Jan Hendrik Scholten

Från Wikipedia
Jan Hendrik Scholten
Född17 augusti 1811[1][2]
Vleuten, Nederländerna
Död10 april 1885[1][2][3] (73 år)
Leidens kommun
Medborgare iKonungariket Nederländerna[2]
Utbildad vidUniversitetet i Utrecht
SysselsättningTeolog, universitetslärare[2], professor, filosof
Befattning
Rektor vid universitetet i Leiden
ArbetsgivareUniversitetet i Leiden
Universitetet i Leiden (1843–)[2]
Universitetet i Leiden (1845–1881)[2]
Redigera Wikidata

Jan Hendrik Scholten, född den 17 augusti 1811 nära Utrecht, död den 10 april 1885 i Leiden, var en nederländsk protestantisk teolog och filosof.

Scholten var 1845-81 professor i Leiden. Som den främste representanten för den kritiska och frisinnade teologin i Nederländerna deltog han i striden mellan Oosterzee och Opzoomer om kristendomens väsen, därvid yrkande på en filosofisk behandling av de religiösa sanningarna. Då han framställde den etiska determinismen som grundprincip i den reformerta läran, blev han från flera håll häftigt angripen.

Bland hans skrifter märks det betydelsefulla verket De leer der hervormde kerk in haar grondbeginselen (2 delar, 1848-54; 4:e upplagan 1861-62), Geschiedenis van godsdienst en wijsbegeerte (1853; 3:e upplagan 1863), De vrije wil (1859), Het evangelie naar Johannes (1864), De doopsformule (1869) med flera. Han fick en kort minnesteckning av Abraham Kuenen (1885).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Scholten, Jan Hindrik, 1904–1926.
  1. ^ [a b] Johannes Henricus Scholten, Biografisch Portaal (på nederländska), läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f] Leidse Hoogleraren, läst: 19 juni 2019.[källa från Wikidata]
  3. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, Johannes Henricus Scholten, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]