys Suomen radiomarkkinoista. ISSN 1795-4045. http://urn.fi/URN:ISBN:978-952-243-469-2. Läst 22 juli 2018.
- ^ ”FINLEX ® - Regeringspropositioner: HE 34/1998”. www.finlex.fi. https://www.finlex.fi/sv/esitykset/he/1998/19980034. Läst 22 juli 2018.
- ^ Ylönen 2002, s. 17.
- ^ ”Frekvenser / Täckningsområdet för Yle Vega och Yle X3M”. https://svenska.yle.fi/sida/frekvenser. Läst 22 juli 2018.
- ^ ”Ylen vuosikymmenet” (på finska). http://yle.fi/aihe/artikkeli/2015/01/11/ylen-vuosikymmenet. Läst 22 juli 2018.
- ^ Ylönen 2002, s. 80.
- ^ ”Lakeudelta kajahti suomalaista mediahistoriaa” (på finska). Yle Uutiset. https://yle.fi/uutiset/3-5553014. Läst 22 juli 2018.
- ^ Riksdagsförvaltningen. [http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lokalradiolag-1993120_sfs-1993-120 ”Lokalradiolag (1993:120) Svensk författningssamling 1993:1993:120 t.o.m. SFS 1997:922 - Riksdagen”]. www.riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lokalradiolag-1993120_sfs-1993-120. Läst 22 juli 2018.
- ^ [a b] Ylönen 2002, s. 118.
- ^ Ylönen 2002, s. 35–36.
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 29 april 2013. https://archive.is/20130429183957/http://www.lvm.fi/web/fi/matkaviestimet-radio-televisio#. Läst 29 april 2013.
- ^ Ylönen 2002, s. 23.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Ylönen, Olli: Paikallisradioita Suomeen!. Tammerforms: Tammerfors universitet, fakulteten för kommunikationslära, 2002. ISBN 951-44-5572-X. Utgåvans beständiga webbadress (hänvisad 29.7.2013).
- Heikki Uimonen: Radiomusiikin rakennemuutos. Kaupallisten radioiden musiikki 1985 - 2005. Tampere University Press, 2011. Utgåvans beständiga webbadress (hänvisad 22.7.2018).