Hedwig Hagemann
Hedwig Hagemann-Boese, född omkring 1880, var en tysk författare och gymnastikterapeut.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Hedwig Hagemann utbildades i Bess Mensendiecks skola till gymnastiklärare och startade 1914 en egen skola i Hamburg för gymnastik och kroppskultur för kvinnor. Hon blev ledande inom området i Tyskland sedan Bess Mensendieck 1915 rest till USA. Hagemann lämnade också Mensendieck-förbundet 1918, och tog initiativ till ett eget förbund.[1]
Hon samarbetade med Fritz Giese i arbetet med en bok, Weibliche Körperbildung, som utgavs 1920. Boken innehöll också bidrag från läkare, dansare, konsthistoriker, bl. a, dr. Carl Hagemann Ellen Petz och Dorothee Günther.
Bess Mensendieck återvände till Tyskland år 1922 och stördes av att hennes system hade förändrats. Hon anklagade i synnerhet Hedwig Hagemann, som 1927 svarade med en ny bok, Über Körper und Seele der Frau, där hon klargjorde skillnaderna mellan det "gamla" och det "nya".
Hagemann hade en social ambition. Hon ville omvandla Mensendiecks gymnastik från en "lyx för privilegierade kvinnor" till en befrielse för vanliga "kvinnor trötta av ansträngningar i det dagliga arbetet". Hon ville dessutom lämna den strikt rationella medicinska hållningen för en mer naturromantisk andlig helhetssyn.[2] Gymnastiken skulle inriktas på "helheten av kroppen i förhållande till platsen" – den äldre inriktningen på isolerad perfektion av enskilda kroppsdelar och muskler skulle brytas (s. 47-48).
I hennes nya system utfördes kvinnornas övningar ofta i grupp. Vissa skulle ske i nakenhet och nödvändigt genomföras utomhus i idyllisk natur. Övningar finns dokumenterade i filmen Wege zu Kraft und Schönheit, från 1925, där elever från hennes skola medverkar.[3]
Hedwig Hagemann var vid sidan av exempelvis Bess Mensendieck, Anna Müller-Herrmann, Hedwig Kallmeyer, Hedwig van Rohden, Hertha Feist och Dora Menzler en av de ledande representanterna för dåtidens nya kvinnliga gymnastik. Även om hennes nya system för hela kroppen introducerade många dansliknande rörelser, förblev hon en motståndare till musik vid rörelserna. En av hennes elever, Dorothee Günther, som år 1924 tillsammans med Carl Orff bildade ”Günther-Schule” i München kom dock integrera Hagemanns tänkande i tidens nya fridans.[4]
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Hedwig Hagemann-Boese & Fritz Giese: Weibliche Körperbildung und Bewegungskunst nach dem System Mensendieck, München, Bruckmann, 1920.
- Hedwig Hagemann-Boese & Fritz Giese: Weibliche Körperbildung und Bewegungskunst auf Grundlage des Systems Mensendieck, 1922.
- Hedwig Hagemann-Boese & Fritz Giese: Weibliche Körperbildung und Bewegungskunst auf Grundlage des Systems Mensendieck, 1924.
- Hedwig Hagemann-Boese: Über Körper und Seele der Frau, 1927 (fotografier Olga Lickelmann och Gerhard Riebicke.)
Litteratur[redigera | redigera wikitext]
- Marion E.P. de Ras, Körper, Eros und weibliche Kultur. Mädchen im Wandervogel und in der Bündischen Jugend 1900-1933, Centaurus-Verlagsges, 1988.
- Bernd Wedemeyer-Kolwe, Der neue Mensch. Körperkultur im Kaiserreich und in der Weimarer Republik, Königshausen & Neumann, 2004.
- L. Pallat & F. Hilker, Künstlerische Körperschulung, Brealau, 1926.
- Das Goldene Buch der Mädchen, Eigenbrödler, 1928.
- Karl Toepfer: Empire of Ecstasy: Nudity and Movement in German Body Culture, 1910-1935. University of California Press, 1997.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Wedemeyer-Kolwe, 2004, s. 37.
- ^ Wedemeyer-Kolwe, 2004, s. 29.
- ^ Wege zu Kraft und Schönheit 1925 HD.
- ^ ”Christine und Cornelius Grämiger, "Gymnastik und Tanz durch die Jahrtausende 10", GymNess 04/2012.”. Arkiverad från originalet den 23 september 2016. https://web.archive.org/web/20160923161123/http://www.bgb-schweiz.ch/domains/bgb-schweiz_ch/data/free_docs/Gymnastik_und_Tanz.pdf. Läst 4 september 2016.