Gullrisbock

Från Wikipedia
Gullrisbock
Status i Sverige: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSkalbaggar
Coleoptera
FamiljLånghorningar
Cerambycidae
UnderfamiljÄkta bockbaggar
Lamiinae
SläktePhytoecia
ArtGullrisbock
P. nigricornis
Vetenskapligt namn
§ Phytoecia nigricornis
AuktorFabricius, 1781
Hitta fler artiklar om djur med

Gullrisbock (Phytoecia nigricornis) är en art i insektsordningen skalbaggar som tillhör familjen långhorningar.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Gullrisbocken blir 7 till 12 millimeter lång och har kraftiga ben och långa antenner. Kroppen är svart med en fin och tät gråaktig behåring.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Gullrisbockens utbredningsområde omfattar mellersta och södra Europa, Baltikum och Finland samt Skåne och Blekinge i Sverige.

Status[redigera | redigera wikitext]

I Sverige är gullrisbocken klassad som sårbar av ArtDataBanken. De största hoten mot arten är igenväxning och exploatering av dess livsmiljöer.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Gullrisbockens habitat är varma, öppna och torra ängsmarker med växter som gullris, renfana, prästkrage och gråbo. I Sverige är gullris den enda kända värdväxten för arten.

Fortplantningen sker på sommaren och utvecklingen från ägg till imago tar ett år. Larven övervintrar i värdväxtens rothals och förpuppar sig i maj. De fullbildade skalbaggarna uppträder sedan i juni till juli.

Referenser[redigera | redigera wikitext]