Klykskrabb

Från Wikipedia
Klykskrabb
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBenfiskar
Osteichthyes
KlassStrålfeniga fiskar
Actinopterygii
OrdningKindpansrade fiskar
Scorpaeniformes
FamiljSimpor
Cottidae
SläkteIcelus
ArtKlykskrabb
I. bicornis
Vetenskapligt namn
§ Icelus bicornis
AuktorReinhardt, 1840
Hitta fler artiklar om djur med

Klykskrabb, Icelus bicornis, är en ovanlig fisk i svenska vatten. Den tillhör familjen simpor (Cottidae) i ordningen kindpansrade fiskar (Scorpaeniformes).

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Fisken är gul till brun och brunspräcklig. Fisken kan bli upp till 15,5 cm, men vanligtvis blir hanen inte mer än omkring 7 cm och honan 12 cm.[1]

Ögonen är stora, huvudet knöligt.[2] Gällocket har taggar. Fisken har två rader med benknölar på vardera sidan.[3]

Vanor[redigera | redigera wikitext]

Klykskrabben återfinns vanligen nära bottnen på upptill 200 meters djup (Ännu större djup, upp till 900 m, har rapporterats[1]). Födan består av bottendjur som kräftdjur och havsborstmaskar samt småfisk.[3]

Den saknar ekonomisk betydelse[3].

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Klykskrabben återfinns vid havskuster på norra halvklotet, från arktiska Kanada med Hudson Bay, Ungavabukten och Newfoundland, östra Atlanten med Grönland, Island, Jan Mayen, Spetsbergen, Barents hav, Karahavet samt nordvästra Skandinavien.[1] I svenska vatten påträffas den sällsynt utanför Bohuslän men fortplantar sig troligen inte där[3].

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Genitalpapillen är påfallande stor hos hanen,[1] och arten har inre befruktning. Fisken leker under sensommaren till hösten, då hanen uppvisar en ljusröd buk. Honan lägger 150–1 300 ägg.[3]

Internationellt anses arten inte hotad.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] ”Icelus bicornis: Twohorn sculpin” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/Summary/SpeciesSummary.php?id=4107. Läst 4 maj 2009. 
  2. ^ Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. sid. 134. ISBN 91-518-4572-5 
  3. ^ [a b c d e] Ibid. sid 136