Hogganvikstenen
Hogganvikstenen  | |
 | |
| Signum | N Viking2011;28 U |
|---|---|
| Område | Mandal, Vest-Agder i Norge |
| Placering | Hogganvik |
| Koordinater | 58°02′15″N 7°21′54″Ö / 58.03755°N 7.36496°Ö |
| Tillkomsttid | U 350-400 (Knirk 2011) |
| Ristad av | eventuellt NaudigastiR |
Hogganvikstenen är en norsk runsten från folkvandringstiden (preliminärt daterad 2009 till ca 350–500 e.Kr.), funnen i Hogganvik, Mandal, Vest-Agder i Norge den 26 september 2009.
Stenen mäter 152 × 145 × 20–25 cm, väger runt 800 kg och är av gnejs. Ristningen består av fyra linjer med runor ur den urnordiska futharken. Runorna läses från höger till vänster. Med sina 62 runor är inristningen den andra eller tredje längsta runristningen med urnordiska runor som upptäckts.
Inristningen lyder enligt professor James E. Knirk:
- §A [?]kelbaþewas:s(t)^ainaR:aaasrpkf
- §B aarpaa:inanana(l/b/w)oR
- §C eknaudigastiR
- §D ekerafaR
En preliminär (2009) översättning av professor Knirk lyder:
- Skelba-þewaʀ’s ["Skaknings-tjänares"] sten [=(grav) monument].
- [Möjligen runmagisk del:[1]] aaasrpkf | aarpaa
- Inifrån(?) hjulnavet(?) [eller: nål(?)].
- Jag [=runristaren] [heter] Naudigastiʀ [="Nöd-gäst"];
- Jag, [kallas för] Järven.
Inskriften[redigera | redigera wikitext]
Translitterering av runraden:
- kelbaþewas : s͡(t)ainaz : aaasrpkf
aarpaa : inana na(b)oz
ek naudigastiz
ek erafaz[2]
Normalisering till fornvästnordiska:
- Kelbaþewas stainaz aaasrpkf aarpaa inana naboz. Ek Naudigastiz, ek Erfaz.[2]
Översättning till nusvenska:
- Kelbapewaʀ's (minnes)sten — aaasrpkf︱aarpaa — inifrån hjulnavet/hushörnet/???. Jag Naudigastiʀ, Jag Erfaʀ.[3]
De sammansatta personnamnen kan beskriva ägarna som Kalv-tjänare, Nöd-gäst, Järv. Kalv-tjänare kan vara ung-(militär)tjänare, d.v.s. Kalv(=ung)-thegn.[4]
Gravminne[redigera | redigera wikitext]
Efter utgrävningar i maj 2010 fann arkeologerna att stenen en gång varit upprest och att den även markerat en grav. Stora stenar som stått i en fyrkant grävdes ut och runstenen har stått mitt i denna fyrkant, och hade inte flyttats innan man fann stenen. Under tidig folkvandringstid hade det lagts ner ett stort arbete med att skapa en underlig platå i anslutning till runstenen. Den svagt sluttande terrängen hade tillföts en betydande mängd sand och sten, och en mur avgränsade en areal på 70–100 kvadratmeter. Ovanför den artificiella platån kunde arkeologerna hitta spåren efter en eller två terrasser. Uppe på dessa terrasser antar arkeologerna att en gravhög funnits. Någon grav kunde dock inte upptäckas; platsen där gravhögen förväntades ha legat verkar ha ödelagts på 1930-talet i samband med byggandet av bostäder. Gravstenen (runstenen) och gravplatsen är unika i ett nordiskt arkeologiskt sammanhang.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Knirk, James. E., Revised preliminary report. Runic inscription from Hogganvik, Mandal, Vest-Agder (2009) Arkiverad 21 september 2019 hämtat från the Wayback Machine. s.3.
- ^ [a b] Samnordisk runtextdatabas, N Viking2011;28 U, 2014
- ^ James E. Knirk (2011) (på norska). Viking, 74(2011). https://www.duo.uio.no/handle/10852/43751. Läst 21 januari 2020.
- ^ Bernard Mees The Hogganvik Inscription and Early Nordic Memorialisation, 2016.
- Universitetet i Oslo, Naturhistorisk museums webbplats: Preliminary report (version 2), 27 Oct. 2009, by James E. Knirk
- "Utgravningen på Hogganvik", Arkeologi i nord: Frans-Arne Stylegars sider om nordisk arkeologi 2010-05-01 (Läst 2010-07-31)
