Kyanit

Från Wikipedia
Kyanit
Kyanit
KategoriNesosilikat
Strunz klassificering9.AF.15
Kemisk formelAl2SiO5
FärgBlå, vit, sällsynt grön, ljusgrå till grå, sällsynt gul, rosa, orange och svart, kan vara blandad
FörekomstsättPelare, fibrös, bladad
KristallstrukturTriklinsk
TvillingbildningLamellär på {100}
Spaltning[100] perfekt [010] imperfekt med 79° vinkel mellan
BrottSplittligt
HållbarhetSpröd
Hårdhet (Mohs)4,5 - 5 längs en axel
6,5 - 7 vinkelrätt mot den axeln
GlansGlasaktig till vit
Refraktionnα = 1,712 - 1,718 nβ = 1,720 - 1,725 nγ = 1,727 - 1,734
LjusbrytningBiaxial (-), hög optisk relief
Dubbelbrytningδ = 0,012 - 0,016
PleokroismTrikroisk, färg ljusblå till blå
TransparensTransparent till genomskinlig
Specifik vikt3,53 – 3,65 uppmätt, 3,67 beräknad
Referenser[1][2][3]

Kyanit, även känt som disten eller cyanit,[4] är ett typiskt blått aluminiumsilikatmineral, med formeln (Al2SiO5). Liksom sina polymorfer andalusit och sillimanit påträffas kyanit i metamorfa bergarter, men den har en tätare struktur än dessa. Följaktligen uppträder kyanit i skiffer och gnejs som bildats vid höga tryck och höga temperaturer. Kyanit uppträder också i pegmatiter, ibland som djupblå ädelsten. Den har sitt namn från grekiskans kyanos ("mörkblå"). Kyanit tillhör det triklina kristallsystemet och besitter utpräglat anisotropa egenskaper. Dess hårdhet är i längsriktningen 4,5-5,5 (c-axeln), medan motsvarande värde tvärs emot längsriktningen är 6-7 (a- och b-axeln). Därav kallas kyanit även för disten av grekiskans di – två och sthenos – styrka, hårdhet.

Kyanitkristall

Kyanit är starkt anisotropt, eftersom dess hårdhet varierar beroende på dess kristallografiska riktning. I kyanit kan denna anisotropism anses vara en identifierande egenskap, tillsammans med dess karakteristiska blå färg. Dess namn kommer från samma ursprung som färgen cyan, som kommer från det antika grekiska ordet κύανος.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Kyanit förekommer i biotitgnejs, glimmerskiffer och hornfels, som är metamorfa bergarter som bildas vid högt tryck under regional metamorfos av en protolit som är rik på aluminium (en pelitisk protolit). Kyanit finns också ibland i granit och pegmatiter[5][6]och tillhörande kvartsådror,[7] och finns sällan i eklogiter. Det förekommer som detritala korn i sedimentära bergarter, även om det tenderar att vittra snabbt.[5][6] Det är förknippat med staurolit, andalusit, sillimanit, talk, hornblände, gedrit, mullit och korund.[1]

Bladade kristaller av kyanit är mycket vanliga, men individuella euhedrala kristaller uppskattas av samlare.[8] Kyanit förekommer på Manhattanskiffer, bildad under extremt tryck som ett resultat av en kontinental kollision under sammansättningen av superkontinenten Pangaea.[9] Det finns också i pegmatiter i Appalacherna och i Minas Gerais, Brasilien. Fantastiska exemplar finns på Pizzo Forno i Schweiz.[8]

Enligt Styrelsen för teknisk utveckling (STU) finns Europas enda kyanitgruva i Sverige. Den ligger i Hålsjöberg i närheten av Ekshärad.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Kyanit används som råmaterial vid tillverkning av keramik och slipmedel, och det är ett viktigt indexmineral som används av geologer för att spåra metamorfa zoner.

Kyanit har använts som en halvädelsten, som kan visa kattögon-chaoyancy, även om denna effekt begränsas av dess anisotropism och perfekta klyvning. Färgvarianter inkluderar orange kyanit från Tanzania.[10] Den orange färgen beror på inneslutningar av små mängder mangan (Mn3+) i strukturen.[11]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Heliotrope, 4 februari 2024..

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Kyanite”. Handbook of Mineralogy. 2001. http://www.handbookofmineralogy.com/pdfs/kyanite.pdf. 
  2. ^ ”Kyanite”. Kyanite. MinDat. http://www.mindat.org/min-2303.html. 
  3. ^ ”Kyanite Mineral Data”. Kyanite Mineral Data. Webmineral.com. http://webmineral.com/data/Kyanite.shtml. 
  4. ^ Jackson, Julia A., red (1997). Glossary of geology. (Fourth). Alexandria, Virginia: American Geological Institute. ISBN 0922152349 
  5. ^ [a b] Nesse, William D. (2000). Introduction to mineralogy. New York: Oxford University Press. p. 319. ISBN 9780195106916.
  6. ^ [a b] ”Geology Page - Kyanite”. Geology Page. 2014-05-16. http://www.geologypage.com/2014/05/kyanite.html. 
  7. ^ Sinkankas, John (1964). Mineralogy for amateurs.. Princeton, N.J.: Van Nostrand. sid. 529. ISBN 0442276249 
  8. ^ [a b] Sinkankas, John (1964). Mineralogy for amateurs.. Princeton, N.J.: Van Nostrand. sid. 528–529. ISBN 0442276249 
  9. ^ Quinn, Helen (6 June 2013). ”How ancient collision shaped New York skyline”. BBC Science. BBC.co.uk. https://www.bbc.co.uk/news/science-environment-22798563. ”Prof Stewart was keeping an eye out for a mineral known as kyanite, a beautiful blue specimen commonly seen in the Manhattan schist. 'Kyanite is a key mineral to identify, we know it only forms at very deep depths and under extensive pressure,' he said. 'It's like a fingerprint, revealing a wealth of information.' The presence of this mineral reveals that the Manhattan schist was compressed under incredibly high pressure over 300 million years ago. The schist formed as a result of two enormous landmasses coming together to form a supercontinent, known as Pangaea.” 
  10. ^ M. Chadwick, Karen; R. Rossman, George (2009-01-01). ”Orange kyanite from Tanzania”. Gems and Gemology 45. https://www.researchgate.net/publication/30772542. 
  11. ^ M. Gaft; L. Nagli; G. Panczer; G. R. Rossman; R. Reisfeld (August 2011). ”Laser-induced time-resolved luminescence of orange kyanite Al2SiO5”. Optical Materials 33 (10): sid. 1476–1480. doi:10.1016/j.optmat.2011.03.052. Bibcode: 2011OptMa..33.1476G. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kyanit&oldid=54694629”