Gråstrupig stjärtmes
| Gråstrupig stjärtmes Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Stjärtmesar Aegithalidae |
| Släkte | Aegithalos |
| Art | Gråstrupig stjärtmes A. glaucogularis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Aegithalos glaucogularis | |
| Auktor | (Moore, 1855) |
| Utbredning | |
 | |
 | |
Gråstrupig stjärtmes[2] (Aegithalos glaucogularis) är en tätting i familjen stjärtmesar som är endemisk för Kina.[3]
Utseende och läten[redigera | redigera wikitext]
Gråstrupig stjärtmes är en mycket liten tätting, med rund kropp, kort och knubbig näbb samt lång och smal stjärt. Kroppslängden är 13–16 cm, varav stjärten står för hela 6-10 cm. Huvudet är beigefärgat med glansigt svarta längsgående hjässband. Undersidan är beigegrå med sotsvart haka men med fjädrarna spetsade i blekgrått, vilket gett arten dess namn. Bland lätena hörs ett högrekvent, rent och lågmält men ändå genomträngande "see-see-see".[4][5]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Gråstrupig stjärtmes delas upp i två underarter med följande utbredning:[3]
- Aegithalos glaucogularis vinaceus – förekommer i norra och västra Kina (från Liaoning till Gansu, Qinghai och norra Yunnan)
- Aegithalos glaucogularis glaucogularis – förekommer i centrala Kina (från bergstrakter i västra Sichuan till Yangtzeflodens delta)
Tidigare betraktades den som en underart till stjärtmes (A. caudatus), men urskiljs numera allmänt som egen art[3][6][7][1] på grund av avvikande utseende och frånvaro av regelbunden hybridisering där arternas utbredningsområden möts i nordöstra Kina.[4]
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Gråstrupig stjärtmes påträffas i skogskanter och buskmarker, huvudsakligen i lövskog, men i vissa områden även tallskog. Födan är okänd, men tros likna stjärtmesens. Den häckar mellan mars och april i nordöstra Kina. Arten antas vara i huvudsak stannfågel, men det finns vissa tecken på att den är höjdledsflyttare som rör sig till lägre regioner vintertid.[4]
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som vida spridd och ganska vanlig.[4]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Aegithalos glaucogularis Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
- ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ [a b c d] Harrap, S. (2018). Silver-throated Tit (Aegithalos glaucogularis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59742 26 december 2018).
- ^ Harrap, Simon; Quinn, David (1996). Tits, Nuthatches and Treecreepers. Christopher Helm. ISBN 0713639644
- ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.2). doi : 10.14344/IOC.ML.9.2.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Aegithalos glaucogularis.
Wikimedia Commons har media som rör gråstrupig stjärtmes.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|