Hoppa till innehållet

Invicta Black Prince

Från Wikipedia
Invicta Black Prince
Grundinformation
MärkeInvicta
Tillverkning1946-1950
Konstruktion
Karosseri2-d cabriolet
4-d sedan
LiknandeBentley Mark VI
Lagonda 2.6 Litre
Mercedes-Benz 300
Drivlina
Motor6-cyl radmotor,
2998 cm³
Effekt120 hk vid 5 000 v/min
DrivningBakhjulsdrift
Dimensioner
Hjulbas305 cm
Längd488 cm
Bredd178 cm
Höjd158 cm
Kronologi
FöregångareInvicta 4.5 Litre

Invicta Black Prince är en personbil, tillverkad av den brittiska biltillverkaren Invicta mellan 1946 och 1950.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Det ursprungliga Invicta Cars i Chelsea, London hade lagts ned 1938 och grundaren Noel Macklin hade gått vidare till Railton. Under andra världskriget köpte en grupp investerare namnet och startade Invicta Car Development med säte i Virginia Water, Surrey med avsikten att bygga en avancerad lyxbil.[1]

Invicta Black Prince[redigera | redigera wikitext]

Den nya bilen hade en sexcylindrig motor med en slagvolym på tre liter, byggd av Invictas gamla motortillverkare Meadows. Motorblock och topplock tillverkades i aluminium och motorn hade dubbla överliggande kamaxlar, dubbeltändning och tre SU-förgasare. Bilen saknade konventionell växellåda och istället användes en momentomvandlare med det klingande namnet Brockhouse Hydro-Kinetic Turbo Transmitter som en primitiv steglös automatlåda. Chassit hade individuell hjulupphängning runt om med teleskoprörsfjädring och torsionsstavar. De hydrauliska bromsarna hade trummorna bak monterade inne vid differentialväxeln för att minska den ofjädrade vikten. Chassit hade även fyra inbyggda hydrauliska domkrafter.[2]

Karosserna byggdes i aluminium, då stålplåt var en bristvara i efterkrigstidens Storbritannien. Invicta byggde själva en fyrdörrars sedan medan öppna karosser tillhandahölls av fristående karossbyggare.[1]

Den avancerade bilen blev mycket dyr, med ett pris på £1 850 bara för chassit. Sedan tillkom kostnaden för karossen. Invicta hade planerat att bygga 250 bilar per år men till slut byggdes bara runt 20 exemplar innan företaget lades ned. Konkursboets tillgångar köptes upp av A.F.N. Ltd, ägaren av Frazer Nash.[2]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]