Hesia Helfman
| Hesia Helfman | |
.jpg) Hesia Helfman på 1870-talet. | |
| Född | 30 november 1855 Mazyr, Belarus |
|---|---|
| Död | 1 februari 1882 (g.s.) (26 år) Sankt Petersburg |
| Medborgare i | Kejsardömet Ryssland |
| Sysselsättning | Arbetare, revolutionär |
| Politiskt parti | |
| Narodnaja volja | |
| Make | Nikolaj Kolodkevitj |
| Redigera Wikidata | |
Hesia Helfman (jiddisch: העסיע העלפֿמאַן: Hesie Helfman; ryska: Геся Мировна (Мееровна) Гельфман: Gesia Mirovna (Mejerovna) Gelfman) född 1855 i Mozyr i guvernementet Minsk i Kejsardömet Ryssland (nu Mazyr i Belarus), död 1 februari enligt gamla stilen (13 februari n.s.) 1882 i Sankt Petersburg, var en rysk revolutionär medlem i Narodnaja volja (Folkets vilja), som var inblandad i mordet på tsar Alexander II.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Helfman, som var av judisk härkomst, föddes i en välbärgad familj i Mozyr.[1] Fadern var timmerhandlare och modern ägde en textilaffär. Modern dog tidigt, och styvmodern brydde sig lite om Hesie. Hennes föräldrar skickade henne till Berditjev för ett bröllop med släktingar[förtydliga]. Hon tillbringade flera månader där. När Hesie återvände till Mozyr fick hon veta att hon skulle giftas med sonen till en timmerhandlare, en bekant till hennes far. Sista natten innan bröllopet rymde hon. Helfman var då 16 år gammal. Hon arbetade som sömmerska i Kiev, och studerade sedan till barnmorska.
Attentatet[redigera | redigera wikitext]
I början av 1870-talet var Helfman aktiv i flera revolutionära klubbar i Kiev. År 1881 var Helfman en del av Narodnaja volja - partiet som mördade Alexander II. Hon var inte den som utförde själva dådet och det är oklart i vilken utsträckning hon deltog i förberedelserna. Två dagar efter mordet stormade polisen den lägenhet som hon delade med Nikolaj Sablin, en annan medlem i partiet.[2] Sablin sköt sig själv medan Helfman arresterades.
Efterspelet[redigera | redigera wikitext]
Helfman dömdes för sin medverkan i konspirationen men undgick avrättning eftersom hon var gravid vid tidpunkten. Hon dog i fängelset kort efter att ha fött barn. Helfmans roll i mordet var oklar, och hennes judiska ursprung betonades under pogromerna som följde efter mordet.[3][4] Trots att Helfman var den enda personen av judisk börd som deltog i mordet på tsaren, bestraffades Rysslands judar kollektivt för dådet. Massiva pogromer utfördes i det judiska bosättningsområdet i Ryssland, vilka förstörde 20 000 judiska hem. Den nya tsaren, Alexander III, stiftade antisemitiska lagar som förbjöd judar att bosätta sig i vissa städer och begränsade drastiskt antalet judar som fick studera på universitet.[5]
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- Sinkin, John (16 maj 1997). ”Hesya Helfman”. Spartacus Educational. http://www.spartacus-educational.com/RUSgelfman.htm.
- Lincoln, W. Bruce. Sunlight at Midnight: St. Petersburg and the Rise of Modern Russia. https://archive.org/details/sunlightatmidnig00linc
- Croft, Lee B.. Nikolai Ivanovich Kibalchich: Terrorist Rocket Pioneer
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Hessia Meyerovna Helfman”. www.jewishvirtuallibrary.org. https://www.jewishvirtuallibrary.org/hessia-meyerovna-helfman. Läst 2 augusti 2023.
- ^ Margaret Maxwell (1990) (på engelska). Narodniki women: Russian women who sacrificed themselves for the dream of freedom. Oxford: Pergamon Press. sid. 77. ISBN 0-08-037461-1. https://archive.org/details/narodnikiwomenru0000maxw
- ^ Jewish Chronicle, 6 May 1881; quoted in Benjamin Blech, Eyewitness to Jewish History.
- ^ Hertz, Deborah (2014). ”Dangerous Politics, Dangerous Liaisons: Love and Terror among Jewish Women Radicals in Czarist Russia”. Histoire, économie & société 33 (4): sid. 99-100. doi:. ISSN 0752-5702. http://www.cairn.info/revue-histoire-economie-et-societe-2014-4-page-94.htm.
- ^ ”“Yesterday’s Liberalism is Today’s Conservatism”: The Jewish Roots of Neoconservatism, as Shown by the Rise and Evolution of Commentary”. Derek Tassone, Department of History, Georgetown University. 2 maj 2022. https://repository.library.georgetown.edu/bitstream/handle/10822/1064510/Tassone%20History%20Honors%20Thesis.pdf?sequence=1. Läst 2 augusti 2023.
|