Kärnkraft i Finland
.jpg){kind=spacer}
Finland har 2023 fem kärnreaktorer i drift vid två kärnkraftverk. Precis som de svenska är alla kustförlagda och är kondenskraftverk, vilket ger största möjliga elproduktion men ger kylvatten av så låg temperatur att spillvärmen inte kan användas för fjärrvärme. Den första kraftproducerande reaktorn togs i drift 1977.
År 2017 levererade kärnkraften 33,2 % av Finlands elektricitet.[1] De fyra kraftverken hade 2018 en kumulativ kapacitetsfaktor[a] mellan 88 och 93 % vilket är bland de högsta i världen. 2017 var det globala medelvärdet för kapacitetsfaktor 73%.[1]
Testkörning av den tredje reaktorn i Olkiluoto levererade el till nätet under delar av vintern 2022/2023, mycket lämpligt för att ersätta elimport från Ryssland som upphörde i och med sanktionerna som infördes mot Ryssland i anledning av Rysslands invasion av Ukraina 2022. Kommersiell drift av Olkiluoto-3 startade den 16 april 2023.[2]
Under senare år hade motståndet mot kärnkraft minskat och till och med Gröna förbundet såg kärnkraft som ett acceptabelt alternativ med tanke på klimatkrisen. Erfarenheterna var dock inte alltför rosiga: Olkiluoto-3 blev fjorton år försenad, bygget av Olkiluoto-4 hade aldrig påbörjats och kontraktet om Hanhikivi kärnkraftverk hade sagts upp. På många håll sätter man sitt hopp till små modulära kärnkraftverk.
Otnäs forskningsreaktor[redigera | redigera wikitext]
VTT drev en forskningsreaktor i Otnäs, Esbo. Reaktorn var en TRIGA Mark II byggd på 1960-talet. Den togs i drift 1962 och användes för strålbehandling, forskning, undervisning och isotopproduktion. Reaktorn stängdes ner 2015 och började avvecklas 2023. Det använda bränslet skickades tillbaks till USA.[3]
Kraftverk i drift[redigera | redigera wikitext]
Lovisa kärnkraftverk[redigera | redigera wikitext]
Lovisa kärnkraftverk består av två ryskkonstruerade tryckvattenreaktorer av typen VVER V-213 som startade kommersiell drift maj 1977 respektive januari 1981.[1] Reaktorerna levererades av dåvarande Sovjetunionen, men försågs med inneslutning av iskondensortyp designad av Westinghouse samt instrumentering och processdator från Siemens.[4] Fram till 1996 fördes det använda kärnbränslet till Sovjetunionen/Ryssland för upparbetning och slutförvar.[5]
Olkiluoto kärnkraftverk[redigera | redigera wikitext]
Olkiluoto kärnkraftverk består av reaktorerna OL-1 och OL-2 som startade kommersiell drift 1979 respektive 1982, samt en OL-3 som startade kommersiell drift 2023.
Reaktorerna OL-1 och OL-2 är kokvattenreaktorer, och är snarlika samt byggdes samtidigt med reaktor 1 och 2 vid Forsmarks kärnkraftverk. De är levererade av ABB-Atom.
Den tredje reaktorn (OL-3) är en tryckvattenreaktor av typen EPR med en effekt på 1600 MW, och är levererad av ett konsortium bestående av Areva och Siemens. OL-3 började uppföras 2005 och var avsedd att bli färdig 2009, men kom att drabbas av betydande förseningar. Reaktorn hade sin första anslutning till nät i mars 2022, och startade kommersiell drift i april 2023.[2]
Planerade kraftverk[redigera | redigera wikitext]
Hanhikivi kraftverk[redigera | redigera wikitext]
I oktober 2011 tillkännagav Fennovoima att orten Pyhäjoki i norra Finland valts ut som Finlands tredje plats för lokalisering av kärnkraft, Hanhikivi.[6] År 2013 tecknades ett kontrakt med ryska Rosatom om en leverans av en tryckvattenreaktor AES-2006 av VVER-typ med en elektrisk effekt på 1200 MW. Tidplanen har justerats flera gånger men angavs i december 2018 vara byggstart 2021 och kommersiell drift 2028.[7] Efter Rysslands invasion av Ukraina 2022 sade närings- och energiminister Mika Lintilä att Rosatom inte kan få driva ett kärnkraftverk i Finland. Fennovoima har byggrätt på tomten, men rätten att bygga själva kärnkraftverket har ännu inte beviljats. Det är tänkbart att köpa ut Rosatom och anlita en ny leverantör.[8] Regeringen kommer alltså inte att bevilja något tillstånd för det tänkta ryska kärnkraftverket. Den 2 maj 2022 bekräftade ägaren Fennovoima att man har sagt upp avtalet med ryska Rosatom.[9]
Installerad effekt, uppförandetid[redigera | redigera wikitext]
| Reaktor | Typ, Leverantör | Nettoeffekt | Byggstart | Första anslutning
till nät |
Start kommersiell
drift |
|---|---|---|---|---|---|
| Lovisa-1 | VVER-440 , PWR, Atomenergoexport | 507 MW | 1971-05-01 | 1977-02-08 | 1977-05-09 |
| Lovisa-2 | VVER-440 , PWR, Atomenergoexport | 507 MW | 1972-08-01 | 1980-11-04 | 1981-01-05 |
| Olkiluoto-1 | BWR, ASEA-Atom | 880 MW | 1974-02-01 | 1978-09-02 | 1979-10-10 |
| Olkiluoto-2 | BWR, ASEA-Atom | 880 MW | 1975-11-01 | 1980-02-18 | 1982-07-10 |
| Olkiluoto-3 | EPR, Areva NP & Siemens AG | 1 600 MW | 2005-08-12 | 2022-03-12 | 2023-04-16 |
| Olkiluoto-4 | Annullerad | cirka 1 500 MW | |||
| Hanhikivi-1 | VVER-1200, ursprungligen Rosatom | 1 200 MW | avbrutet |
[redigera | redigera wikitext]
Historik[redigera | redigera wikitext]
Använt kärnbränsle från Lovisa kärnkraftverk skeppades initialt till Sovjetunionen för upparbetning. Omkring 1990, i samband med Glasnost, blev den allvarliga olyckan 1957 vid Majak upparbetningsanläggning känd i västvärlden, vilket bidrog till att detta vägval i kärnbränslecykeln inte längre ansågs som politiskt godtagbart. Den finska kärnenergilagen modifierades 1994 så att allt kärnavfall som producerats i Finland också ska tas om hand i Finland[10], med direkt deponering av använt kärnbränsle utan föregående upparbetning.
Onkalo slutförvar[redigera | redigera wikitext]
År 2000 utsågs Onkalo i närheten av Olkiluoto som platsen för det kommande slutförvaret, och följande år (2001) godkände riksdagen ett "decision-in-principle" för slutförvarsprojektet. Slutförvaret ska kunna ta emot cirka 6 500 ton använt bränsle från reaktorerna i Olkiluoto och Lovisa. Efter detta utarbetades detaljplaner och en ansökan om tillstånd för uppförande gjordes i december 2013. Denna ansökan innehöll planer för såväl inkapslingsanläggning som själva slutförvaret, samt för olika anläggningar för hantering av avfall från drift samt slutlig rivning av inkapslingsanläggningen. Ansökan godkändes i november 2015[11], och uppförandet påbörjades 2016. I juni 2018 påbörjades vad som benämns FISST - Full Scale In-Situ System Test 2018–2019, där två fullskaliga slutförvarskapslar, dock utan bränsle men med motsvarande intern värmegenerering, deponeras, försluts och monitoreras under ett års tid.[12]
Hanhikivi[redigera | redigera wikitext]
Det planerade kraftverket Hanhikivi i Pyhäjoki förväntades starta 2028 och skulle förses med ett mellanlager för använt bränsle där bränslet svalnar under några decennier i avvaktan på eventuell upparbetning samt slutlig förvaring. Ett slutförvar avsågs tas i drift 2090.[13] År 2016 gjordes undersökningar för två preliminära platser för slutförvar i Pyhäjoki och Euraåminne,[14] men slutgiltig plats var ännu 2019 ej beslutad. Frågan om upparbetning har diskuterats, då detta enligt riksdagens miljöutskott minskar miljökonsekvenserna under bränslets livscykel, om återanvändningen sköts effektivt, samtidigt som farhågor uttryckts för miljörisker under upparbetningsprocessen.[15] Upparbetning tar till vara klyvbart material från det använda bränslet, och minskar mängden långlivat avfall, men även dessa något mindre avfallsmängder måste slutförvaras under mycket lång tid.
Då Ryssland inledd sin fullskaliga invasion av Ukraina 2022 blev projektet politiskt omöjligt och den 2 maj 2022 meddelade Fennovoima att man sagt upp avtalet med ryska Rosatom. Därmed har projektet förfallit, och därmed också behovet av förvaring av använts kärnbränsle.
Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]
- ^ Den kumulativa kapacitetsfaktorn (cumulative loadfactor) är kvoten mellan verkligen producerad mängd el och teoretiskt möjligt om kraftverket kört med 100% effekt hela tiden. För kärnkraftverk är det svårt att komma över cirka 90% då verket måste stängas av några veckor varje år för att byta bränsle.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] ”IAEA PRIS - Power Reactor Information System - Country Statistics - Finland”. IAEA - International Atomic Energy Agency. https://pris.iaea.org/PRIS/CountryStatistics/CountryDetails.aspx?current=FI. Läst 18 mars 2019.
- ^ [a b] ”Regular electricity production has started at Olkiluoto 3 EPR”. TVO. 16 april 2023. Arkiverad från originalet den 16 april 2023. https://web.archive.org/web/20230416001121/https://www.tvo.fi/en/index/news/pressreleasesstockexchangereleases/2023/regularelectricityproductionhasstartedatolkiluoto3epr.html. Läst 16 april 2023.
- ^ ”Avvecklingen av forskningsreaktorn FiR 1 inleddes i juni 2023”. Arbets- och näringslivsministeriet. https://tem.fi/sv/avveckling-av-forskningsreaktorn. Läst 28 april 2024.
- ^ Jåfs, sid 142–143
- ^ ”Historia” (på finska). Fortum. https://www.fortum.fi/tietoa-meista/yhtiomme/energiantuotantomme/voimalaitoksemme/loviisan-voimalaitos/historia. Läst 12 december 2020. ”Käytetyn polttoaineen kuljetus Venäjälle päättyi vuonna 1996.”
- ^ Kinnunen, Terhi (5 oktober 2011). ”Finland names 1st nuclear site after Fukushima”. Reuters. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304052407/http://af.reuters.com/article/metalsNews/idAFL5E7KL63X20111005?sp=true. Läst 14 januari 2014.
- ^ ”Schedule for Hanhikivi 1 project revised”. WNN - World Nuclear News. 27 december 2018. http://www.world-nuclear-news.org/Articles/Schedule-for-Hanhikivi-1-project-revised. Läst 21 mars 2019.
- ^ ”Minister Lintilä om ryska ägandet av kärnkraftverket i Pyhäjoki: Inget tillstånd kan beviljas åt Rosatom-bygge, men ägarna bestämmer fortsättningen”. Svenska Yle. 22 februari 2022. https://svenska.yle.fi/a/7-10014514.
- ^ ”Fennovoima sa upp avtal med Rosatom – stoppar kärnkraftsbygget i Pyhäjoki”. Svenska Yle. 2 maj 2022. Arkiverad från originalet den 2 maj 2022. https://web.archive.org/web/20220502125402/https://svenska.yle.fi/a/7-10016014. Läst 2 maj 2022.
- ^ ”Lag om ändring av kärnenergilagen (1420/1994)”. Finlex. http://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/1994/19941420.
- ^ ”Licence granted for Finnish used fuel repository”. WNN - World Nuclear News. 12 november 2015. http://www.world-nuclear-news.org/Articles/Licence-granted-for-Finnish-used-fuel-repository. Läst 21 mars 2019.
- ^ Sami Hautakangas (23 augusti 2018). ”Integration of Safety, Reliability and Technology based on experience of nuclear waste management in Finland”. Fortum. https://nuce.aesj.or.jp/_media/ss:ss34:2-3_%E3%83%95%E3%82%A3%E3%83%B3%E3%83%A9%E3%83%B3%E3%83%89%E3%81%AB%E3%81%8A%E3%81%91%E3%82%8B%E6%94%BE%E5%B0%84%E6%80%A7%E5%BB%83%E6%A3%84%E7%89%A9%E7%AE%A1%E7%90%86%E3%81%AE%E7%B5%8C%E9%A8%93%E3%81%AB%E5%9F%BA%E3%81%A5%E3%81%8F%E5%AE%89%E5%85%A8%E3%80%81%E4%BF%A1%E9%A0%BC%E6%80%A7%E3%80%81%E6%8A%80%E8%A1%93%E3%81%AE%E7%B5%B1%E5%90%88_EN.pdf. Läst 21 mars 2019.
- ^ ”Management of spent fuel and radioactive waste in Finland – national programme in accordance with Article 12 of the Council Directive 2011/70/Euratom”. STUK - Finska Strålsäkerhetsmyndigheten. Juli 2015. https://www.stuk.fi/documents/12547/554501/National+Programme+072015docx+14072015+English+translation+21082015.pdf/b435b514-53e2-4dc2-8999-99cc91b4a886. Läst 21 mars 2019.
- ^ ”Fennovoima CSR report 2017 - Nuclear Safety - Final Disposal”. Fennovoima. 2017. Arkiverad från originalet den 21 mars 2019. https://web.archive.org/web/20190321092631/https://www.fennovoima.fi/sites/default/files/media/documents/Fennovoima_CorporateResponsibilityReport_2017.pdf. Läst 21 mars 2019.
- ^ ”Miljöutskottets utlåtande 21/2014 rd”. Riksdagen. 5 november 2014. https://www.eduskunta.fi/SV/vaski/Sidor/trip.aspx?triptype=riksdagshandlingar&docid=miuu+21/2014. Läst 18 april 2016.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Jåfs, Daniel (2009). introduktionen av kärnkraften i Finland - En undersökning med fokus speciellt på vår verkstadsindustris roll. Åbo: Åbo Akademis Förlag – Åbo Akademi University Press. ISBN 978-951-765-473-9. http://www.doria.fi/bitstream/handle/10024/47284/JafsDaniel.pdf
| |||||||||||
| |||||