Lasioglossum malachurum

Från Wikipedia
Lasioglossum malachurum
Lasioglossum malachurum, hona på vattenmelonblomma, Israel
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteSmalbin
Lasioglossum
UndersläkteSphecodogastra[1]
ArtLasioglossum malachurum
Vetenskapligt namn
§ Lasioglossum malachurum
Auktor(Kirby, 1802)
Hitta fler artiklar om djur med

Lasioglossum malachurum[2][3] är en biart som först beskrevs av Kirby 1802. Lasioglossum malachurum ingår i släktet smalbin, och familjen vägbin.[4][5] Inga underarter finns listade.[4]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

En slank, svart art med tydliga, ljusa bakkanter på tergiterna, bakkroppens övre segment. Längden är 7 till 10 mm; drottningen är tydligt större än arbetarna.[6]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Lasioglossum malachurum är en eusocial art, det vill säga den är samhällsbildande med drottning, honliga arbetare som inte deltar i fortplantningen, och hanar, som enbart är könsdjur.[6] (Se dock nedan under Fortplantning.) Den förekommer i många habitat, som ler-, sand- och grustag, skogsbryn, parker, allmänningar, trädgårdar, klippor och rasbranter i kustområden.[6][7]

Flygtiden är från tidigt i april till oktober för honorna, från juni till tidigt i oktober för hanarna. Arten är polylektisk, den hämtar pollen från ett flertal växtfamiljer, som korgblommiga växter, flockblommiga växter, korsblommiga växter, kransblommiga växter, klockväxter, nejlikväxter, vindeväxter, ärtväxter, näveväxter, rosväxter, ranunkelväxter och videväxter. För nektar kan den besöka korgblommiga växter som hästhov, åkertistel, maskros, bitterfibbla, strandloppört, hökfibblor och kamomiller, rosväxter som fingerörter, flockblommiga växter som fänkål och vild persilja, vindeväxter som åkervinda samt fetbladsväxter som fetknoppssläktet.[7]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Drottningen gräver ut ett bo på plan, vegetationsfattig mark, gärna i täta jordar som lerjord eller skogsstigar[6][7]. Bona byggs ofta tillsammans med andra bon från samma art, ibland i stora kolonier.[7] Det parasiteras ibland av blodbiet ängsblodbi, troligtvis även av punktblodbi, vilkas larver lever på larvcellens innehåll av näring, efter det värdägget eller -larven dödats. Beroende på klimatet kan drottningen få från en till fyra kullar med arbetare per år. Endast drottningen övervintrar[6]. I nordliga klimatzoner förekommer högst två generationer, en med enbart arbetare, och en med könsdjur (drottningar och hanar), medan det söderöver förekommer upp till tre generationer med arbetare (och ett mindre antal könsdjur[8]), innan den slutliga könsdjursgenerationen uppträder. Arbetarna är emellertid inte helt infertila, utan kan bidra till avkomman.[9] Detta är speciellt uppenbart i den södra delen av utbredningsområdet; eftersom aktivitetsperioden där är längre, överlever ofta inte den ursprungliga drottningen till den slutliga produktionen av könsdjur, utan denna sköts till stor del av arbetarna.[8]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i västra Palearktis, från Azorerna, Nordafrika (Kanarieöarna, Marocko och Tunisien till Egypten) samt Mellanöstern (Turkiet, Israel, Syrien och Jordanien) i söder till Danmark i norr, och från södra England i väster till Iran[7] och mellersta Volgaområdet i öster[6][10].

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Lasioglossum malachurum (Kirby, 1802)” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/20/q?search=Lasioglossum+malachurum. Läst 5 oktober 2013. 
  2. ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
  3. ^ (2006) , database, Apoidea Database, Fauna Europaea
  4. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2017). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2017 Annual Checklist.” (på engelska). Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2017/search/all/key/lasioglossum+malachurum/match/1. Läst 26 juli 2017. 
  5. ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
  6. ^ [a b c d e f] ”Furchenbienen: Lasioglossum malachurum” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/eb-lmala.htm. Läst 5 oktober 2013. 
  7. ^ [a b c d e] G R Else (Januari 2005). ”Lasioglossum malachurum (Kirby, 1802)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php?q=bee/halictidae/lasioglossum-malachurum. Läst 26 juli 2017. 
  8. ^ [a b] L. M. Wyman (2003). ”Colony social organization of Lasioglossum malachurum Kirby (Hymenoptera, Halictidae) in southern Greece” (på engelska). Insectes Sociaux (Basel, Schweiz) 50. doi:10.1007/s00040-003-0647-7. ISSN 0020-1812. https://brocku.ca/webfm_send/14132. Läst 26 juli 2017. 
  9. ^ A. Soro, M. Ayasse, M. U. Zobel och R.J. Paxton (2008). ”Complex sociogenetic organization and the origin of unrelated workers in a eusocial sweat bee, Lasioglossum malachurum” (på engelska). Insectes Sociaux (Basel, Schweiz) 56. doi:10.1007/s00040-008-1037-y. ISSN 0020-1812. https://link.springer.com/article/10.1007%2Fs00040-008-1037-y. Läst 26 juli 2017. 
  10. ^ Pauly A. (April 2017). ”Lasioglossum malachurum (Kirby 1802)” (på franska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.asp?tx_id=406. Läst 26 juli 2017. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Lasioglossum_malachurum&oldid=44989990”