Kejnekommissionen
Kejnekommissionen var en statlig utredning som tillsattes av regeringen i september 1950 för att utreda myndigheternas agerande p.g.a. de anklagelser, som framförts av Karl-Erik Kejne (1913–1960), gällande vissa statsråds och andra högt uppsatta statstjänstemäns inblandning i en hemlig "homosexuell liga", där det påstods förekomma utnyttjande av minderåriga pojkar på ungdomshem och manlig prostitution.
Det kommissionen närmare bestämt skulle utreda var om Kejne på order av de eventuellt inblandade makthavarna "klämts åt" av polisen, vilket antytts av vissa tidningar. I fokus stod inte minst kyrkominister Quensel, som av Kejne anklagades för att ha haft kopplingar till den homosexuella ligan, och därmed ha försökt använda sitt inflytande över polisen för att få dem att med hjälp av falska anklagelser och den s.k. "knivfällan" sätta dit Kejne.
Anklagelserna kunde enligt Kejnekommissionen inte styrkas, men den relativt milda kritik som kommissionen riktade mot Quensels svårförklarliga poliskontakter räckte för att han skulle avgå som minister.
Kommissionens slutrapport betitlades: Utredning angående myndigheternas förhållande i den s.k. Kejneaffären m.m.; avgiven av en av kungl. Maj:t tillsatt kommission. (SOU 1951:21).
I kommissionen ingick:
- Maths Heuman, riksåklagare, kommissionens ordförande
- August Lindberg (s) f.d. ordförande i LO
- Torsten Bengtson (bondeförbundet), riksdagsledamot
- Nathanael Gärde (fp), f.d. justitieråd
- Ivar Harrie, ordförande i Publicistklubben
- Nils Herlitz (högerpartiet), professor
- Helga Sjöstrand (fp), riksdagsledamot