Grayia caesar
| Grayia caesar Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Snokar Colubridae |
| Släkte | Grayia |
| Art | Grayia caesar |
| Vetenskapligt namn | |
| § Grayia caesar | |
| Auktor | GÜNTHER 1863 |
| Synonymer | |
| Xenurophis caesar GÜNTHER 1863 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Grayia caesar[2] är en ormart som beskrevs av GÜNTHER 1863. Grayia caesar ingår i släktet Grayia, och familjen snokar.[2][3] Inga underarter finns listade.[2]
De största exemplaren är lite längre än en meter. De är på ovansidan svartbruna med ljusare tvärband och undersidan är ljubrun. I ansiktet finns gula ställen. Påfallande är den långa svansen.[4]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Grayia caesar förekommer i centrala Afrika. Den har påträffats i Ekvatorialguinea, Kamerun, Demokratiska Republiken Kongo och Centralafrikanska republiken.[2] Ormen lever i kulliga områden och i bergstrakter mellan 350 och 1350 meter över havet. Den vistas i regnskogar och i träskmarker.[1]
Beståndet hotas i viss mån av landskapsförändringar. Hela populationen anses vara stabil. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Kusamba, C. & Zassi-Boulou, A.-G. 2019 Grayia caesar . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 31 augusti 2023.
- ^ [a b c d] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (11 juni 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/grayia+caesar/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ TIGR Reptile Database . Uetz P. , 2007-10-02
- ^ Chippaux & Jackson (2019). ”Grayia caesar”. Snakes of Central and Western Africa. JHU Press. sid. 380
|